Anna Maria Claessons samlade texter

Humpes mor Humpa är något så modernt som ensamstående trollmamma. Humpes far drog för en tid uppåt landet för att ge sig i lag med bergstrollen. Hustru och barn lämnade han att klara sig själva.

Men de andra skogstrollen är misstänksamma mot de två. Humpa har ett mjukt sinnelag, är det likt troll kanske att sitta och sjunga pojken till sömns? Verkar hon inte rent av lite mallig och är hon egentligen som hon ska vara? Och Humpe då? Titta på hans ögon! Visst är det något underligt med de där klara, stora ögonen, finns det inte rent av en solglimt i dem? Trollen plockar munnarna fulla av sten och när de äntligen före dagningen ger sig av, sprutar de stenarna på Humpa och trollpojken.

Så där håller de på natt efter natt. För trollen har ett bestämt syfte med mobbningen. De vill hålla pojken vaken till solen går upp. Om han tvingas se den, kommer han som alla riktiga troll att spricka! En natt träffas Humpe av en sten och han ser sina plågoandar. Något underligt sker, de hotfulla skogstrollen försvinner som rullande storsten utför alla sluttningar!

Det går upp för Humpa: sonens ögon har solmakt! Nu kan hon lägga sig ner och dö i frid, ingen kan längre skada sonen. Och Humpe drar ut i världen, kysser sin björkjungfru och se – han förvandlas till människa!

Sagan om Trollsonen som hade solögon och blev skogsman publicerades i Bland tomtar och troll 1912. Efter att ha illustrerat den årligen utgivna sagoboken sedan 1907 kom John Bauer att göra ett uppehåll 1911 på grund av en schism med sin förläggare.

År 1912 var han tillbaka som illustratör och de följande fyra årgångarna, 1912 – 1915, kom John att fullända sin illustrationskonst. En förbättrad tryckteknik gjorda att hans akvareller, framför allt dess mjuka färgskala, mer kom till sin rätt. Och det var under dessa år som John hittade sin egen stil och det var nu han utvecklades till vår störste sagokonstnär.

Johns mogna sagovärld är godhjärtad och trygg. Den lilla prinsessan Bella pussar den stora björnen mitt på nosen, den hiskeliga häxan förärar den käcke pojken en trollört, älgen vakar över den sovande Tuvstarr och trollgubben är så stolt över Bianca Maria, som han rövat från människorna, att han vill presentera henne vid trollens kungliga hov.

Den kanske viktigaste figuren i denna sagovärld är Humpe, den lilla, charmiga, trubbnästa trollungen med bred mun, rött lockigt hår och små spetsiga öron. Förebilden var intendenten Erik Wettergrens dotter Gunilla som besökt John och Ester Bauers hem, Björkudden vid sjön Bunn.

Men det finns en föregångare i Johns egen sagovärld. I Bland tomtar och troll 1909 dyker det kvicktänkta småtrollet Vill-Vallareman upp. Han avbildas också av John mer som en mänsklig vallgosse än ett troll.

John skulle återvända till Humpe. I litografier, utkast till en liten skulptur och i den sena akvarellen Moderskärlek från 1917 tar han åter upp det lilla mänskliga trollet som motiv. Humpe rör sig mellan troll och människa. Han är en förbindelselänk mellan natur och kultur och han är kanske en personifiering av Johns egen symbios med naturen.

Ovan: Moderskärlek 1917 (detalj) Ägare: Jönköpings läns museum

Publicerad i Jönköpings-Posten 23 april 2002 med anledning av att den permanenta utställningen John Bauers sagovärld öppnats och museets sommarsatsning 2002 hette Trollsommar.