Anna Maria Claessons samlade texter

Jag hittade en märklig insändare i Svenska Dagbladet från den 29 maj 1933. Författaren, signaturen A:son, hade studerat 1 maj-tåget från sitt fönster och lagt märke till att bland alla fanor, symboler och banderoller saknades den svenska flaggan. Och detta trots att tidningen Social-Demokraten ondgjort sig över hur svenska fanan annekterats av ”högerfronten” och blivit en symbol för ”en överklassens tämligen obskyra strid för bevarande av sina klassintressen”. Riksflaggan borde således återtas, enligt tidningen.

Men så avslutas insändaren så här:

”För cirka 30 år sedan vägrade en folkskollärare i Alvasjö i Västergötland att hissa riksflaggan på stången vid skolhuset, ty ‘det var ju högerns partimärke’. Jag vet ej om denne framsynte man lever än, men i så fall torde regeringspartiets huvudorgan denna gång satt myror i huvudet.”

Något skolhus har aldrig funnits på Alvasjö, och jag har inte hitta något annat Alvasjö i Västergötland än det i Brandstorp. Så om vi tror att skolläraren som vägrade hissa flaggan hörde hemma i Brandstorp, kan jag i alla fall med säkerhet omtala vilken skollärare det inte kan ha varit! Nämligen Carl Mauritz Rydgren, som promenerar på det här vykortet.

Carl Mauritz Rydgren hörde hemma långt ut på den politiska högerkanten. Han var född 1859 i Slaka i Östergötland, där hans far var organist. Redan i början på 1890-talet omtalades han som ”den sorgligt beryktade f.d. skolläraren” som åkte omkring i den s. k. fosterländska föreningens namn och höll föredrag om ”judedrängar” och ”frihandelspacket”. Tidningen Östgöta Correspondenten kallade honom en vettvilling och Fosterländska föreningen i Motala tog bestämt avstånd från honom. (Tidning för Wenersborgs stad och län 1.11 1892).

Hur Rydgren lyckades bli vald till skollärare i Brandstorp kan man undra, men i alla fall började han sin tjänst här 1895. Han blev kvar till 1903, då han flyttade till Göteborg. Så här står det på Wikipedia om honom:

”Rydgren verkade som lärare i Mönsterås och Stockholm i början av 1880-talet. I Göteborg startade han 1884 en elementarskola för gossar, vilken han ledde fram till 1890 då han övergick till politisk och publicistisk verksamhet. År 1888 lade han grunden till högertidningen Göteborgs Aftonblad med Oscar Norén som förste redaktör. Rydgrens nästa tidningsprojekt blev kortvarigt men desto mer kontroversiellt. I slutet av 1905 grundade han Uplands-Posten med bistånd av greven Eugene von Rosen, bror till Eric von Rosen. Tidningen, som utgavs i Uppsala två gånger i veckan, syftade till att befrämja ”nationalandan och fosterlandskärleken” men kom mest att förknippas med sina återkommande antisemitiska utspel. /…/ Den ekonomiska framgången uteblev och tidningen lades ned 1907. Rydgren var senare verksam som publicist och som grundare av politiska föreningar. Under slutet av sitt liv var han bosatt i Partille. Han ligger begravd på Brandstorps gamla kyrkogård.”

Ovanstående biografi kan kompletteras med en rad antisemitiska (judefientliga) skrifter som Rydgren gav ut mellan 1909 och 1923. Han dog 1936 och begravdes vid sin hustrus sida här i Brandstorp. Hon avled redan 1902, medan han ännu hade tjänst här. Jag har inte hittat graven, kanske är den idag borttagen.

1889 flyttade en annan Markus till Brandstorp, Markus Izikowitz. Prästen antecknade att han var mosaisk trosbekännare (d. v. s. jude) och född i ryska Polen. 1892 lämnade han vår socken och det känns faktiskt skönt att han slapp träffa Mauritz Rydgren!

Publicerad i Facebookgruppen Notiser från Brandstorp 2017.