Här sitter Ulrika Wennerström (till höger) omgiven av barn och vänner. Platsen är trädgården vid Skämningsfors kvarn i Brandstorp.
Först när Ulrika är 51 år och nybliven änka, betraktas hon som myndig. Som gift var ju maken Lars hennes förmyndare. Men hon får ändå inte bli förmyndare för sina omyndiga barn, utan hennes svåger, mjölnaren August Svensson i Hjällö kvarn, utses som förmyndare.
Ulrika begär att hon ska få leva i oskiftat bo tillsammans med de fem omyndiga barnen – den yngsta är nio år − och den äldste sonen som är myndig. Och tillsammans med förmyndaren beslöts att så länge Ulrika förblev änka och efter att hon lovat ”att icke försumma, utan mera förbättra boet” skulle familjen få leva tillsammans.
Ulrika dog 1919 och fick aldrig uppleva att gifta kvinnor blev myndiga. Det skedde först 1921! Men ogifta kvinnor blev efter 1863 myndiga vid 25 års ålder. 1884 fick ogifta kvinnors samma myndighetsålder som män, 21 år.
När Ulrikas yngsta dotter Hilma blev myndig 1901, skriver hennes bror Karl i ett brev: ” Ja, om Lördag är den stora dagen då Hilma träder ur sitt omyndighetstillstånd, och säger farväl till alla sina sju förmyndare. Hon ämnar visst att ställa till ett hejdundrande kalas”.
Historien om kvinnors myndighet kan man läsa om i boken ”Mig själv och mitt gods förvalta: 1800-talets kvinnor i kamp om myndighet” av Britt Liljewall.
Publicerat i fb-gruppen Notiser från Brandstorp
Lämna en kommentar