Anna Maria Claessons samlade texter

Det var vännen Anneli Ödvall som berättade om en uppgift hon hittat i vigselboken för Norra Fågelås socken. Den 21 september 1794 gifte sig Maria Bolin från Munkaskog, Norrgården med ostindiefararen Anders Lidberg! Maria var 24 år och Anders 37. Anneli förundrades också över den stora morgongåvan Maria fick: 300 Rd silvermynt, ungefär det tiodubbla mot normalt. Anders var tydligen välbärgad!

De nygifta flyttade till Kvistegården i Daretorp, dit Anders kommit från Göteborg året innan.

Om Anders bakgrund vet vi inte mycket. Han föddes 1756 i Svärdskullen, Daretorp, där hans far Hans Larsson var åbo. I dödboken ser jag att pappa Hans dog redan när Anders var sex år. Så hur barndomen gestaltade sig är oklart.

Men hur blir en bondson från Daretorp ostindiefarare? Han måste väl i alla fall haft tidigare erfarenheter som sjöman? Kan seglatser på Vättern fört honom till Göteborg? Svenska Ostindiska kompaniet grundades 1731 och gjorde 132 fartygsexpeditioner till Kina vilka tog hem laster av porslin, siden, te och kryddor till en svensk publik. 1813 upplöstes kompaniet efter att lönsamheten kraftigt försämrats.

Jag har letat i Ostindiska kompaniets digitaliserade arkiv. Och jag hittar ingen Anders Lidberg eller Anders Hansson, som han också skulle ha kunnat kalla sig eftersom hans far hette Hans. Däremot en jungman Anders Liberg som reste med ostindiefararen Gustaf III 1791 – 1792. Rullorna saknar födelseår och födelseorten anges Båtkind, en ort som inte kunnat identifierats av forskarna. Men jag är rätt säker på att jungman Liberg är den person vi söker.

När Anders dog på Kvistegården 1814 i bröstfeber, var han en förmögen man. Hans bouppteckning redovisade en behållning på nästan 7 000 Rd. På Kvistegården fanns 3 ston och en fölunge, 5 oxar och 5 stutar, 11 kor , 5 kvigor, 5 kalvar och en tjur. Där fanns 11 får med lamm, 6 utan lamm och tre baggar samt 2 suggor, en galt och 3 ungsvin.

Men mest spännande är servisen av porslin, bestående av terrin med fat, 14 större och mindre fat, 1 fat med 2 spilkumar, 11 assietter, 12 djupa tallrikar, 27 flata, 2 punschskålar, 6 tekoppar och 3 fat, 4 saltkar, 4 ljusstakar, 1 blomkruka, 9 chokladkoppar och 1 senapskopp!! Allt värt 20 riksdaler, lika mycket som en oxe. Min gissning är att servisen var ett minne från resan till Kina, liksom de tre ”ostindiska brickor” som fanns i boet. En rolig detalj i bouppteckningen är en bok som Anders ägde: Sjöröfvare Historia!

Göteborgs universitet har digitaliserat Ostindiska kompaniets arkiv. Och där hittar jag dels rullan över besättningen på skeppet Gustaf III och dels en journal dag för dag, ja faktiskt timme för timme, över seglatsen från januari 1791 till september 1792.

Publicerad på fb-sidan Notiser från Brandstorp 2018.

Ovan en bild på en terrin med ostindiskt ursprung (lånad från Stockholms auktionsverk 2016), och nedan en kinesisk lackerad bricka som finns på Östasiatiska museet. Kanske såg Anders Kina-förvärv ut så här?