Fädernas Gudasaga utkom första gången 1887. Boken var en populär version av författaren Viktor Rydbergs studier i germansk mytologi och den var tänkt för en ungdomlig publik. Därför är Gudasagan en sammanhängande berättelse från kaos, världens upphov till Ragnarök och världsförnyelsen.
Språket är allvarligt, kraftfullt och vackert. Så här ödesmättat börjar Rydberg sin gudasaga:
Den värld, i vilken vi leva, är icke av evighet. Den har haft en början och skall få ett slut.
Så berättar han vidare om urkon Adhumla och om hur den första av gudarna, Bure, förfader till Oden, frigjordes ur henne. Men ytterligare en varelse skapades: jätten Ymer. Ur Ymers vänstra arm kom en skön och gudavänlig jätteätt, men av hans fötter skapades de illvilliga rimtursarnas urfader.
Oden fick uppdraget att inta jättarnas värld. När Ymer slutligen dödades, blev hans blod till ett hav där de flesta av hans ättlingar drunknade. Men deras själar levde vidare och steg ner i underjorden. I Nivlheim grundade de ett rike med mörker, stinkande träsk och frostiga dimmor. Ur blodhavet lyfte Oden Midgård och Jotunheim.
Några jättar som överlevt katastrofen bebyggde Jotunheim. En av dessa var jättemön Gullveig. En annan var Loke. Båda skulle visa sig vara farliga för gudarna och de deltog i den strid som genom hela Rydbergs gudasaga förs mellan gudar och jättar.
När förläggaren Albert Bonnier 1911 behövde en illustratör till till en nyutgåva av Fädernas Gudasaga sökta han en konstnär som kunde samspela med Rydbergs fornnordiska text.
John Bauer hade nyligen ställt ut i Rom, erhållit guldmedalj och uppmärksammats för sina illustrationers nordiska karaktär. Han behövde ett uppdrag eftersom en schism med förläggaren till Bland tomtar och Troll medfört att han detta år inte illustrerade sagosamlingen.
Betalningen från Bonnier var inte storslagen. I ett brev till John skrev denne: Jag ser med nöje att Ni vill göra teckningarna till Fädernas Gudasaga. Vad priset beträffar medger jag att det kan synas lågt, men jag fruktar att arbetet som ska säljas till mycket lågt pris ej tåla större illustrationskostnader. Emellertid vill jag gå Eder tillmötes därhän att jag vill höja arvodet till 300 kronor.
Fädernas Gudasaga kom att innehålla elva illustrationer av John Bauer. Tyvärr är alla originalbilderna, förutom en, förstörda genom brand. (Några skisser finns dock kvar och visas på Jönköpings läns museum.) Ett av de elva motiven är: Loke slukar Gullveigs hjärta som idag finns på länsmuseet i Jönköping.
Jätten i den nordiska mytologin har mycket lite gemensamt med folktrons jättegestalter. Loke är snabb att genomskåda sin omgivnings svagheter och snabb att fresta. Kvickhet, lastbarhet och bottenlös elakhet förenas, enligt Rydberg, i hans natur.
Tre gånger straffar gudarna jättinnan Gullveig genom att bränna hennes på bål. Men hennes hjärta, där själen gömmer sig, är ”urkall” som etterdropparna och bevaras. Loke letar rätt på det i askan. Midgårdsormen, den ondsinte ulven Fenrer och pestjättinnan Leiken föds när Loke sväljer Gullveigs hjärta.
Bauers första levnadstecknare Harald Schiller menar att Johns veka stil med ett par undantag inte drog jämt med Rydbergs kärva text. John framhävde hellre, enligt forskaren Gunnar Lindqvist, gudavärldens höviska karaktär och likt andra samtida konstnärer som arbetade med den nordiska forntiden, skalade han av motivet för att skapa en sakral stramhet.
Men John hade svårt att lämna sitt dekorativa och böljande handlag. Flera har påpekat att illustrationerna – särskilt Lokegestalten – rymmer släktskap med den engelske konstnären Arthur Rackhams verk, denne arbetade ungefär samtidigt med en liknande bildvärld. Och när John visade bilderna på en utställning 1913 i Stockholm var kritikerna skeptiska.
Nej, John hade svårt att frigöra sig från sagovärlden. Gärna tog han till sitt vanliga galleri av figurer. Vill Vallaremans strid mot trollen förs över till Tors kamp mot jättarna. Gudinnan Idun har drag av en prinsessa, jätten Töck är ett troll och Oden en riddare till häst.
Dagens forskare betraktar också Rydbergs studier med stor skepsis och ser Fädernas Gudasaga som en litterär fantasi.
Men redan 1913 översattes den till tyska. Idag röner verket intresse i Vit makt-kretsar och därför finns sedan 2003 också en engelsk utgåva försedd med Johns illustrationer.
Publicerad i Jönköpings-Posten den 18 maj 2004 under utställningen Jättefarligt på Jönköpings läns museum.
Lämna ett svar