Häftiga vindbyar igår natt fick träd att falla över Häldetorpsvägen, plåtarna på vedtravarna att flyga sin kos och tre fönsterbågar föll ur vårt växthus/lusthus – men höll! Klockan ett på natten försvann strömmen för oss här i kyrkbyn, så morgonteet kokade vi på stormköket. Strömmen kom tillbaka först framemot kväll, kakelugnen välsignades.
Vad sårbara vi är när strömmen slås av. Ingen fast telefon (vi har IP-telefoni), inget lyse, ingen värme (även en vedpanna behöver ström), ingen spis att laga mat på. Till och med hönorna blev vilsna i dunklet och värpte äggen i golvströet i stället för i redena. Och långtråkigt blir det när radio och datorer är döda!
Knut Lundberg berättar i sin bok Glimtar från Brandstorp del I om när det elektriska ljuset kom till Brandstorp. Om hur det elektriska ljuset tändes första gången som en julklapp julen 1918, hur allt i stugan skoningslöst blottades i det skarpa ljusskenet och hur en liten dödsskrämd råtta kvickt försvann ner i närmaste hål och hur förvånade kor råmade och hur den ”stora ystra tjuren glor likt en förvånad katt”.
”Utbyggnaden av den elektriska kraften i Sverige hade under de senaste krigsåren (Lundberg syftar på första världskriget 1914 – 1918) praktiskt taget stått still. Det berodde till största delen på materialbrist. Men strax efter krigets slut blev det en märklig förbättring. Någon koppartråd till de elektriska ledningarna fanns dock inte att köpa. Man måste ännu i fortsättningen använda järntråd ett bra tag framåt. Distributionsföreningar började nu bildas lite varstans i landet, och den ena mörka trakten efter den andra började lysa upp.
För Brandstorps del började det även bli en ändring i detta hänseende, i det att också här några mörka gårdar fingo elektriskt ljus. En uppgörelse kom nämligen till stånd med baron Hans von Essen att från hans på Häldeholm belägna kraftstation erhålla lyse och kraft. Bland paragraferna i kontraktet stadgades att varje abonnent skulle i mån av förmåga lämna något gammalt kopparkärl av något slag till kraftverket, som detta i sin tur måste lämna i utbyte koppartråd.
De flesta abonnenterna fick emellertid vänta till fram på nyåret, då det var gårdarna i kyrkbyn, som stod först i tur.
Till dem som hade förmånen att få fira jul i det stora ljusets tecken hörde undertecknad. Och två dagar för julafton randades dagen med stort D. Det var ett oförgätligt ögonblick att i den mörka decemberkvällen få vrida på knappen till det elektriska ljuset!”
Ack ja, många kaffekannor, grytor och pannor av koppar offrades i Sverige på elektricitetens altare vid 1900-talets början …
Publicerad i fb-gruppen Notiser från Brandstorp 2015.
Första bilden visar Häldeholms kraftverk, byggt 1914 och förmodligen ritat av arkitekten Rudolf Enblom.
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar