Kasta mull

Jag har inte så ofta stött på det i Brandstorps kyrkoböcker. Men i dödboken den 24 maj 1695 står det: ”kastade mull på Swen Jonssons barn på Häldeholm, fick ej dop för dess hastige afgång”.

En artikel i Läkartidningen 09/2016 av överläkare Hans K:son Blomquist sätter in prästens anteckning i sitt historiska sammanhang:

”Enligt medeltida kyrkliga rättsregler var odöpta eller dödfödda barn inte berättigade till liturgisk akt (kyrklig ceremoni, min anmärkn.) eller begravning i vigd jord. Om de begrovs på kyrkogården eller i kyrkan ansågs de besudla kyrkan. Trots kyrkans avvisande inställning lär det redan under medeltiden ha förekommit att föräldrar av omsorg om sin avkommas salighet trotsat förbudet och genomfört »begravning« genom att sticka in kistan i någon av de luftgluggar som ofta fanns i kyrkväggen. Dödfödda svepta i barnplagg och placerade i små askar har återfunnits i kyrkomurar och under kyrkogolv. Allmänt vedertaget lär det också ha varit att oförmärkt stoppa in asken med det dödfödda barnet i kistan hos någon som stod lik eller i smyg lägga ner den i botten av en öppen grav. I väntan på en sådan möjlighet kunde asken ställas i skymundan till exempel på kyrkans vind. Detta var en välkänd hemlighet framför allt i Småland, Skåne, Värmland, Uppland och Gotland /…/

Efter reformationen modifierades successivt kyrkans stränga inställning i dessa sammanhang. /…/ Enligt 1686 års kyrkolag tilläts en präst kasta mull på kistan och läsa en bön. /…/ Nya kyrkohandboken 1731 tillät att dödfödda barn kunde begravas, men i stillhet. År 1799 fick dödfödda samma status som odöpta barn.”

Så det prästen antecknade 1695 var att han kastat mull/jord på det odöpta, döda barnets kista och läst en bön. Men någon riktig begravning skedde inte för Swen Jonssons barn.

Här en bild ur boken Svåra saker, utgiven av Nordiska museet 2006. Bilden föreställer en liten kista som hittades i Bringetofta kyrka, Småland. Den visade sig innehålla ett litet barnfoster. Etnologen Eva Londos har skrivit om askegossen från Bringetofta i Småländska kulturbilder 1995.



Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …