Anna Maria Claessons samlade texter

Det här är en historia om ett tragiskt mord som skedde 1841 i Brandstorp. Den handlar om den olycklig pigan Johanna Nilsdotter, men också om några bröder. Det är bröderna Anders Gustaf och Carl Johan som blev moderlösa, det är de två vallpojkarna, Anders och Carl Johan, från Starbäcks soldatboställe, som hittade Johanna Nilsdotter död i Englandssjön, och det är bröderna Frisk som enligt ryktet var inblandade i Johannas våldsamma död.

Vi får ta det från början. Johanna föddes 1807 i Sandhem, egentligen i Risadråg, Härja under Sandhem. När jag letade efter henne i kyrkböckerna hamnade jag så småningom i Habo och Gustav Adolf socknar där Johanna omväxlande var piga, inhyses och ”på socknens slut”, det vill säga levde på fattigunderstöd. 1834, då Johanna bodde i Starbrohult, födde hon den ”oäkta” sonen Anders Gustaf. Två år senare kom Carl Johan. Från 1840 var hon skriven i torpet Sveaborg i Gustav Adolf, men egentligen bodde hon sedan två år i Englandsmosse i Brandstorps socken.

Englandsmosse ägdes från 1837 av bröderna Isac och Carl Johan Carlsson Frisk. Enligt ryktet var Carl Johan far till Johannas andra son och dessutom till det barn som hon väntade vid dödstillfället. Och kanske var det därför Johanna fick bo i den lilla stugan vid Englandsmosse. Men Carl Johan och Isac hade dock länge försökt få henne att flytta och när hon påträffades misshandlad till döds var de flesta i omgivningen övertygade om Carl Johans skuld. Också åklagaren såg honom som misstänkt och därför kallades Carl Johan Frisk till tinget i augusti 1841.

I domstolshandlingarna vid Dimbo häradsrätt finns ett protokoll från undersökningen av liket, vilket skedde i Englandsmosse den 15 juli 1841:

Natten emellan fredagen den 2de och lördagen den 3de dennes var pigan Johanna från dess hemvist eller Englandsmosse försvunnen, och uti stugan efterlämnat sig 2ne henne tillhörige gossebarn, den äldste omkring 8 år och den yngre 4½ gammal, vilka vid moderns avvikande var insomnade.

3ne stycken bättre klänningar, en spens-tröja (kort figurnära rock/tröja, min anmärkn.), schalar och flera andra bättre kläder pigan Johanna tillhörige saknades som vore tagna av mordemannen och troligen på den grund att allmänheten skulle hava den tanka att pigan Johanna var rymd, och särdeles som hon var uti havande tillstånd, och tiden snart tillstundande att fostret skulle födas.

Söndagen den 11 dennes mot aftonen sågs den döda kroppen uti sjön, Englandssjön kallad, av tvenne gossar, Anders och dess broder från Hulebo, vilka måndags morgon gav det tillkänna, varefter det döda kroppen genast upptogs och forslades till hemmanet Englandsmosse i Brandstorps socken av Adam Gustafsson i Svedbrokvarn, Bengt Blåberg och dess son Johannes vid Svedbro och drängen Johannes Spak i Hulebo.

Den döda kroppen besiktades uti närvaro av häradsdomaren Johannes Nilsson i Elmeryd, kronorättaren Anders Pettersson i Krogstorp, Adam Gustafsson och Bengt Blåberg vid Svedbro, Carl Frisk och dess son Carl Johan i Sjogedala under Sjogarp.

Huvudet och ansiktet å den döda fanns svullet och alldeles kolsvart överhöljt med blod som utkom genom munnen, näsan och öron, även ansågs som ett slag skett över tandgården emedan läpparna funnes vara uppsvullna. Högra armen ovanligt svullen och blodvite på handen.

Övriga delar av kroppen jämte lår och ben fanns blåsvarta jämte blodstrimmor, likt grövre slag skall förövats med en stake. En sådan fanns även kvarliggande vid sjöstranden vilken ock troligen begagnats.

Pigan var klädd uti dess vanlige vardagskläder samt utan strumpor och skor, ett kläde fanns omvirat om dess huvud, ögon och näsa samt troligen munnen och sedan mycket hårt knutit i nacken.

Emellertid var ej någon anledning att tro det pigan själv avhänt sig livet, utan att hon genom någon person blivit först mördad och sedan kroppen kastad i sjön – till denna grova mordgärning tros drängen Carl Johan Carlsson Frisk i Sjogerdala under Sjogarp varit delaktig, helst som någon ovänskap dem emellan var för det pigan Johanna skall ha yttrat att Carl Johan Frisk var fader till hennes yngste son, ävensom till det nu ej framfödde fostret.

Vid några tillfällen lär enligt allmänna ryktet Carl Johan Frisk gjort pigan Johanna flera missgärningar nämligen uttagit fönstren, dörrar, nedrivit skorstenen till stugan hon bebodde, allt detta synes uppenbarligen att en större avund dem emellan var rådande.

Någon vidare upplysning kunde icke erhållas.

***

Hur gick det i rättegången mot Carl Johan Frisk?

Ja, sju gånger var pigan Johanna Nilsdotters våldsamma död uppe i Dimbo häradsrätt. Tilltalad var den 23-årige Carl Johan Carlsson Frisk.

Carl Johan var lång och kraftfullt byggd, han hade ljust hår och ljusgrå ögon. Han nekade till anklagelserna och hävdade att han natten mellan den 2 och 3 juli vistats hos sina föräldrar i Sjogerdala. Prästen i Brandstorp kunde inte säga något om hans vandel och frejd eftersom han aldrig bevistade gudstjänster eller husförhör.

Pigan Johanna däremot hade, enligt prästbeviset, någorlunda försvarliga kristendomskunskaper, oklanderlig vandel, så när som de två ”oäkta” barnen förstås, och hon var ärlig. Johanna var väl ”tåld av omgivningen” enligt läkaren som genomförde obduktionen. Medan några vittnen framförde att ”friskarna” var allmänt fruktade och ett ”elakt och styggt folk”.

Den första tingsdagen, den 6 augusti 1841, förhördes ett tjugotal vittnen. Hustrun Lena Isaksdotter berättade att på morgonen den 3:e juli kom Johannas två små barn till Svedbrotorp och omtalade att deras mor var försvunnen, liksom en hel del kläder. Hon följde med dem hem och konstaterade att så var fallet.

Vallpojken Carl Johan Johansson och hans bror Anders, från Starbäcks soldatboställe, hittade Johanna i Englandssjön den 11 juli. De gick vall på Svedmon med kreatur från Hulebo, djuren drev mot Englandsmosse och i den närmaste sjön fann de då en kvinna, flytande på rygg ett tjugotal meter från stranden. Anders kände igen Johanna på kläderna och på eftermiddagen kunde de berätta för några vuxna om vad de sett.

Att något hemskt hänt vid Englandsmosse den där natten kunde Gustav Adamsson och Stina Jonsdotter berätta. De hade tidigt på morgonen rest till Jönköping via Svedmon och då hört hemska jämmerskrik. Även Carl Pettersson i Hulebo hade farit vägen fram ett stycke från Englandssjön och hört två svaga skrik. Men den täta skogen och mörkret gjorde att han inte undersökte saken.

Vid förhandlingarna den 12 november 1841 omtalade Abraham Pärsson från Strömbäck att han tillsammans med Jacob Fagerberg dragit not på natten i Bredsjön. I soluppgången (solen gick upp ca klockan fyra, min anmärkn.) hörde Abraham några ljud från Englandshållet och tyckte att de var tidigt uppe därborta. Jacob hörde inga ljud, men mindes Abrahams yttrande.

Abraham Isaksson omtalade att Carl Johan kom till Baskarp vid 3 – 4-tiden på natten mellan den 2e och 3e juli. Men Abraham hade ingen aning om varifrån han kom och var han hade varit på natten.

Att Johanna bodde med sina barn i Englandsmosse förargade Carl Johans föräldrar, särskilt hans mor som av ett vittne kallades ”hämndgirig” mot Johanna. Från början var tanken att Johanna skulle hjälpa till med djuren, särskilt vintertid. Men efter en tid vände sig även sönerna emot henne. Flera vittnen berättade om hur Carl Johan och Isac for ut mot Johanna på olika sätt.

Änkan Stina Bengtsdotter från Kringlaruder besökte Johanna vid föregående pingst, då Carl Johan dök upp och ”utfor i otidigheter mot pigan som han kallade ‘sköka’”. När han gått ut kastade han sten in i skorstenen. Ytterligare en bror, Anders Frisk, lyfte bort dörren till stugan, men fick sätta tillbaka den. Och Carl Carlsson, som sommaren 1840 var dräng i Starbrohult, hade blivit ombedd att följa med till England och spika igen fönstren.

Och Johanna var rädd för Carl Johan. Han hade strängt förbjudet henne att berätta att han var far till hennes son Carl Johan. Cajsa Jansdotter i Hulebo hade uppmanat Johanna att stämma Carl Johan inför tinget för att få ett underhåll. Men Johanna menade att då skulle han förmodligen slå ihjäl henne. Johanna hade också erkänt för folket i Hulebo att äldste sonen Anders hade Isac Frisk till far och att den yngste var Carl Johans. Men att hon nu bar ytterligare ett barn fick hon inte nämna, för ”då bleve jag snart husvill och livlös”.

Hur blev då häradsrättens utslag som kom den 31 augusti 1842?

Jo, man konstaterade att Johanna dött genom annan person och att missämja och våldsamheter rått mellan henne och Carl Johan. Men det saknades bevis för att Carl Johan var gärningsmannen och därför kunde han inte fällas, men rätten ville heller inte frikänna honom. Istället lämnade man ”saken åt framtiden, då den kan uppenbar varda”, ett domslut som kunde användas vid grova brott. Och så bad man Göta Hovrätt att pröva målet.

Den 1 oktober 1842 konstaterar hovrätten kort att Carl Johan inte kunde fällas för brottet.

***

Carl Johans liv gick vidare. I april 1843 födde den jämnåriga Catharina Rosenqvist en dotter, förmodligen var det Carl Johans barn för i december samma år gifte sig de två. Paret bodde i Englandsmosse till 1854, då familjen flyttade till Habo. Catharina var dotter till Emanuel och Johanna Rosenqvist i Hultet som vittnat om Carl Johans våld mot Johanna. Jag undrar hur det äktenskapet blev?

Bilden visar ett intyg som finns i häradsrättens handlingar där – som en motvikt till alla rykten om Carl Johans skuld ¬ ett antal män som kände honom betygar att de inte kan tro att han mördat Johanna.

Men nog väcker domen många frågor. Om nu Carl Johan inte var skyldig, vem kunde då vara mördaren? Var tog de försvunna kläderna vägen och varför letade man inte efter dem? Gick det inte att kontrollera Carl Johans alibi bättre? Och undersökning av platsen, hur gjordes den? Kan Johanna ha misshandlats någon annanstans – det borde väl gå att undersöka? Carl Johan häktades aldrig, hans bror Isac och fadern gick i borgen för honom. Kan han inte då ha förstört bevismaterial? Fast det hade han ju haft god tid till innan Johanna hittades – i bygden trodde man förmodligen att hon rymt eller ”dränkt sig” som Carl Johan yttrade till en av vittnena. Ja, svar på alla dessa frågor får vi aldrig.

***

Den 24 oktober 1841 utauktionerades Johanna Nilsdotters två barn i Gustav Adolfs sockenstuga. Anders Gustav var sju år och lillebror Carl Johan knappt fem. Enligt kungörelsen skulle den som bjöd lägst ge barnen föda, kläder, vård och undervisning om det behövdes under ett halvår. Efter flera bud stannade Anders Andersson i Jäboruder på det lägsta budet, 26 Riksdaler Riksgäld. Anders uppmanades att omgående hämta barnen som bodde hos Adam Gustafsson i Svedbrokvarn. (Uppgifterna kommer från Habo Torpinventering.)

Anders och Carl Johan stannade i Jäboruder till 1843, då deras fosterfader avled. Därefter verkar bröderna ha skiljts åt. Anders underhölls av socknen, men flyttade 1844 till sin far Isac Frisk nu boende i Drängagården, Velinga. Tolv år senare, 1856, blev Anders dräng i Trollebo, Fågelås och 1860 gifte han sig med Sofia Matilda Larsdotter i Katebotorp, Fågelås och övertog svärfaderns torpkontrakt.

Det gick bra för Anders. Enligt Folkräkningen 1880 var han hemmansägare i Tiakölna, Göteryds socken i Kronobergs län. Dit flyttade familjen, som utökats med flera döttrar, 1871. Under gården fanns ett par torp och Anders och Sofia hade både dräng och piga. Den 24 maj 1899 avled Anders. Gården på ¼ dels mantal var värd 1 600 Rd och sammantaget var boets värde 2 557 Rd.

Men hur hade Anders och Sofia lyckats skaffa en gård? Ja, bland skulderna fanns bland annat ett hypotekslån på drygt 600 kr. Paret måste ha ansetts som rekorderliga låntagare! Men kanske fick Anders också hjälp av sin far? Isac hade samma år som Anders föddes, gift sig med änkan Stina Andersdotter i Drängagården. Isac tog ju Anders till sig, kanske ville han ändå ha sonen nära, för några barn föddes naturligt nog inte i äktenskapet med den 24 år äldre Stina. Så småningom fick Anders halvsyskon efter att Isac som änkling gift om sig 1867. Men ändå, kanske, kanske hade den nu välbärgade Isac fästs sig vid sin förstfödde son och bistått honom vid gårdsköpet?

***

Men hur gick det för lillebror Carl Johan? Ja, 1843 då bröderna skiljdes åt, flyttade Carl Johan till Bränninge Östergård. Socknen underhöll honom. 1852, 16 år gammal och mogen för drängplats, flyttade också han till Fågelås, till Nedre Rinkabäck. Carl Johan måste i alla fall fått undervisning, för prästen bedömde hans kristendomskunskaper vara ”utmärkt väl”.

Men livet blev trassligare för Carl Johan. Han flyttade till Hjo, till Katrinebergs garveri i Kyrkfalla, till Hjo igen, till Karlsborg som artillerist – och inte alltid sätter han spår i kyrkböckerna. 1866 dömdes han vid Hjo rådhusrätt till tio års förlust av medborgerligt förtroende för delaktighet i förfalskning.

Men så 1866 hittar jag honom också på Katebotorp, där storebror Anders är torpare. Är det så att Anders nu tar tag i sin bror och rätar upp hans liv? I alla fall gifte sig Carl Johan två år senare med en syster till Anders hustru, Charlotta Larsdotter. De tu bosatte sig i en stuga i Fågelås och fick tillsammans flera barn.

Och nu ska jag citera boken Fågelås. Mellan åsen och sjön:

Mellan den nya landsvägen och vägen förbi Norra Fågelås kyrka till Hjo, ligger ett område som förr kallades Ruderna eller ‘Ruera’. Här uppstod under 1800-talet en bebyggelse på ett dussintal småställen på Tråkebos och prästgårdens marker. För upplåtelsen fick man göra dagsverken. Tre fick göra ‘rätten’ hos kyrkoherden och tre andra småställen sammalunda hos prästgårdsarrendatorn. Längst i norr /…/ var ‘Borsta-Lottas’. Den stugan låg i den vackra Ekhagen strax söder om Hjo, förr en bekant festplats.

Och Borsta-Lotta var ju ingen mindre än Carl Johans hustru! När Carl Johan dog 1902 hade boet en behållning på blygsamma 101 Rd., men hemmet var i alla fall skuldfritt. Bland de få föremålen fanns borstbinderiredskap. Och som ni ser av bildtexten ur boken ovan, fortsatte Lotta att binda borstar efter sin makes död. Så det gick i alla fall hyfsat för Carl Johan, kanske tack vare bror Anders och en redig hustru!

***

En sådan här tragisk händelse lever länge kvar. Men tiden går, berättelsen förändras, detaljer läggs till, annat försvinner. När Brandstorpssonen Joel Blåberg som ung jobbade i skogen väster om Hulebo i Brandstorp berättade brevbäraren Karl Mellberg om en piga som skulle ha dränkts i Englandssjön. Senare frågade Joel sin mormor Tea Magnusson om hon hört talas om pigan. Så här minns Joel att Tea berättade:

Den här pigan bodde i närheten av Svedbrokvarn. Hon hade två små pojkar. Det hela uppdagades då en dag de två pojkarna kom fram till det andra huset, de var hungriga och frågade efter sin mor. Hon kom inte hem igår, sa de. Det hade kommit en karl och bett henne följa med. Man frågade vem mannen var och då sa pojkarna vem det var, de kände igen mannen, som enligt Tea bodde i Sjogerdala. Man började leta och efter ett tag fann man kvinnan drunknad i Englandssjön. Hur detta sökande gått till eller hur lång tid som förlöpte tills man fann henne visste inte Tea. Men hon berättade att vid Englandssjön fanns en jättestor tall och där hade pigan hållit sig fast. Det skulle finnas märken och skåror i barken efter hennes händer och marken var upptrampad i mossan.

En annan detalj som Joel hört nämnas var att gärningsmannens mor skulle varit inblandad i mordet och hällt hett skållvatten över den döda för att få det att se ut som hon legat i vattnet länge. Om pojkarna berättade Tea, att de flyttade ”la uppåt lan’t nånstans”. Men de hade återvänt en dag som vuxna. De skulle ha kommit till Baskarp eller Sved, sagt vilka de var och bett någon följa med och visa Svedbrokvarn. Den äldre av pojkarna hade sagt sig minnas händelsen. Men han menade också att detta nu var glömt och förlåtet. Och, säger Joel, Tea, som var varmt religiös, hade minsann förnöjt menat att de två pojkarna säkert var kristna!

Så spännande att få höra ”sägnen” om pigan som hittades död i Englandssjön och jämföra med vad som egentligen hände enligt häradsrättens protokoll mer än 100 år tidigare!

***

Och så här berättade Hugo Larsson, Hjo, då jag publicerade inlägget första gången 2016:

Om”Borsta-Lotta” berättade min pappa att hon för att ”badgästerna” från vattenkuranstalten skulle tycka lite synd om henne, och köpa en borste, ska ha sagt att hon hade varit tvungen att gå genom tre socknar för att komma till marknaden. Detta var sant. Hon bodde några meter innanför gränsen till Norra Fågelås socken. Stugan låg ett tiotal meter från landsvägen mot Hjo. Hjo landsförsamling tar vid direkt vid muren som syns bakom stugan på bilden och sträcker sig ca 200 meter norrut längs vägen, därefter börjar Hjo stadsförsamling. Hennes gångväg till torget var ca. 2 km.

Och så ett vykort som såldes på Tradera för många år sedan.

Publicerat i tre avsnitt 2017 i Facebook-gruppen Notiser från Brandstorp.