På lediga stunder, hela året om, kom det röda garnnystanet och virknålen fram. Det blev så där en tusen stycken om året.
För tusen stycken garntomtar skulle det vara till lotteriet på KFUM Jönköpings årliga basar i november. Under ett 25-tal år stod tant Ruth där intill julgranen och sålde lotter till sitt tomtelotteri.
Tant Ruths garntomtar var särpräglade med sina vita bomullsskägg, svarta pigga ögon och nätta virkade tomteluvor.
Inför varje jul fick mina tre pojkar varsin tomte, inte var det riktig jul förrän årets exemplar av tant Ruths tomtar blivit upphängda i barnkammaren eller för all del senare i tonårsrummet. Med åren blev det en stor påse med garntomtar. Varje jul väcks de ur sin sommarsömn. En jul får de bo i julgranen. Utom på de nedersta grenarna för katter är lika förtjusta i tomtarna som vi människor. Andra jular blir de upphängda i gardinkappan eller så får de gömma sig lite här och var i rummen.
Någon enstaka gång hittar jag en av tant Ruths 25 000 tomtar i en korg med julpynt på Myrorna. Jag känner genast igen honom och ser att han saknar sina syskon. Så jag skyndar mig att köpa den förlorade tomten och tar hem honom till de andra.

Publicerat som del av lucka 6 i en adventskalender som jag tillsammans med Suzanne Pettersson skrev 1997 för Jönköpings-Postens räkning. Numera hittar jag inte längre några av tant Ruths garntomtar i Jönköpings second-handbutiker.


Lämna en kommentar