Anna Maria Claessons samlade texter

Har ni hört talas om Kettil Runske, trollkarlen från Svedudden? Han som gick på Vätterns botten till Visingsö? Runske hette han för att han lyckats stjäla tre runkavlar från guden Oden och det var så han fått sin trolldomskraft.

Så här var det: På Visingsö fanns för länge sedan två slott, ett i norr och ett i söder. I det norra slottet bodde trollkarlen Gilbert, en gång upplärd av Kettil. Nu hände det sig att Gilbert fick för sig att gräva en tunnel under ön för att dela den i två halvor. Alla försök från det södra slottets ägare, kung Magnus Ladulås, att få honom att ge upp sitt företag var förgäves. Så kungen sände ett skepp över till västgötasidan för att be Kettil om hjälp. Och Kettil kom, men det märkliga var att ingen såg honom. Folket som hämtade honom kände bara hur skeppet tyngdes ner när han klev ombord och hur det lättade när han gick i land. Kettil lovade kungen att återkomma om åtta dagar och det var då han gick på sjöbotten: lite förargad var han när han kom fram på alla snokar som låg där nere och som gjort promenaden besvärlig.

Kettil kallade upp Gilbert och befallde honom att sluta med sitt grävande. Gilbert nekade, varpå Kettil ilsket kastade en runkavel mot honom. Gilbert förmådde inte få bort kaveln från sina händer. Och när han försökte med fötterna och tänderna fastade också de. Kettil sänkte så ner en oskadliggjord Gilbert i en håla, slängde ner en hud från en tjur och sa: ”så snart ett år för varje hår, som är uppå denne tjurehud, är förbi, skall du bliva lös”. Om Kettil berättas att han därefter ordentligt ridit över sjön tillbaka till Svedudden. Och där bor han väl än idag …

Att denna historia är sann, bestyrks av att den berättades den 12 maj 1705 för kronobefallningsmannen Lars Girs i Tveta härad av trovärdiga visingsöbönder, nämligen Lars Oluffson i Näs och Joen Larsson och Måns Månsson i Kumlaby. Och de återgav helt sanningsenligt vad deras förfäder i sin tur berättat. (Deras vittnesmål publicerades senare i Daniel Tiselius beskrivning av Vättern, som kom ut 1723.)

Ytterligare ett bevis på historiens riktighet är det märkliga bokverket Historia om de nordiska folken, utgiven av Olaus Magnus 1555. Där finns en bild på den fängslade Gilbert!

Och slutligen, Gilberts håla kan faktiskt besökas på Visingsö. Jag har aldrig varit där, men den ligger i Syltahagen vid Kumlaby och är, enligt Wikipedia, en djup, numera dyfylld håla.

Men vilken tur att en trollkarl från Svedudden i Västergötland en gång räddade Visingsö! Vad kunde inte ha hänt om Gilbert lyckats med sitt gemena företag? Och hur skulle den storslagna utsikten över sjön från Brandstorp tett sig med bara två små pytteöar i fonden?

Publicerat den 22 september 2014 i facebook-gruppen Notiser från Brandstorp.