Anna Maria Claessons samlade texter

Här hvilar i Herrans frid / Elfva Syskon / hvilka alla i sin späda barndom / gick hädan för att emottaga sin him- / melska arfvedel / tillhörige / Anders Johansson / och dess kära hustru / Anna Britta / Jöns dotter i Björnhult

Så står det på dödsbrädan i Brandstorps kyrkas vapenhus. Ett gripande budskap, och jag undrar: vilka var de elva syskonen?

Efter att ha letat i husförhörslängder, dop- och dödböcker har jag hittat Hedvig, död 1840, ett dödfött flickebarn 1843, Hedvig död 1844, ett dödfött flickebarn 1845, Maria Charlotta död 1846, Johan död 1848, Sophia 1850, Anna Britta död 1851 och Alfrida Charlotta som saknar såväl födelse- som dödsår.

Men varför saknas två av syskonen? Kan det vara så att Anna Britta och Anders också räknat in ett par ofullgångna foster? Kanske hade de gjort som så många andra, svept in den lilla i ett tygstycke eller lagt henne i en liten träask och begravt henne i lönndom på kyrkogården. Allt för att barnet skulle räknas till den kristna församlingen.

De föddes alla, utom möjligen Alfrida, i Skämningsfors kvarn, där Anders var mjölnare från 1839.

1855 flyttade paret med det enda barn som nådde vuxen ålder, hem till den egna gården i Björnhult. Och sonen Gustaf blev inte bara vuxen, han blev faktiskt över 90 år gammal!

Dödsbrädor och träkors var för de flesta den gängse ”gravstenen” i äldre tid. I de allra flesta fall har de förmultnat, men denna har bevarats, kanske tack vare att den fått tak över huvudet. Dödsbrädan i Brandstorps kyrka uppmärksammades i boken Minnets stigar av Hans Hammarskiöld, Anita Theorell och Per Wästberg.

Publicerad 2014 och 2025 i fb-gruppen Notiser från Brandstorp.