Julens blommor

Doftande hyacinter, röda julstjärnor, vita julrosor, granna amaryllisar, blomstergrupper med små tulpaner och någon grön växt glädjer oss i juletid. Men förr var blomsterprakten vid jul mer blygsam.

Några grenar tallris i en kruka, en slinga lummer på bordet, kanske en lingonkrans på dörren var vad som fanns att tillgå. Med lite hackad enris på golvet infann sig ändå julstämningen. Och i en del hem vid förra sekelskiftet hade också julkaktusen sin plats på en piedestal framför fönstret.

På 1910-20-talen blev cyklamen en populär julblomma. Men den fick man köpa i handelsträdgården. Liksom den samtida julbegonian, Begonia Gloire de Lorraine med enkla ljusrosa blommor.

Vid 1800-talets slut blev det modernt att driva fram lökar till jul. I kruka och från 1920-talet också i hyacintglas. En annan mer exklusiv julblomma var iskonvaljen – liljekonvaljer som genom kyla lurats att vintern varit – som kunde drivas fram i kakelugnsnischen. På tjugotalet blev också samplanteringar i julgrupper populära. En trädgårdsbok omtalar dem som ”hemmets små vinterträdgårdar”. Gärna skedde planteringen i en kruka av näver.

Idag svämmar blomsterhandeln över av julstjärnor. Men så här beskrevs växten i en trädgårdsbok 1917: När julen närmar sig ser man i blomsterhandlarnas fönster purpurröda stjärnor på långa stjälkar lysa och bjärt sticka av mot vinterflorans bleka blommor. De är så vackra på julbordet och så hållbara även avskurna.

Först på 1950-talet tog julstjärnan steget från exklusiv julblomma till att bli mer allmän. Men länge ansågs den svårskött, liksom en annan julblomma, azalean. Denna importerades på 1920-talet från Tyskland och Belgien.

Min favorit, amaryllis, var först en vårvinterblommande krukväxt som blev populär under 1800-talets första hälft i borgerliga hem. Först på 1960-talet förvandlades växten till julblomma och på 1990-talet började dess segertåg med ständigt nya varianter (enligt boken Amaryllis av Susanna Rosén).



Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …