Rödsoten

Den 30 augusti 1854 dör den treårige Otto Herman Andersson från Nätebäcken. Den 1 september Johan Reinhold Andersson, född 1849, den 9:onde Carl Johan Johansson i Fotebo, endast tre år gammal. Dödsorsaken är rödsot. Och så fortsätter det hela hösten, 20 brandstorpsbor faller offer för sjukdomen, de flesta barn. Året därpå avlider nio barn i sjukdomen som liksom året innan dyker upp i slutet av augusti. 1856 är dödstalen normala igen, för att för åter stiga 1857.

Idag kallar vi sjukdomen dysenteri, en tarminfektion med häftig diarré och blödningar i tarmen, vid den här tiden ofta med dödlig utgång. Åren 1854−57 drabbades Skaraborgs län av kraftiga rödsotsepidemier. Brandstorp, Daretorp, Velinga och Fågelås var hårt hemsökta av farsoten. Men det märkliga är att dödligheten i rödsot efter 1860 helt plötsligt blev mycket låg i hela landet, en förklaring skulle kunna vara förändringarna på landsbygden i samband med laga skiftet, utflyttningen från de tättbebyggda byarna och därmed en förbättrad hygien. Om detta kan man läsa mer i boken Rödsot i Sverige 1750 – 1900 av Helene Castenbrandt

Prästen Claës Johan Ljungström (1819 – 1882) var initiativtagare till Västergötlands fornminnesförening och en tid vice pastor i Fågelås pastorat.

Men Ljungström var inte bara intresserad av fornminnen, han var också diktare, föredragshållare och samhällsdebattör. I Skara tidning 1853 hittar jag hans förslag till en Enkel men säker cour för Rödsot.

Här kommer den översatt till modernt språk:

Tag ett lod ( = ca 13 gram) svavel och ungefär en tum av rött lack (bör vara sigillack, min anmärkn.), stöt det fint och koka det tillsammans med något över en kvarter ( = ca 33 cl) nymjölkad, spenvarm mjölk och låt den sjuke förtära detta. Till barn ges hälften mindre. Mångfaldiga människor har sålunda blivit botade, utan att de sedan någonsin känt någon olägenhet av denna kur, oaktat kemien och läkekonsten måhända, ej utan misstanke, vilja gilla den. Den användes inom Vings pastorat, för 40 år sedan, av framlidne hovpredikanten m. m. Lundén, och alltid med fördel och utan kommande olägenhet; och den även nu visat sig verksam.

Ving den 12 sept. 1853

Claës Joh. Ljungström

vice Pastor



Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …