Fattigungen Johanna

Tänk att fattigungen Johanna från Brandstorp en dag skulle driva en repslagarverkstad i Skara!

När jag hittade det här fotografiet i Västergötlands museums bildarkiv, fanns en uppgift med om att Johanna Charlotta Ehn var född 1848 i Brandstorp. Och att hon var gift med repslagaren Fritiof Kent i Skara. Och då måste jag naturligtvis ta reda på mer om Johannas livsöde.

Den 16 juli 1848 födde Maja Stina Andersdotter Klot ett oäkta flickebarn, kallat Johanna Charlotta. Maja Stina var då 26 år, dotter till den torparen och tidigare soldaten Anders Klot, boende i torpet Timmerbron under Skämningsfors. Vid domstol erkände soldaten Carl Ehn faderskapet i oktober ett år senare. Kanske ville inte Maja Stina ha Carl eller så var det tvärtom, istället blev det i maj 1850 giftermål med torparen Jan Petter Andersson i granntorpet Hageby.

Men livet är sällan en dans på rosor. Inte för en fattig flicka från Brandstorp. I november 1851 dog Petter och Maja Stina, nu också med en nyfödd son, bodde kvar en tid som inhyses i torpet medan en ny familj tog vid. Fattigstugan var nästa etapp för Maja Stina och hennes två barn. Det var där Johanna kom att växa upp. Johanna var en klipsk flicka, prästen antecknade att Johanna kunde läsa i bok och hon kunde minsann sin Luthers katekes.

När Johanna var drygt tretton år dog Maja Stina. Ett år senare flyttade Johanna till sin far, soldaten Carl Ehn i Elgarås, Daretorp. Carl var gift, hade fem små barn, kanske passade det att Johanna blev barnpiga i faderns familj?

Johannas bror, Johan August, blev kvar i fattigstugan. Men allt var inte som det skulle med Johannes, 1871 flyttade han till Vadstena hospital.

Men nu började livet vända för Johanna. 15 år gammal flyttade hon till hantverksstaden Lidköping och kom att arbeta i stadens ”finare” familjer. Det var där hon träffade sin blivande make, repslagaren Fritiof Kent. När Johanna 1870 gifte sig med Fritiof, uppgavs hon inte längre som piga i kyrkboken. Nu kallades hon jungfru – en titel för unga flickar av lite finare börd.

Två gossar fick Johanna och Fritiof tillsammans: Harry, född 1871 och Henry, född 1875. I hushållet hade Johanna en piga till sin hjälp och i verkstaden fanns lärlingar. Kanske hade Johanna och Fritiof djärva framtidsplaner för sina söner. I alla fall så flyttade de med verkstaden till lärdomsstaden Skara 1881 … Och Harry var också en tid elev på Skara högre allmänna läroverk

Jag tror det var den läs- och skrivkunniga Johanna som såg till att ordna boskillnad innan konkursen kom 1886. För när Fritiof avled 1892, hade Johanna sedan flera år bedrivit repslagaryrket och enligt bouppteckningen tillhörde all lös egendom i boet Johanna. Fritiof ägde bara ett fickur och ett par skjortknappar i silver samt sina gångkläder, allt värderat till 56 riksdaler.

Livet gick vidare. Henry blev stationsinspektör i Askim, yngste sonen Harry däremot gick in i företaget. Men Harry var sjuklig. 1912, alldeles för ung, avled han i ”osteomalacia” (eller benvävsuppmjukning enligt uppslagsboken). Johanna själv dog 1925 i ”rosfeber”. Tyvärr har jag inte hittat Johannas bouppteckning. Det hade varit spännande att jämföra den med Fritjofs!

Så kan ett liv sammanfattas på några rader. Men Johanna: hur var ditt liv egentligen?



Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …