När Viktor Kvist på Brandstorps ålderdomshem 1957 fyllde 95 år, intervjuades han av folkskolläraren i Brandstorp, Eric Persson. Det blev en artikel i Jönköpings-Posten den 8 januari som bevarats i en klippbok på hembygdsföreningen.
Viktor berättade att Kvist är ett soldatnamn och att hans farfar var med i finska kriget och fick en kula genom axeln 1812 – men klarade sig! När Viktor föddes 1862 bodde familjen i Kvistrum, beläget intill Malmhult och gränsande till en sockenallmänning. Fyra tunnland av denna brukades av familjen. Det var säkert inte så lätt för familjen att leva på den lilla gården, så Viktors första arbete som grabb var att ”spinga” stickor vid Sverkersfors såg. Stickorna exporterades till England, där man spikade dem som underlag för rappning.
1884 blev det giftermål, och efter tid i Fröjered återkom familjen till Kvistrum. Viktor försörjde sig på tillfälliga jobb och som målare medan familjen växte med 11 barn. Men så berättar han för Eric Persson att på lediga stunder ”har jag täljt fåglar och målat och de har jag haft på utställning både i Stockholm och Göteborg. Till Stockholmsutställningen gjorde jag 900 fåglar”.
Häromdagen fikade jag hos Inga Dagman i Liden. Mellan 1950 – 1952 arbetade hon på ålderdomshemmet Vättersro och träffade då den förnöjde och alltid glade Viktor Kvist, som ända upp i 90-årsåldern satt i ett rum i källaren och täljde sina fåglar! ”Det bästa som finns, är att få liv i en pinne”, sa han.
Och på hans gravsten på Brandstorps kyrkogård sitter förstår en vit träfågel.
Publicerat 2014 i fb-gruppen Notiser från Brandstorp. Stockholmsutställningen ägde rum 1930. Flera av Kvists bevarade fåglar är daterade på 1920-talet.
Lämna en kommentar