Kulturhistoria
-
Lackerad modeelegans

En kvinna med parasoll till skydd mot solen i ett parkliknande landskap. I bakgrunden en sjö, är det ett tempel som skymtar i grönskan? Hunden tycks vara på väg att följa ett eget spår in bland träden. Motivet finns på en lackerad plåtbricka som Västergötlands museum 1910 köpte av fabrikör Ahlström. Lackerad plåt blev ett… Continue reading
-
Lådkameran

De första kamerorna under 1800-talet var stora, klumpiga och placerade på stativ. Men när de fabrikstillverkade ljuskänsliga torrplåtarna kom i bruk kunde handkameror utvecklas. En form av handkamera är lådkameran, i början kallad detektivkamera, den kunde ju användas obemärkt! Kameran liknade en vanlig låda och var byggd så att en plåt i taget kunde exponeras.… Continue reading
-
Nöden lär nakna konan spinna

”Wässbo härad är ett mycket vanlottat land”, skriver landshövdingen 1833 och syftar på den magra jordmånen. Men så fortsätter han: ”Man finner här icke större fattigdom än i bördigare trakter” – detta kan tyckas motsägelsefullt, men förklaras av västboens förmåga att kombinera många inkomstkällor. Mest känd är kanske gnosjöbornas tillverkning av järntråd och vida känd… Continue reading
-
Plaståldern

Jag hade lite svårt att komma över mitt första möte med plast, som blev en ren chock. Det var i London strax efter kriget. Hela staden var utarmad på varor – utom plast.Plast fanns överallt i förkrossande mängder. Men inte i rediga nyttighetsgrejor utan i toalettbord, fruktskålar och speglar dekorerade med plastremsor vridna i de… Continue reading
-
Trådarbeten från Gnosjö

”Vart man eljest kommer i riket är det lätt att träffa tjänsteflickor som är från Småland. Men man ska aldrig råka någon sådan, som säger sig vara från Gnosjö, ej heller arbetsdräng därifrån. Ingen Gnosjöbo ger sig ut på tjänst. För alla finns det användning hemma.” Så skriver konduktören F J Eneström 1912 i boken… Continue reading
-
Smycken från nödens tid

Europa efter Napoleonkrigen 1813 – 1814 var fattigt och utarmat. De välbärgade uppmanades att lämna sina guldsmycken i utbyte mot smycken av järn. Och järnsmyckena försågs med texter som: ”Med tack från fosterlandet” eller ”Jag gav guld för järn”. Men 1810-talets patriotiska gärning blev så småningom högsta mode. I Tyskland tillverkades Berlinen Eisen, d. v.… Continue reading
-
En Linnélärjunge på Visingsö

Hur var vädret den där dagen? Den 29 augusti 1775 då geologen Johan Abraham Gyllenhaal började sin fotvandring runt Visingsö? Ja, det brydde han sig inte om att anteckna, en bunt tätskrivna pappersark berättar istället om öns växter, insekter och geologi, om näringsliv, om folkets levnadsförhållanden, sjukdomar och klädedräkt, om deras dialekt och om ön… Continue reading
-
Smycken av hår

I länsmuseernas samlingar finns ofta smycken tillverkade av människohår. Det kan vara klockkedjor, halsband, armband och broscher av konstfullt flätat, snott eller knypplat hår. Konsten att tillverka hårsmycken är känd på kontinenten sedan länge. I Sverige spred sig bruket att bära hårsmycken bland de högre stånden mer allmänt under 1700-talet, även om det förekom redan… Continue reading
-
En glädjens dag

Den 24 juni 1722 – vilken glädjens dag på godset Skämningsfors i Brandstorps socken! Midsommardag, ljuvlig försommargrönska, kornknarren raspande i ängarna och snart kommer den älskade, oändligt efterlängtade sonen hem. Äntligen var Fru Annas och Jungfrurna Beatas och Mettas många år av förtvivlan, tårar, oro, saknad och hopp över! 19 år gammal drog löjtnant Oluf… Continue reading
-
Marie nycklar

Den medeltida stenkyrkan i Rogberga socken skövlades och brändes flera gånger, utsattes för vådeld, förändrades och byggdes om. Slutligen – år 1867 – revs den och ersattes av en ny. Men Maria från Rogberga gamla kyrka lever än. Hon är en ung flicka med tjocka hårflätor och mjuka runda kinder. Sedan 1200-talet har hon tålmodigt… Continue reading
Om mig
Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.
Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.
Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …
Senaste inläggen
- Den sköna Jolantha
- ”så kallade Skojare-följen”
- Då försvinner den jagande oron
- Den snåle Pällo Gran
- En gammal gumma
- Varor att förbruka
- Ett nyförvärv 1986
- Kasta mull
- När Brandstorp upplystes
- De första syföreningarna
- Talgdankar och tjuvkontakter
- Barnens årtionde
- Fattigungen Johanna
- Tunnbindaren Sandgren
- Arvet från medeltiden
- De dödas försvarsadvokat
- Värnlösa barns dag
- Jul i Kina
- Lussegubbar
- Julens blommor
