Anna Maria Claessons samlade texter

Hur de träffades kan man undra, Oskar Nilsson från torpet Södra Rasten vid Gunneryds brygga i Ölmstad och Amanda Brandberg från Rödån i Brandstorp på andra sidan den stora sjön. Men ett kärleksbrev från Oskar, daterat 1896, hittades fastkilat i en vägg när Amandas barndomshem, Rödån 1:2, renoverades mer än hundra år senare. Och det var hopvikt och nedtryckt i en liten, liten smålandsbörs. Så här lyder brevet (jag har satt dit punkt och stor bokstav för att det ska vara lite lättare att läsa, men stavningen är original):

”Gunneryds rast den 10 mars 96

Älskade Amanda Brandberg

Jag vill skrifva några rader till dig. Jag ser af ditt bref att du har helsan som äfven jag har intill denna stund. Dett var ledsamt att dina syskon äro sjuka. Jag hopas att di äro snart bra igen. Du skall ha tack för brefvet jag fick. Dett är så roligt att få bref ifrån dig. Du säger att jag kunde vara ond på dig men hur skulle jag kunna vara ond å min ven, nej aldrig, så lenge blodet flytter varmt i mina ådror skall jag ällska dig som älskar igen.

Jag skulle farit och helsat på dig för länge sedan men det har icke blifvit någonting af det. Jag skref samma dag som du att ja skulle farit då men så fick jag ditt bref äfven förhinder och ni ej voro friska beslutade jag att venta. Icke i brist på kärlek eller intresse för dig min ven för det har jag bådadera.

Men den 21 mars kommer jag aldeles säckert. Är det någorlunda vackert med Polstjernan annars med tåget till Habo. Du säger att du skall möta mig, det var myket snelt af dig. Möt mig vid Baskarp då det skall blifva roligt att få se och talla med dig. Jag rigtigt längtar därpå, gläder mig i tankarne när den stunden kommer. Icke kunde jag tro när sist vi talades vid att det skulle dröja så länge.

Kärleken har icke kallnat för det, den är många grader varmare nu än då. Vi äro alla friska ännu hur det kan gå. Annars är de sjuka här också uppåt landet i influensa.

Ida hon beder om en kär helsning till Tilda och eder alla.

Jag har ingenting skrifva om vidare denna gång utan får tala med dig om mångt och mycket som ingen i bref kan skrifva eller törs.

Jag får slutta mitt slarf för dena gång. Många helsningar ifrån far och mor till eder alla. Många flera från mig och särskildt till dig, förblifver jag din ven. Glöm ej den.

Oskar Nilsson

Var glad, jag kommer snart. På liten båt får jag icke fara ensam sedan Oskar i Asby drunknade.”

Ja, hur blev det – kom Oskar med ångbåten Polstjernan? Fick Amanda möta honom vid Baskarp dit han vandrat från järnvägsstationen i Habo? Fick Oskar och Amanda varandra? Varför knycklades det där brevet ner i den lilla smålandsbörsen och gömdes och så småningom glömdes?

Nej, Oskar och Amanda blev aldrig ett par. Vad som hände dem emellan får vi nog aldrig veta, men två år efter att brevet skrevs flyttade Amanda in till Jönköping. Hon blev piga hos den gamle kopparslagaren Paul Holm boende på öster i sta´n. Våren 1900 återkom hon till barndomshemmet och den 25 maj föddes sonen Karl Gustaf Amadeus. Den 12 juni avled Amanda i ”barnsbörd” som det står i dödboken.

I Jönköping har prästen antecknat barnets fader: en skeppare i Askersund vid namn Gustaf Verner Karlsson. Kanske trodde Amanda på en framtid tillsammans med Gustaf eftersom barnets fader uppgavs?

Detta är vad jag fått fram om Amandas fästman:

Gustaf var ingen skeppare, men väl sjöman. Han kom från Hammars socken i Närke (som ligger strax intill Askersund) och var född 1869. Sanningen är inte alltid vacker, något som många unga flickor fick uppleva i gången tid. När Amanda träffade Gustaf, var han redan gift och hade hustru och två döttrar, födda 1894 och 1898, boende i Göteborg.

Hur blev det då för Oskar?

Jo, han var ju äldsta sonen, född 1870, i torpet Södra Rasten under Gudmundsryd i Ölmstad. Efter några drängplatser, återkom han till hemmet och hans huvudsakliga yrke blev fiskarens. Han gifte sig med Beda från Gränna och tillsammans fick de nio barn födda mellan 1904 och 1922. Oskar avled 1936.

Och slutligen, Karl Gustaf då, Amandas lille son som växte upp hos morfar och mormor i Rödån?

1923 emigrerade Karl Gustaf till Amerika. I handlingarna från Ellis Island uppges att han begav sig till sin ”uncle” i Spokane i staten Washington. Morbrodern hette Charles (Karl) Wetter och kom också han från Brandstorp. Charles var gift med Anna Brandberg, en yngre syster till Amanda. Och ännu 1940 bodde Carl tillsammans med sin mosters familj, enligt en uppgift jag hittade på nätet.

Och ett tack till familjen Rudenstam, Rödån, som hittade portmonnän med kärleksbrevet, och tack till Göran och Inga-Lill Bard som förmedlade den till hembygdsföreningen!

Publicerad i facebook-gruppen Notiser från Brandstorp 13 februari 2021