Anna Maria Claessons samlade texter

Svedkärret intill Svedån i Brandstorps socken uppmättes som nyhemman 1780. På andra sidan ån, i Gustav Adolfs socken, låg torpet Starbrohult under Nedre Starbäcks Södergård. Och det var vännen Joel Blåberg – återigen – som tipsade om uppgifter i Habo torpinventering (som finns på nätet) om Anders Svensson som brukade såväl Starbrohult som Svedkärret. Och jag må säga, att den där Anders Svensson var en märklig figur!

Monica Ekered har skrivit av Vartorfta härads dombok för 1794 (26 maj nr 164), där hon hittat en besiktning av Starbrohult. Jag återberättar den lite krångliga texten:

Den 26 oktober 1793 besiktigade kronolänsman Daniel Fredrik Bruno tillsammans med ett par betrodda män Starbrohult. Nio år tidigare hade Anders etablerat sitt torp, uppfört byggnader, hägnader och odlat upp åkrar och ängar. Det timrade bostadshuset bestod av förstuga, kammare och en ”stuga”, d.v.s. ett större rum. Under kammaren fanns en källare ”till jordfrukters konserverande öfver vintern”. Anders hade också byggt en loge med två lador, fähus och får- eller gethus. Sedan beskrevs hur mycket åkermark Anders hade rothuggit och stenbrutit och hur mycket hö han bärgade på båda sidorna av Svedån. Men nu kommer det intressanta!

Norr och söder om stugan fanns en kryddgård i intill väggen upptimrade ”plantebänkar”. Här odlade Anders kryddor till försäljning, men plantbänkarna var också barnkammare för de fruktträd som Anders drog upp. I Anders ”trädskola” fanns vid inspektionen 286 päronträd och 196 apelträn, alla 3−4 år gamla. Så fanns där också 60 plommonträd, 306 körsbärsträd och 299 oxlar och rönnar.

Mellan bostadshuset och ladugården fanns en kålgård (för grönsaksodling) som också hade timrade plantbänkar. Även här fanns en del träd som redan bar frukt.

Österut låg en trädgård ”med god ordning som utmärker denne mannens håg och färdighet med trädgårdsskötsel”. Här hade Anders planterat olika buskar som krusbär, vinbär och ”stickelbär” (också krusbär). Här fanns många 4−5-åriga träd: 11 päron, 12 äpplen, 46 körsbär och 112 oxlar. Mellan trädrader av 2−3-åriga träd (275 päron, 221 äpple, 224 plommon, 314 körsbär och 326 oxlar!) odlades potatis, råg och bovete och lite klöver.

Dessutom redovisade Anders kvittenser på sålda träd till ståndspersoner i trakten från år 1791. Dessa, tillsammans med alla de träd han hade i odling, blev 3 118 stycken träd!

Syftet med besiktningen var att uppmärksamma landshövdingen på Anders idoga gärning och på något sätt belöna honom. Om det blev så, vet jag inte …

Habo torpinventering berättar också att Anders tragiskt blev änkling 1811, då hans hustru Märta Bengtsdotter, en decemberkväll gick vilse i skogen. Så här står det i dödboken:”om tiden trött och frusen hade hon lagt sig på en liten plan där hon nedtrampat snön, tagit possen (en påse med kålhuvuden, min anmärkn.) til hufvudgjärd, bredt et litet stycke valmar som hon burit från Starbäck öfver knäna, Somnat, och dödt.”

Inte blev Anders rik på sin trädplantering, det kan jag se på Märtas bouppteckning. Tre år senare den 14 maj 1814 avled Anders, 83 år gammal – men frisk in i det sista. Trädgårdsarbete befordrar hälsa!

I alla fall måste Anders varit en mycket märklig torpare i slutet på 1700-talet. Trädgårdskonsten var vid den här tiden förbehållen de stora herrgårdarna och kanske städernas borgare. Så varifrån fick Anders idén? Och var lärde han sig konsten att ympa och odla träd? Varifrån fick han sitt första ympris? Potatis, som växte i Anders trädgård, var en nymodig växt och absolut inte vanlig på torpen vid 1700-talets slut. (Odlingen slog igenom när man kom på att det gick bra att göra brännvin av potatis.) Och odla kryddor till avsalu i timrade plantbänkar, var fick han det ifrån? Jag har försökt leta i kyrkböckerna för att se om Anders varit dräng på en större gård och där lärt sig trädgårdskonst, men ack, Anders Svensson, född i Sandhem 1731, är en svårfångad person. Jag hittar inte honom några dopböcker, in- eller utflyttningslängder eller vigselböcker. Ibland får man ge upp …

1910 lämnade den siste invånaren torpet Starbrohult och idag syns inget av det på kartorna och förmodligen inte heller i landskapet. Men det sista vet jag inte förstås, jag har inte varit där – än.

Publicerat i Facebookgruppen Notiser från Brandstorp 2016.

Teckningen på en Träskola kommer från boken Trädgårdspraxis 1754, utgiven av Hans Mårtensson 2002.