Anna Maria Claessons samlade texter

Den 2 april 1843 samlades sockenmän från Brandstorp, Velinga och Daretorp i Daretorps kyrka till en gemensam sockenstämma. Under § 5 avhandlades den i församlingen inkomna skaksjukan. Gemensamt beslöts att föräldrar och anhöriga skulle hålla sina barn och ungdomar hemma, att inget hushåll fick ta emot eller hysa de smittade, inte heller fick någon upplåta sitt hus för den folkmassa som samlades för att att beskåda och höra på de skaksjuka.

Men vad var nu detta för sjukdom? Ja, jag gissar att de smittade led av den så kallade predikosjukan. Wikipedia förklarar:

Denna sällsamma sjukdom framträdde för första gången 1839 i Småland – den brukar därför benämnas ”den småländska predikosjukan” – och spred sig även till Västergötland. År 1843 uppgavs ett par tusen personer vara inblandade i företeelsen. Fenomenet började vanligen med kroppsskakningar och konvulsioner. Därefter föll de sjuka i ett slags dvala. När de sen vaknade påstod de att de hade sett syner.

Innehållet av de sjukas tal eller predikningar bestod av uppmaningar till bättring och avhållsamhet från all sorts synd. Ofta förekom förmaningar och varningar inför världens snart förestående undergång.

Gyckel och fantasins spel kallade prästen det som hände i Daretorps pastorat, men läkaren Sven Erik Sköldberg, som verkade i Jönköping vid denna tid, betraktade de predikande pigorna (det var oftast unga pigor som drabbades) som sjuka, förde in dem till lasarettet och se – berättade hans dotter i sin bok Från forna tider – där blev de raskt friska och kunde skrivas ut efter 14 dagar.

Sköldberg beskrev ett besök i en stuga i Småland, där han möttes av ett förfärande oväsen som om stugan var full av galna människor. ”Några sprungo, dansade, hoppade eller nego under den mest komiska gestikulation, andra rullade sig på golvet, stodo på knä med händerna hopknäppta, sträckta mot höjden, hemska skallande skratt, tjut och skrik blandades med varandra, några skällde som hundar, andra sjöngo o.s.v.”

När Daretorp drabbades av skaksjukan, var företeelsen på väg att ebba ut. Men i frikyrkorörelsens historieskrivning brukar dessa ropande unga flickor ses som en tidig yttring av den kommande väckelserörelsen.

Hur det gick med försöken att stoppa skaksjukan här hos oss vet jag inte. Men jag har hittills inte hittat något mer om ”sjukdomen” i sockenstämmoprotokollen.

Bilden är lånad från http://www.boudillion.com/holyhill/holyhill.htm , en sida som handlar om den amerikanska rörelsen The United Society of Believers in Christ’s Second Appearing, vanligen kallad Shakers. Läs gärna artikeln! Det finns likheter med de svenska roparna, de predikosjuka, de skaksjuka eller vad man nu vill kalla dem.

Publicerat 2019 i Facebook-gruppen Notiser från Brandstorp.