Anna Maria Claessons samlade texter

År 1909 levererade snickaren Viktor Andersson i Åker en barnsköterskestol till Jönköpings hemslöjdsmagasin. Vad var det för slags stol? Inte finns ordet i Svenska Akademiens ordbok.

Men så på en bild från en utställning i Eksjö 1912 stod den där. En vit, låg spjälstol med svagt bakåtlutad sits. Och då känner jag igen den! I mitt eget sommarhus finns två stycken, vi kallade dem när jag var barn för ”ammans stolar”.

Barnsköterskestolen var bara en av många möbler som såldes på hemslöjdsmagasinet. Sortimentet bestod soffor, stolar, karmstolar, bord, toalettbord, sängar, bokhyllor, skåp etc., ofta försedda med spjälor i olika fason och i en stil besläktad med en lätt och ljus gustaviansk tidsepok. Men magasinet tillhandahöll också tyngre möblemang inspirerade av barocken, renässansen och senare modestilar som Karl-Johan.

Möbelproduktionen var viktig för hemslöjdsrörelsen, så ock för Jönköpingsföreningen. Hemslöjdens idé omfattade hemmiljön och i magasinet exponerades möblemang för salongen, sovrummet och så vidare – möbelgarnityr var uttrycket – tillsammans med textilier och andra föremål som hörde hemmet till. Ytterligare modeller kunde kunden beskåda i fotografialbum eftersom föreningen köpte en kamera 1913.

Modellerna kunde vara ritade av Emma Aulin, en i Jönköping känd förkämpe för kvinnlig rösträtt. De färdiga möblerna målades av A. Torell i klara nyanser av gult, rött, blått, vitt och grönt. En del var bonade eller brunmålade. Den anlitade tapetseraren hette Axel Larsson.

Vid 1910-talets slut sysselsatte magasinet tio snickare och två svarvare. Flera namn har bevarats till eftervärlden: Carlsson i Smålands Taberg, J. Svensson i Hultrum, F. Gölin, A. Wass och Ljunggren i Jönköping.

Annan hårdslöjd i magasinens barndom var pappersknivar, brödsporrar, senapsskedar, tandpetare med mera, gjorda av benhantverkaren Axel Nilsson i Eksjö. Alfred Nilsson, Ekhagen Aranäs och Karl Wohlin tillverkade korgar som köptes för en krona och såldes för 1,25 kronor. Keramik förvärvades från kakelugnsmakaren Brusberg och från Josefina Björnberg i Kvarnbacken, St. Mellby som drejade Rosenkrukan med lock och blåsippskoppar med fat.

Kopparkrukor köptes från kopparslagare Ström i Jönköping och ingenjör Algot Friberg, Huskvarna, grundare av Jönköpings Fornminnesförening, lämnade in ljusstakar, bägare, grytor och så kallade Smålandskronor av järn. Den blinde borstbindaren Carl Andersson gjorde nagelborstar, tandborstar och andra borstar till magasinet. Träslöjdaren Johan Johansson, Tokeryd i Ölmstad tillverkade baktråg och baljor.

En del varor var kanske så udda att kommissionsförsäljning var det enda möjliga. Klädstreck, yllestickor, julgransfötter och två skulpterade björnar (som fann sina köpare!) tillhörde denna varugrupp 1909.

Trettio år senare var möbeltillverkningen av lönsamhetsskäl nerlagt. Men den övriga hårdslöjden hade utvecklats till en omfattande engrosförsäljning för hela landet. Förmodligen var det då som Viktor Söderberg, Hok, började tillverka Smålandshästen efter en ritning av arkitekt Gunnar Ander. Hans hustru Olga målade den i den karaktäristiska blå färgen.

Engrosförsäljningen vitaliserades ytterligare under femtiotalet. Textilkonstnärinnan Ingrid Hjelmvik (Welander) färgsatte med djärvhet snibbaskålar, bockar och tuppar av trä. År 1954 fanns tupparna i fem utföranden (och i många färgställningar) och de hörde tillsammans med den blå Smålandshästen till de mest populära artiklarna av trä.

År 1957 tillverkades ett och halvt tusen Smålandshästar, över femtusen fåglar förutom tvåtusen svarvade småfåglar, och nästan femtiotusen svarvade dockor målade i häradsdräkt eller som tomte, änglar, lucior och stjärngossar! Leta i skåp och gömmor därhemma och ni hittar säkert spår efter Jönköpings hemslöjdsmagasin.

Publicerad i Jönköpings-Posten 31 december 2003 som del III i en serie kallad Hemslöjd. Texten grundar sig på boken Frostrosor och tulpaner, publicerad av Jönköpings läns museum och Jönköpings läns hembygdsförbund 2003. Fotograf: Göran Sandstedt.

Boken har mig som författare, men jag står i djup tacksamhetsskuld till Ingvor Dahlström, mångårig medarbetare på Hemslöjden och senare Jönköpings läns museum. Ingvor bidrog med både sakuppgifter och värdefulla synpunkter på text och urval av illustrationer.