Vid Algots sida

Ett kvinnoporträtt. Ett ung mor ler mot sitt barn. Barnet i knät sträcker sig mot den glänsande skallran. Omgivningen är ombonad; mjuka mattor, tunga draperier, mönstrade tapeter, ett borgerligt hem på 1890-talet. Ljuset från fönstret faller på barnets hjässa, moderns hand och hennes unga ansikte. På pelarbordet i bakgrunden står fotografiet av maken.

Porträttet av den unga moderna hänger på Jönköpings läns museum. Konstnären heter Pelle Malmborg och kvinnans namn var Hanna Friberg. Vid tavlans tillkomst var hon 28 år.

Hennes make Algot, mannen på fotografiet, brukar sägas vara länsmuseets grundare. Men vid hans sida fanns Hanna, lika intresserad som Algot av att bevara forntiden för framtiden. När Hanna dog 1941 skrev Smålands Allehanda: Om samlingarna och museets byggnader äro verk av ingenjör Friberg, så äro museets olika arkiv och bildsamlingar grundade av fru Friberg.

Hanna i Fridhem, Huskvarna. Foto Jönköpings läns museum

Kvinnan på porträttet blev så småningom en av Jönköpings läns främsta utforskare. Hon forskade grundligt kring Smålands medeltid och kring Jönköpings stads-, släkt- och gårdshistoria. Under signaturen HF publicerade hon sina resultat i Norra Smålands fornminnesförenings skriftserie 1907 – 1932.

Hannas insatser har mycket lite uppmärksammats i museets egen historieskrivning. Detta trots direktör Henrik Karnells ord vid Hannas jordfästning: När Norra Smålands fornminnesförenings historia skriver, kommer fru Hanna Friberg att vara främsta namnet jämte hennes man.



Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …