Jag fick låna en bunt gamla brev som hittats i en kista på vinden. Så här börjar det äldsta (jag har förenklat stavningen):
Ulvestorp den 9/12 99
Jag skulle härmed sända dig några rader eftersom du säger att jag är far åt din son, men det är ja nog ej;
Brevet är skrivet till Jenny i Brandstorp som just fött ett gossebarn. Jenny vill ha ekonomiskt stöd till barnet, men August slingrar sig. Än är han inte far till barnet, än har han inga pengar, men om Jenny kan försäkra att han är ensam så kan han tänka sig att betala – när han får pengar. Jovisst, Jenny kan försöka stämma honom, om hon har samvete till det, och förresten får hon bara begära det som är rimligt. I alla fall kan han inte genast betala något. I februari 1900 har August blivit Guds barn, försäkrar han, och han önskar att Jenny ska bli det också. Men betala något kan han inte. ”Glöm ej Jesus, tänk på din evighet Jenny” avslutar han brevet.
Den 2 april 1900 skriver August att han skall till Axvall i början på maj. Innan dess planerar han att besöka Brandstorp. Men nu har han ju inte så stor lön och några kronor behöver han allt på Axvall. Måste Jenny nödvändigtvis ha pengar, får han väl låna – om han nu är betrodder. Om hon tänkt skicka sin far på honom, så får hon väl göra det. Frågan är förstås om August råkar till Brandstorp, men han får väl fråga sig fram. För ”ha mig vill du väl ej kan ja tro ändå”?
Nej, Jenny vill inte ha August. Och tänk, en dag får hon ett oväntat brev från Amerika:
Greensburg den 18/1 1900
Dear Miss. Förr i tiden, Jenny min älskade. Jag kan ej säga det nu, ty många år är nu gångna sedan dess. Jag tager mig friheten och skriver några rader till dig. Jag var nog i Branstorp i somras som du kanhända vet, men folket där lät påskina att jag var ute i oläglig tid. Jag hade ämnat vilja se dig, men jag gick ej in för det di sade så, men jag tror di talar bredvid munnen bra mycket i Branstorp. Åtminstone den gången. Jag beder om förlåtelse för jag skriver detta brev till dig, men jag kan inte annat, ty jag har tyckt mig se dig när jag sovit har, då har du varit så sorgsen och kanhända att du har det svårt, varom inte, så vill jag ändå fråga dig om vi inte kan brevväxla oss i mellan /…/sänd mig ditt fotografi är du snäll. Betala inga postpengar om du sänder mig brev för jag löser det. Farväl för denna gång, låt mig ej vänta på brev från dig allt för länge. Skriv snart, snart
Vänligen, en uppriktig, dock ringa man
Albin Gustafsson
Jenny svarar sin tidigare fästman och ett brev kom tillbaka daterat 8 april:
Min hjärtligen älskade Jenny. Mycken tack för ditt brev vari jag ser att ni har hälsa. Det har även jag intill denna dag. Du säger att jag berett eder en överraskning, det gläder mig. Dina frågor överraskar mig inte, det har jag tänkt över för länge sedan. Ni tycker visst det är förfärligt då en Flicka har ett barn. Det är nog prövosamt för den som det har, så att ingen annan i hela vida världen skall lägga sten på någon börda om en har något samvete, ty vad en sår skall en skörda. Kärleken öfverskyler all ting. Någon förebråelse kommer ej från min mun för ett oskyldigt barns skull.
Albin hade emigrerat redan 1895 och nu erbjuder han Jenny pengar till en båtbiljett till Amerika. Han vill att hon ska bli hans hustru. Hon kan inte ta med sig barnet, eftersom hon då inte skulle bli insläppt i landet. Men han förutsätter att Jennys föräldrar tar hand om gossen så länge det behövs.
Jag sänder dig pengar emellan den 15 och 20 dennes ty då får jag ut dem från banken. Jag kan ej tro att det är skoj av dig eftersom du skriver så som du har gjort, därför handlar jag i överensstämmelse med min vilja. Måtte det ock vara din vilja att komma hit Jenny.
Jenny får respengarna och stiger ombord på båten. Den 14 september 1900, dagen efter att Jenny och Albin gift sig, skriver de ett brev hem.
Käre Älskade svärföräldrar. Vi vill nu för första gång sända några rader till eder som är i det gamla Svea och vårt fosterland. Vi har Gud vare lov god hälsa nu, men Jennie var mycket klen och mager när hon kom. Hon är ännu mager men hon är nu utvilad efter resan och trives ganska gott. Men hon saknar lille Albert, men det är ändå en god tröst för oss att ni har honom kär så att han får god vård.
Också Jenny berättar att hon är ganska kry. Hon tänker på Albert då hon går i sitt lilla kök på Albins farm och hon ber föräldrarna att ge honom den bästa vård, så att han är rask och stor då de kommer hem en dag. Hon vill gärna få nyheter hemifrån och ber dem hälsa till alla hon känner.

Och Jenny och Albin återvände faktiskt så småningom. Hösten 1903 bosatte de sig på det lilla småbruket Ekornabacken i Velinga. Två barn hade hunnit födas, ytterligare sex skulle komma. 1930 dog Albin i lunginflammation och 28 år senare, 1958, avled Jenny, 83 år gammal.
Den här brevbunten med sin rörande historia hade kanske blivit bortglömd och försvunnen om jag inte hade fått låna den av Sven Hwass.
Publicerad i facebook-gruppen Notiser från Brandstorp 14 oktober 2016.

