Anna Maria Claessons samlade texter

Nu ska vi avsluta berättelsen om ostindiefararen Anders Lidberg som gifte sig med Maria Bolin från Fågelås 1794.

Den 3 januari 1791 mönstrade jungmannen Anders Liberg på ostindiefararen Gustaf III. Den 1 oktober samma år ankrade skeppet upp vid inloppet till Pärlfloden som ledde till Kanton, den enda stad i Kina som var öppen för västerlänningar.

Anders kan inte ha sett mycket av Kina, européerna hade bara tillgång till en strandremsa mellan stadsmuren och floden. Dessutom innebar tiden i Kina ett evigt lossande, lastande och stuvande av kistor med porslin, siden, te och kryddor. Samtidigt skulle skepp och utrustning ses över, proviant och vatten åter tas ombord. Men de olika vaktlagen (backslagen som de kallades) fick ändå för första gången några fridagar i land. Undrar vad sjömännen då hittade på?

Julen kom, men inte ens då bröts vardagsslitet. På julafton kom 1 000 kistor med te som stuvades ombord. Nyåret passerade obemärkt, men den 6 januari lyfte skeppet ankare och kom under segel igen. Resan via Bantams ö i Indonesien (där timmermännen gick i land för att hugga ved), Caps Bank, öarna Sankt Helena och Ascension var förhållandevis lugn. Inget dramatiskt inträffade så när som att matrosen Taylor föll överbord. Men gudskelov räddades han. På Sankt Helena rymde matrosen och andre hovmästaren Nils Högvall.

Komna till Cadiz skickades folk i land för att plocka ”portlake”, en växt rik på c-vitamin och därmed bra mot skörbjugg. Sju säckar blev det. Dessutom tog man ombord 32 sköldpaddor. Den 4 maj siktades vid soluppgången en seglare i nordost. Gustaf III sköt två skarpa skott och visade sin flagg. Seglaren visade sig vara dansk och Herr Borgman tog jollen över till den andra båten för att fråga om det rådde fred i Sverige. Svaret blev jakande.

Så, den 2 juli 1792 klockan 4 siktades Marstrands Castell. ”Kl ½ 6 kom lotsarna Anders Casparsson och Anders Arfridson at lotsa skeppet. Kl 7 Passerade Fregatten Diana som saluterades med 4 hurranden, D:o Elfsborgs fästning med d:o, kl ¼ 8 stannade uti muddern litet ned om Röde Sten. Kl.3/4 9 kom Tullfiskalen samt Controlörerne ombord. Kl ¾ 12 kom Direct. Callmers och Öfr. Inspec. ombord. Efter Mid. Ropades upp besättningen. Sedan skedde Wisitation. Sedan gingo folket i Land. Då emottog Eqvipage Capit Herr Capitaine Troillius Skeppet under sitt vård.”

Och där slutar journalen efter 415 sidor handskriven text.

Så stod han där, jungman Anders, på fast mark efter 1,5 år till sjöss. Och kanske 300 Rd silvermynt rikare. Som jungman hade Anders 3 Rd i veckan (kaptenen hade 32!). Men senare i livet kallade sig Anders hovmästare, d.v.s. samma titel som de som serverade och skötte befälets mathållning ombord. Och jag har en teori: på Sant Helena rymde 2:e hovmästaren Nils Högvall, kan det vara så att Anders då lyckades avancera till en finare titel och en högre lön?

1793 var Anders tillbaka i Daretorp. Året därpå gifte sig han och Maria Bolin från Fågelås. Ska vi våga oss på en romantisk avslutning? Kan Anders och Maria ha träffats innan den långa resan? Anders var faderlös och vem vet om han hade råd att gifta sig med den välbärgade och vackra (för visst måste hon ha varit vacker?) Maria. Kan Anders äventyrliga seglats ha finansierat den påkostade morgongåvan till hustrun om 300 Rd.? Kan det rent av vara så, att Maria gick här hemma i Fågelås och ängslades och bad till Gud att hennes älskade skulle komma helskinnad hem?

Ovan en bild av ostindiefararen Gustaf III som marinmålaren Jacob Hägg (1839 – 1931) föreställde sig henne. Bilden är lånad från Auctionet.

Publicerad på fb-sidan Notiser från Brandstorp 2018