Inte en droppe regn föll mellan sådd och skörd det fasansfulla torkåret 1826. Sven Hvass i Kyrkruder i Brandstorps kyrkby berättade långt senare för sina barn att året blev ett verkligt nödår, då man var tvungen att mala ben, mossa och halm för att få mjöl till brödet.
I mars 1827 fördelade den allmänna sockenstämman för Daretorp, Velinga och Brandstorp ett understöd på 55 tunnor råg (en tunna var ca 150 liter) som med anledning av nödåret utdelades av Kungl. Maj:t. (idag skulle vi säga staten) via landshövdingen. För Brandstorps del innebar det att hemmansägarna fick dela på 3 tunnor, torpare och inhyses som kunde uppvisa borgen 10½ tunnor och de fattiga som uppbar understöd 1 tunna.
Det vanligaste mjölutdrygningsmedlet vid missväxt var halm och agnar. Men så fort de gröna växterna började spira, utnyttjades de på olika sätt. Kvickrotens rötter gavs under normala år till djuren. Nu kunde de torkas och malas till människoföda. Blad av nässlor, svinmålla, ängssyra, kruskål och tistel togs tillvara. Hasselknopp och hängen av hassel torkades i ugnen och maldes på hemkvarnen, liksom lindens och ljungens knoppar. Frö från ängssyra blandades under sommaren i mjölet. På sensommaren samlades bär – även de som under vanliga år ratades ¬ , ljungens frön, nötter och ollon.
Mest känt för eftervärlden är barkbrödet. Det inre av barken togs tillvara, helst vid savningstid, skållades torkades, krossades och maldes. Bröd bakat av mjöl uppblandat med lavar, ofta islandslav, förekom också. Just lav var ett av myndigheterna särskilt omhuldat ersättningsämne. Laven skulle urlakas eller värmas i asklut eller vatten, sköljas, torkas och malas.
Även näckrosrötter kunde tas tillvara. Men då roten är giftig, måste den torkas och malas. Därefter slammades mjölet flera gånger i hett vatten. Här ett fotografi från i fjol på kraftiga näckrosrötter i Bastugölen.
1826 års torka omfattade inte Norrland. Så, för ovanlighetens skull, exporterade Norrlandslänen säd till södra Sverige! Och kanske räckte statens tilldelningar av råg, jag kan i alla fall inte se i Brandstorps dödbok att någon svalt ihjäl torkåret 1826.
Publicerades i Facebook-gruppen Notiser från Brandstorp 2018
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar