Nöden lär nakna konan spinna

”Wässbo härad är ett mycket vanlottat land”, skriver landshövdingen 1833 och syftar på den magra jordmånen. Men så fortsätter han: ”Man finner här icke större fattigdom än i bördigare trakter” – detta kan tyckas motsägelsefullt, men förklaras av västboens förmåga att kombinera många inkomstkällor.

Mest känd är kanske gnosjöbornas tillverkning av järntråd och vida känd är västboens skicklighet i slöjd och hantverk. Skogen togs tillvara i form av brädor, beck, tjära och kol. Boskapsskötseln var viktig och i äldre tid var i synnerhet geten ett karaktäristiskt inslag i Västbo. Djuren gav bl. a. smör, talg, hår till vävnader, läder och skinn. Den enda gröda som tycks ha exporterats från Västbo var humle. Arbetsvandringar till andra bygder var vanliga, och många västboar etablerade sig som handelsresande.

Från Villstad socken berättas 1841: ”vävnaden av vadmal och linne är en huvudsaklig binäring”. Också hundra år tidigare framhålls vävnader som en viktig exportvara från dessa trakter. Nöden lärde västbokvinnorna att spinna!

I Västbo tillverkades också ryor och täcken. Råmaterialet var i första hand ull, men den egna ullen räckte inte. Gethår och nöthår utnyttjades i de grövre vävnaderna. En produkt från området var fattigmansryan, en slitrya med nock av klippta trasor, ibland med partier av garn.

I trasryan kan vi få en uppfattning om klädedräktens material: enfärgat ylle, rutigt och randigt linne eller bomull.

Småland är ett av ryans svenska kärnområden. Från Västbo uppges att i det fattigaste bo fanns alltid någon rya. Smålandsryan såldes av västgötaknallarna och spreds med dessa ända till Norrland och Norge.

Vid 1800-talets mitt minskade tillverkningen av textilier för avsalu i Västbo. Lönsamheten var för dålig och i motsats till grannbygderna Mark och Kinna utvecklades inte den textila hemproduktionen till textilindustri. Tråden av järn blev nu viktigare än tråden av ull …

Den avfotograferade trasryan tillhör Jönköpings läns museums samlingar.

Publicerad i tidskriften Hemslöjden nr 5 1990. I samma nummer av tidskriften finns en vävbeskrivning på en trasrya från Långaryd utarbetad av Paula Vävare på uppdrag av Jönköpings läns museum.



2 svar till ”Nöden lär nakna konan spinna”

  1. Så mycket intressant du har skrivit om …

    ..

    Gilla

    1. Och mycket har jag glömt av det jag skrivit om. Nu får jag anledning att minnas igen-

      Gilla

Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …