Anna Maria Claessons samlade texter

En rödrutig klänning, en brun klänning, en grönrandig klänning, en rödrandig klänning, två linklänningar och en svart klänning – Britta Lisa Andersdotter Wass garderob var omfattande. Men så var hon ju också gift med en skräddarmästare!

Britta Lisa, uppvuxen på Sverkersfors, var 25 år då hon 1838 sa ja till Sven Wass. En kristlig uppfostran hade hon fått och gedigna hushållskunskaper hade hon med sig hemifrån. Hur väl förmådde hon inte att hushålla med litet, hur flitig var hon inte i vävstolen och hur gästfri och vänlig var hon inte emot alla? De unga tu bodde ett år på Forsen, medan paret byggde och inredde huset som de fått lov att uppföra i södra utkanten av Brandstorps bys marker. En rejäl stuga var det med förstuga, kök med stor bakugn och till höger ett rum med öppen spis. En ladugård timrades också för en ko och några får liksom en liten bod.

”Under 8 snabbt försvunna år, har hon här – säger pastor Norlander i sitt liktal vid Britta Lisas död 1847 − i denna trevliga, glada och ljusa boning, där hon själv var den förnämsta prydnaden, räknat sälla och lyckliga dagar. Det var en glädje att se den ordningsanda, som styrde detta renliga, enkelt smakfulla och gästvänliga hus, inom vilket hon rörde sig som ett andeväsende av ädel natur. Hur väl förstod hon icke att hushålla med litet? Hur väl använde hon icke detta ringare förråd? Hur förnöjd var hon icke med sin lott, och redan utom den glada boningen syntes spåren av den verksamma handen i den smak, som ordnade den inskränkta jorden.

Det blev ej kvinnans lott att genom storverk och bragder, förvåna och beundras, utan det blev hennes bestämmelse, att i en stilla huslig krets, sprida skenet av de milda rena dygdens strålar omkring sig och göra sin boning till en förgård av den boning där ovan alla ädla människor äga att förbida, och just genom sin inskränkning, så mycket kraftigare inverka på omgivande hjärtans daning, till en säll bestämmelse. Och hur väl förstod hon och utövade denna heliga plikt? Därför belönade ock Gud hennes och hennes mans kärlek, då Han tid efter annan skänkte dem 3ne Söner att uppfostra till Änglar och med modersnamnet såg hon sig på en högre plats, omgiven av de heligaste moderliga förbindelser. Hur säll och lycklig var hon icke? Hur glad emotsåg hon icke den dag då hennes ömma moderliga omsorger skulle bli rikligen belönade.”

Men allt är förgängligt och ovaraktigt, fortsätter Norlander:

”Här vänder sig hennes ljusa levnadstavla i sorg och mörker. En tåre och bedrövelses tid inbröt. Det var för nära 2 år sedan då Herren oförmodat utur hennes moderliga famn, ryckte den älskade kära, förhoppningsfulle förstfödde sonen. Och borta var hennes glädje. Sådana tårar som hon fällde på den käres stoft är endast det förkrossade, tröstlösa modershjärtats tårar. Också kunde hon aldrig glömma honom. En dyster svårmodighet grep henne och ledde henne till graven.

Snart kände hon sig åter för 4de gången bli moder. Med stilla undergivenhet gick hon sin dag emot – men insjuknade oförmodat den 14de sistlidne januari. som det tycktes av stark förkylning. Vad man kände till lindring och hjälp, användes – men förgäves: kyla och hetta förtärde det redan ömtåliga hjärtat, och under det plågor av olika art sönderslet henne, gav hon den 19 januari liv åt sin 4de son, som född i otid och under svåra omständigheter var klen och svag – erhöll nöddop, det han erhöll namnet Sven – med sorg tryckte hon den späda till sitt bröst, som var utan näring – och 7 timmar därefter, var han redan upptagen bland Guds Änglar.

Icke lindrade men ökade plågor, förvissade henne om en säker bortgång ur detta livet. 3ne dagar hade hon ännu kvar att välsigna maka, barn, anhörige och vänner, samt att bjuda farväl från de hjärtan som var henne kära, varefter hon den 22 januari i fredags 14 dagar sedan, stilla och lugnt insomnade, efter sin svåra dubbla strid, i styrkan av sin ålder, 33 år 4 månader och 21 dagar gammal, och sluter nu i sin famn i jorden den späda telning som kostade henne så mycket. En syn – moder och son, rörande men skön.”

Pastor Norlanders liktal finns bevarat och finns idag på Brandstorps hembygdsgård. I Britta Lisas bouppteckning finns två psalmböcker upptagna. En måste vara den här avbildade. Och hur kunde en av Britta Lisas alla klänningar ha sett ut? Teckning från 849 av Nils Månsson Mandelgren som finns på Lunds Folklivsarkiv ger en fingervisning. Och det här ålderdomliga gångjärnet på en av dörrarna i det lilla köket har Britta Lisa säkert många gånger torkat av …

Publicerat i Face-bookgruppen Notiser från Brandstorp 2016.

Historien om Brita Lisa kan berättas tack vare gåvor till hembygdsföreningen från hennes sentida ättlingar Sven Hwass och Margareta Johansson.