Byggnadsten, gravsten, gatsten, milsten, brosten, minnesstenar, stenmurar, kvarnstenar — sten har vanligen används för beständiga ändamål, ofta som tunga monument i landskapet av manlig styrka. Men användningen av sten har varit mer mångsidig än så. När Linnélärjungen Anders Tidström reste i Västergötland 1756 och besökte Västerplana by, noterade han [h]är i byn woro de mäste stenhuggare som fabricerade hwarjehanda, gålfstenar, likstenar, trappstenar, skorstenskransar, senapsgwarnar, kyrkiogårdsstenar etc.
Senapskvarnar? Ja, sten har också används som råmaterial till vardagsföremål och kvinnliga husgeråd. Den här listan skrev P. E. Lindskog ner på 1810-talet i Försök till en kort beskrifning om Skara stift:
portstolpar, kolonner af sandsten, golfsten, slipad och släthuggen, mälthus- pch kölabottnar, mangel och trädgårdsbord slipade, rännstenar, stentrummor till underjordiska vattenledningar, grafstenar med inskriptioner, innebyggda grafvar, vägskilnads- och milstenar, större och mindre skorstenar, trappor med rundstaf och skarp kant, så kallade planar (stora stenar för farstutrösklar), räfflade qvarnstenar, jämväl snus- och saltqvarnar, vikter med järngrepar, hoar, mortlar, slipade hällar framför kakelugnar, spishällar, målare-hällar, bakugns-arilar m fl.
Och med P. E. Lindskogs ord ringande i öronen gjorde jag en vandring i Västergötlands museums föremålsmagasin på jakt efter vardagens stenföremål. Och det blev också en utflykt till Medelplana stenmuseum …
Publicerad i Sten – en tidsresa. Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2015 -2016.
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar