Anna Maria Claessons samlade texter

År 1900 publicerade Ellen Key Barnens århundrade, en samling uppsatser där hon bland annat vände sig emot utnyttjandet av barnarbetskraft och talade för barnens rätt som individer och rätt till en barndom. Den borgerliga 1800-talsfamiljen var hennes förebild.

Mot Ellen Keys individinriktade syn på barnen stod under 1900-talets första hälft ett från Tyskland hämtat barnuppfostringsideal som betonade lydnad och ordentlighet. Framför allt förespråkades det av barnläkarna. Så skulle till exempel det späda barnet matas exakt var fjärde timme (på natten med ett uppehåll av åtta timmar) för att tidigt lära sig anpassning och erhålla goda vanor. Via barnavårdscentralerna, som byggdes ut under 1900-talet, spreds kunskaperna om den ”rationella uppfödningen” ytterligare till mödrarna.

”Klockterrorn”, som Gustav Jonsson Skå kallade det, passade det moderna, rationella industrisamhället och ifrågasattes inte på allvar förrän på 1940-talet.

En mindre auktoritär syn på barnen talade däremot Alva Myrdal för i böcker och som lärare. År 1935 karaktäriserade hon begreppet ”fri uppfostran” i sin bok Stadsbarn som social fostran, individuell behandling, fasta vanor och fri aktivitet. Alva Myrdal hämtade sina idéer från samtida amerikanska barnpsykologer.

Begreppet ”fri uppfostran”, som utmanade en barnuppfostringsideologi baserad på lydnad, anpassning och ordning, kom att bli mycket omdebatterad bland annat i dampressen.

År 1948 diskuterades barnuppfostran i Husmodern. Kasta ut böckerna om barnpsykologi och lita på instinkten, uppmanade en skribent föräldrarna. Den ”fria uppfostran” skapade bara ouppfostrade och självsvåldiga barn!

Astrid Lindgren, ”Pippi Långstrumps mamma” kallas hon i tidningen, skrev ett inlägg i debatten:

”Allting gammal är så nytt / för en liten fattig glytt / som kom i jåns till jorden”

Därför är det inte heller så lätt att vara en liten fattig glytt. Världen är så full av okända och skrämmande ting, och allt vad den fattige glytten har att lita på är de vuxna, som redan levt så länge och vet så mycket. Det borde vara deras sak att skapa en värld av trygghet, värme och vänlighet kring glytten. Men gör de det? Alltför sällan, synes det mig. De har nog inte tid! De är så helt och fullt upptagna av att fostra den lille glytten. De fostrar honom så ihärdigt från morgon till kväll, de är så förtvivlat angelägna att han redan från början ska uppträda precis som en vuxen. För det där ”att vara barn”, det är visst egentligen ett mycket fult karaktärsdrag, som med alla medel måste bortarbetas ..

Astrid Lindgren talade för barnens behov av trygghet och mot vuxnas många gånger fantasilösa sätt att möta barn.

Om ungarna nu för tiden saknar ”folkvett”, så skyll inte på fri uppfostran! Fri uppfostran utesluter inte fasthet. Det utesluter inte heller att barnen har tillgivenhet och aktning för sina föräldrar, och – det viktigaste av allt – det innebär att föräldrarna också har aktning för sina barn. Aktning för barnen, det är vad jag skulle önska att de vuxna hade i litet större utsträckning …

Ge barnen kärlek, / mera kärlek / och ännu mera kärlek, / så kommer folkvettet av sig själv.

1900-talet skulle bli barnens århundrade spådde Ellen Key. I alla fall kan man se 1940-talet som barnens årtionde.

Tack vare kvinnornas egen kartläggning och forskning kring hemarbetet och bostadsförhållandena på 1930 – 40-talen genomfördes en rad politiska reformer som tills idag varit självklara i välfärdssamhället som till exempel barnbidrag, barnhälsovård, fria skolmåltider och förbättrade bostäder.

Bildtext:

Rejäla, tåliga leksaker skulle barnen ha. Karl Sjölander i Värnamo tillverkade redan 1935 i sin fabrik julljustakar, nötskålar och dylikt av trä. På 1940-talet började han göra leksaker. Tillsammans med konstnären Nils E Hansson skapade han de första rörliga djuren med ljud. 1952 tillverkade 19 arbetare och ett tiotal hemarbetare 70 000 – 100 000 leksaker. Leksaksdjuren exporterades till USA, Schweiz och till och med Australien. Året innan började Sjölander också tillverka Mjölkcentralens lilla reklamko av trä och som enda tillverkare gjorde man de första elmonterade träljusstakarna för Svenska AB Philips.

Foto: Göran Sandstedt

Publicerat 1993 i boken Tiotusen år, utgiven av Jönköpings läns museum

Så här drygt trettio år efter att denna text skrevs, slår det mig: vet en yngre läsare idag vem Ellen Key var? Eller Gustav Jonsson Skå? Eller Alva Myrdal? Ja, Astrid Lindgren är väl fortfarande välbekant?

Ellen Key: författare, pedagog, debattör, kvinnosakförespråkare.

Gustav Jonsson Skå: läkare, psykolog, ledde arbetet på barnbyn Skå där barn med psykosociala problem togs emot.

Alva Myrdal: socialdemokratisk politiker, diplomat och samhällsdebattör.