En kvinna med parasoll till skydd mot solen i ett parkliknande landskap. I bakgrunden en sjö, är det ett tempel som skymtar i grönskan? Hunden tycks vara på väg att följa ett eget spår in bland träden. Motivet finns på en lackerad plåtbricka som Västergötlands museum 1910 köpte av fabrikör Ahlström. Lackerad plåt blev ett… Continue reading

”Wässbo härad är ett mycket vanlottat land”, skriver landshövdingen 1833 och syftar på den magra jordmånen. Men så fortsätter han: ”Man finner här icke större fattigdom än i bördigare trakter” – detta kan tyckas motsägelsefullt, men förklaras av västboens förmåga att kombinera många inkomstkällor. Mest känd är kanske gnosjöbornas tillverkning av järntråd och vida känd… Continue reading

”Vart man eljest kommer i riket är det lätt att träffa tjänsteflickor som är från Småland. Men man ska aldrig råka någon sådan, som säger sig vara från Gnosjö, ej heller arbetsdräng därifrån. Ingen Gnosjöbo ger sig ut på tjänst. För alla finns det användning hemma.” Så skriver konduktören F J Eneström 1912 i boken… Continue reading

Europa efter Napoleonkrigen 1813 – 1814 var fattigt och utarmat. De välbärgade uppmanades att lämna sina guldsmycken i utbyte mot smycken av järn. Och järnsmyckena försågs med texter som: ”Med tack från fosterlandet” eller ”Jag gav guld för järn”. Men 1810-talets patriotiska gärning blev så småningom högsta mode. I Tyskland tillverkades Berlinen Eisen, d. v.… Continue reading

Hur var vädret den där dagen? Den 29 augusti 1775 då geologen Johan Abraham Gyllenhaal började sin fotvandring runt Visingsö? Ja, det brydde han sig inte om att anteckna, en bunt tätskrivna pappersark berättar istället om öns växter, insekter och geologi, om näringsliv, om folkets levnadsförhållanden, sjukdomar och klädedräkt, om deras dialekt och om ön… Continue reading

I länsmuseernas samlingar finns ofta smycken tillverkade av människohår. Det kan vara klockkedjor, halsband, armband och broscher av konstfullt flätat, snott eller knypplat hår. Konsten att tillverka hårsmycken är känd på kontinenten sedan länge. I Sverige spred sig bruket att bära hårsmycken bland de högre stånden mer allmänt under 1700-talet, även om det förekom redan… Continue reading

Den medeltida stenkyrkan i Rogberga socken skövlades och brändes flera gånger, utsattes för vådeld, förändrades och byggdes om. Slutligen – år 1867 – revs den och ersattes av en ny. Men Maria från Rogberga gamla kyrka lever än. Hon är en ung flicka med tjocka hårflätor och mjuka runda kinder. Sedan 1200-talet har hon tålmodigt… Continue reading