Anna Maria Claessons samlade texter

Det var ett högtidligt bröllop i Rogberga kyrka den 5 juli 1894 då dottern till framlidne kyrkoherden i församlingen vigdes samman med komministern i Lidhults församling, Constantin Haglund. Kyrkan, smyckad med grönt och blommor, var full av bröllopsgäster och nyfikna. Vägen från brudens hem, prästgården i Rogberga, var prydd med granar och en större äreport var rest framför bröllopsgården.

Kontraktsprosten Sundelin förrättade vigseln och talade till brudparet. Tillsammans sjöng alla Psalm 337 vers 2: ”Välsigna det förbund / De vid din kärlek trygga / Låt dem sitt hopp hvar stund. / På dig alena bygga / Och sist när jordens band / Af döden löses opp / I fridens sälla land / Fullborda deras hopp!” Efter vigseln gav brudens mor, Emeretia Sandell, middag för släkt och vänner i prästgården.

Under flera år hade Emeretia sytt på dotterns bröllopstäcke. På detta gav hon Naëmi råd och förmaningar inför det kommande äktenskapet. Emeretia var gift med prosten Johan Sandell, son till den legendariske prosten i Fröderyd, Jonas Sandell, och bror till psalmboksförfattarinnan Lina Sandell. Hon visste vad som krävdes av en prästfru i Småland:

Vara snabber som en lärka

att i huset gå omkring

Se på allt, ej låta märka

Alltid göra nyttigt ting

Tidigt upp, när det blir dager

täfla med folk i flit

Vara först, som arbet’ tager

Ropa sen ”Gå hit och dit”

Detta broderade hon med silkestråd på små färgade lappar av siden. Och mycket annat också: Bättre tiga / än illa tala, Tänk på Skaparen i din ungdom, Uppskjut ej till / morgondagen … En prästfru skulle förstås vara gudfruktig, men också flitig, arbetsam, ett föredöme för tjänstefolket, glad, vänlig, oegennyttig och hemkär. Allt detta skrev Emeretia till Naëmi med silkestråd. Och så broderade hon blommor, fåglar, Amor med sin pil, John Blund med paraplyet, kattor, hundar och mycket mera på de små lapparna som fogades samman med kråksparkssöm till överstycket på ett täcke.

Kanske hade Emeretia hjälp ibland. Inom familjen säger traditionen att Lina Sandell medverkade, men kanske hade också fröken Blomfield sömmat sin lapp? Den som säger:

Dorothy Francis

Blomfield

Sept. 21. 1891

Men varför ett engelskt namn på ett småländskt bröllopstäcke? Förklaringen kom då täcket ställdes ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Det anlände ett brev till Naëmis dotter: ”Min mor hade en bror som var utbildad sjukgymnast. Han hette Johan och arbetade på ett institut i England. Men dom hade filial eller kanske ett alldeles fristående institut i Sanna i Jönköpingstrakten. Där arbetade han också. Det var liksom en kurort och många engelsmän kom dit över och behandlades där. Dorothy var en sådan patient och nära vän till morbror Johan. Hon var ofta i det Sandellska hemmet. Hon dog ung och kanske är det dödsåret som är insytt efter hennes namn. Men jag vet ej.”

Var det rent av så, att fröken Blomfield gav Emeretia uppslaget till att sy ett ”toktäcke” åt sin dotter? Lapptekniken kallas nämligen så på svenska, på engelska ”crazy quilt”. Toktäcken var populära under några årtionden på 1800-talet i Nordamerika. Var det Dorothy som förmedlade detta mode till prästgården i Rogberga?

Men brudgummen då? Jo, det finns ett täcke till honom också, sytt på samma sätt. Men hans täcke saknar uppfordrande deviser. Brudgummen behövde kanske inga förmaningar?

(De båda täckena tillhör Jönköpings läns museum.)

Publicerad i Jönköpings-Posten 27 december 1993