Anna Maria Claessons samlade texter

Folktrons troll var förvillande lika oss människor. Kanske lite klumpigare, ibland lite mörkare i hyn, men många gånger var de unga trollflickorna faktiskt mycket vackra. Det enda som avslöjade deras ursprung var den nödtorftigt dolda svansen.

Det var förra sekelskiftets sagoillustratörer som skapade de fula trollen. De avbildade dem som uråldriga, vresiga jättar med raggig klädsel, stripigt hår, långt skägg, groteska näsor, stora, spetsiga öron och surbligande ögon.

Så utformades också John Bauers första försök att teckna detta nordiska sagoväsen. Trollgubben från Storberget från 1903 är en jätte med grymt utseende. Ett gammal bergstroll, en illustration till Gustaf Frödings dikt som John tecknade 1904, har tung kropp, svart hår och sorgsna ögon. Men förutom dessa dystra varelser fanns hos John såväl små knubbiga troll med polkafrisyrer och stora uppnäsor som kronprydda bergstroll som majestätiskt förenar sig med det väldiga berget.

Snart skulle John lära känna trollen bättre. På skogsvandringar i södra Vätterbygden, gärna när skymningen kastade sina gråa skuggor, skärptes hans ögon och öron. Mossans grågröna färg, grenarnas knotighet, älgens raggiga päls, den tappade fågelfjädern, allt blev redskap i en verktygslåda när trollen skapades hemma vid skrivbordet.

Naturen var en inspirationskälla. Men Johns troll lånade många drag från ett annat håll. Sommaren 1904 vandrade han i Lapplands fjällvärld med skissblocket under armen och kameran på axeln. Mötet med den samiska kulturen satte djupa spår. Trollen, varelser som för John var en del av naturen, fick sin kostym från ett annat ”naturfolk”. Den samiska dräkten, kolten med det breda bältet, de virade benkläderna, de spetsiga kängorna, luvan och den krumma kniven, återkom senare hos trollen. Många andra detaljer i hans sagovärld inspirerades också av ungdomens Lapplandsresa.

Det tog tid att fånga trollens personligheter. Men så småningom frigjorde sig trollen från de sagotexter John hade i uppdrag att illustrera. Trollmor är den första som finner sin form. Redan i de tidiga illustrationsuppdragen vid förra seklets början dyker hon upp. Hon är en liten krumryggad gumma – vanligen avbildad i profil – som stödjer sig på en krokig käpp. På huvudet bär hon en ljus tyghuva som knyts i nacken eller en toppig mössa dekorerad med en färgglad fjäder. Av hennes ansikte syns mest den stora näsan. De håriga armarna är oproportionerligt långa, handens fingrar är försedda med långa, kloliknande naglar och hon är ofta klädd i en, ibland lappad, mantel.

Men kanske är det i tredje årgången av sagoboken Bland tomtar och troll, utgiven 1909, som trollen börjar leva sina egna liv. Framåtlutande, med långa armar, präktig näsa, långt lockigt hår med mittbena lufsar de fram genom storskogen. Svansen syns sällan, först i de sena årgångarna av Bland tomtar och troll blir den mer framträdande. De karaktäristiska spetsiga, tofsförsedda öronen är också ett sent tillskott.

Johns troll är inte farliga, de tycks mer dumma och lättlurade. Framför allt är de nyfikna på de där underliga människorna som äter stekt fläsk, håller sig med skällande hundar och älskar frisk luft. Deras små trekantiga ögon iakttar och deras hjärnor är förbryllade. Gärna ville de få kura vid stugans skymningsbrasa, gärna ville de nypa tag i den späda prinsessan vita skinn, gärna ville de få vara med i den varma mänskliga gemenskapen.

Generationer av barn har vandrat in i John Bauers trollskog. Känt den mjuka mossan under fötterna, snubblat över de slingrande trädrötterna, hulkar framför den lilla linnean och känt sig iakttagen av trollet bakom stenbumlingen. Få har blivit rädda – för vem kan skrämmas av Johns plirögda, nyfikna troll? Nej, barnen har somnat trygga, omgivna av drömmar om trollmor, bergstroll och små, små rottroll, alla skapade av Johns ritstift och pensel.

Ovan bild är en illustration till Bland tomtar och troll 1913 (detalj). Ägare Nationalmuseum.

Publicerad i Jönköpings-Posten 23 april 2002 med anledning av att den permanenta utställningen John Bauers sagovärld öppnats och museets sommarsatsning 2002 hette Trollsommar.