När bondkvinnorna förr bar förning till en nybliven barnsängskvinna, till ett bröllop eller en begravning förvarades maten i ett träkärl, ofta ett laggat kärl som avbildas härovan.
Ett laggat kärl består av flera, tätt sammanfogade stavar av trä, vilka hålls samman med vidjeband. Botten fogas in i en skåra i stavväggen. I laggkärlsteknik tillverkades förr tunnor, kaggar, stora kärl för insaltat fläsk eller för byk. Samma teknik utnyttjades i mindre föremål som byttor, stånkor och kannor. Träslaget var furu och ene för mjölkkärl, gran för smörbyttor vilka inte fick avge bismak. Även lövträ användes.
Laggkärlet dekorerades genom att vidjebanden fick en varierad placering eller genom att t ex handtag fick en skulptural utsmyckning. I norra Småland dominerade brännorneringen som oftast utfördes med färdiga stämplar.
Kunskapen om laggkärlstillverkningen fanns i Europa långt före Kristi födelse, men i vårt land finns den belagd omkring Kristi födelse.
Laggkärlstillverkningen har i alla fall sedan 1600-talet varit koncentrerad till vissa bygder där bönderna kombinerade ett svagt jordbruk med hantverk. Ett sådant område var Bollebygd i Västergötland och södra Småland mot Skånegränsen.
En arbetsbeskrivning av laggkärlstillverkning finns att läsa i Västerbotten 3/72.
Fotot föreställer en vackert målad grötbytta från Åkers socken. Grötbyttan skänktes till Jönköpings läns museum 1902. När jag skrev artikeln illustrerades den med en brännornerad grötbytta. Men den bilden når jag inte idag digitalt.
Publicerad i Jönköpings-Posten 20 januari 1986.
Anna Maria Claessons samlade texter 
Lämna en kommentar