I industrisamhället blev produktionen svåröverskådlig. Fabriken låg långt borta, råvarorna togs kanske från utlandet, energin var ofta importerat kol förvandlat till ånga, maskinernas konstruktion och funktion var svårförståeliga. Köparna blev konsumenter som förbrukade varor. Men än var det långt kvar till konsumtionssamhället. Under större delen av 1800-talet var det bara en elit som genom privat konsumtion kunde ”gestalta sig i enlighet med sin idealbild av sig själv”.
De tidiga konsumtionsvarorna (ordet dyker upp vid 1700-talets slut) var därför lyxvaror för personligt bruk: siden, spetsar, leksaker, porslin, väggbilder … Men så småningom kom vardagens föremål: klädnypor, tändstickor, metallknappar, nickelkaffeserviser, vardagsporslin …
Publicerat 1993 i Tiotusen år, utgiven av Jönköpings läns museum och Jönköpings läns hembygdsförbund.
Citatet är hämtat från Dagens Nyheter 23 oktober 1991: Jag köper – därför är jag till av A. Olofsson och S. Sörlin.
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar