Anna Maria Claessons samlade texter

Den 28 april 1861 vigdes äntligen drängen på Skämningsfors i Brandstorps socken Fredrik Johansson med pigan i Hästhagen, Fågelås, Mathilda Charlotta Flodin. För detta var ett äktenskap med förhinder.

Så här var det. Mathilda var yngsta dottern till mjölnaren Anders Flodin i Hjällö kvarn. När hon var 26 år födde hon det ”oäkta” barnet Emanuel, kanske döpt efter fadern (det fanns en dräng som hette så vid kvarnen) eller kanske efter Mathilda äldsta bror. 1851 kom kvarndrängen Fredrik Johansson till Hjällö. Och två år senare födde Mathilda åter en ”oäkta” son som fick namnet Johan Fredrik. Och 1856 kom tredje sonen: August. Mathilda bodde nu tillsammans med sin gamle far. De hade samma år lämnat kvarnen som fadern brukat sedan 1810 och nu bodde de som inhysta i Hästhagen under Hjällö.

Men kvarndrängen Fredrik flyttade vidare; till Skämningsfors, till Gränna och så åter Skämningsfors kvarn. Och nu antecknade prästen: ”Mathilda Charlotta Flodin i Hästhagen under Gällö har anmält sig ega 2 barn med Fredrik Joh.son och tingfört honom såsom lofvande äktenskap – utslag fallit att han skall årligen betala 37 Rd för begge barnen, dömd vid Wersås”. Och ytterligare: ”dömd för lönskaläge till äktenskap bunden.”

Detta betydde faktiskt att Fredrik inte var ”ledig för äktenskap”. Hans löfte till Mathilda om äktenskap, som rätten hade fastslagit, innebar att han inte fick gifta sig med någon annan.

Ingela Martinus ( se http://forum.genealogi.se/index.php?topic=132516.0) har 2005 utrett vad som gällde enligt lagen:

”Trolovning var den gamla, juridiskt bindande akten för att gifta sig. Ett äktenskapskontrakt ingicks mellan släkterna, kontrahenterna hade inget med saken att göra. Den senare vigseln i kyrkan var bara grädde på moset, kosmetika, hade ingen juridisk betydelse. Förrän 1734. 1734 kom nämligen vår nya lag (som fortfarande gäller även om det inte är många ord i den som fortfarande finns kvar sedan den tiden) och då infördes istället att kyrklig vigsel var det enda som var juridiskt bindande. Detta hade kyrkan – först den katolska och senare den protestantiska – kämpat för sedan den dagen Ansgar satte foten på svensk jord.

Nu var emellertid folk – särskilt den konservativa allmogen naturligtvis – så obstinata att de inte fullt ut accepterade denna nya ordning. Det gamla äktenskapskontraktet fick därför behållas mot att man kallade det äktenskapslöfte d v s trolovning. Det antecknades inte av kyrkan – det vore ju att upphöja det till dess gamla rang och betydelse – men paradoxalt nog ansågs det alltså vara ett äktenskapshinder och kunde bara brytas av domkapitlet, precis som för ett äktenskap.”

Så till slut gav Fredrik med sig. Det var kanske ändå bättre att gifta sig med Mathilda än att årligen betala 37 Rd för barnen. Den 19 maj 1861 flyttade Mathilda och de tre pojkarna till Fredrik, som då bodde i Skämningsfors kvarn och kallade sig Dahlander (Fredrik var född i Dala). Samma år föddes dottern Albertina Josefina. Ett år senare blev de torpare på Täppan och där föddes Thure Edward fyra år senare. Och alla Mathildas barn blev nu betraktade som ”äkta”!

Familjen lämnade Täppan 1876, och efter några år som brukare och inhyses i Grenabolet, tog Fredrik över Rödåns västra kvarn.

Här en bild på dagens Täppan.

Publicerat 2017 i fb-gruppen Notiser från Brandstorp