Den 24 februari 1845 dog gossen Johannes; fem år, sju månader och sjutton dagar gammal. Dödsorsaken var enligt kyrkoboken Svullnad. Den lilla träkistan, kanske var den vit eftersom den var avsedd för ett barn, och kanske var den dekorerad med girlanger av lingonris och blå pappersstjärnor? I alla fall låg på locket en glänsande rund plåt av bleck försedd med en korsprydd krona, och på plåten var fästad med blå tygrosetter en krans av krusat grönt papper. Instämplat var följande text:
JOHANNES SVENSSON WASS
FRÅN KYRKERUDER UNDER BRANDSTORP
FÖDD DEN 2 JULI 1839 DÖD DEN
24 I FEBRUARI 1845
På en handskriven papperslapp stod:
Han hade Ej fördärvadt,/Dät Brudgum min förvärvat,/ ock honnom klädt uti,/ men får Nu Evigt vara / Hos Gud ock Englar klara, / Från alla plågor fri
Plåten med sin papperskrans har bevarats i Kyrkeruder intill den dag som idag är! Jag har fått låna den av Sven Hwass och så småningom kommer den att hängas upp på Brandstorps hembygdsgård.
Att pryda barnens kistor med kransar av papper – eller kronor om det var flickor – var vanligt under 1700- och 1800-talen, skriver Louise Hagberg i sin bok När döden gästar från år 1937. Efter begravningen sattes de upp i kyrkans tornrum, vapenhus eller sakristia. Ibland fick de t. o. m. hängas upp inne i kyrkorummet. Men det hände också att gravprydnaden togs med hem där den först fästes upp på väggen, för att så småningom gömmas undan. Traditionen att i kyrkan hänga upp plåtar av bleck med några minnesord var förmodligen lite yngre, enligt Louise Hagberg, och hörde 1800-talets mitt till. Så Johannes bleckplåt med krans är en kombination av de båda sederna.
Lille Johannes, tänk att vi talar om dig drygt 170 år efter din allt för tidiga död och detta tack vare en liten plåt av bleck som din mamma gömde undan …
Publicerad i facebook-gruppen Notiser från Brandstorp 18 augusti 2016
Anna Maria Claessons samlade texter 