Anna Maria Claessons samlade texter

Ebba Ramsay (1828 – 1922) är för eftervärlden mest känd som initiativtagare till sjukhemmet Wilhelmsro utanför Jönköping, från början ett hem för ”vanföra” barn, senare en anstalt för epileptiska barn. Men Ebba Ramsay var en kvinna med många idéer. Hon överlämnade också 1878 en, som hon själv uppfattade det, gåva till Jönköpingsborna, som då den presenterades för dem betraktades med förvåning. Nämligen ”hemmet Viktoria”, belägen i korsningen Fabriksgatan och Nygatan.

På Wilhelmsro, som Ebba Ramsay startade 1974, hölls ofta nykterhetsmöten och religiösa möten för vuxna, bland annat för det anställda arbetsfolket. Men Ebba Ramsay berättade:

Vi tyckte detta blef liksom hindrande för verksamheten med barnens vård, och jag fick klart för mig, att staden borde blifva medelpunkten för den lilla missions-verksamheten bland de vuxna. Så inköptes en vacker tomt vid Sofiakyrkan, en f. d. trädgård, där en gammal växthusbyggnad ännu stod. Den reparerades, tillbyggdes något, fick nytt tak, enkla med solida bord, stolar och bänkar, försågs med järnspis, kokkärl och porslin och församlingssalen var färdig. En slags enkel värmeledning fanns där och i oktober (1876) börjades en serie möten, ungefär två i veckan. […] Drinkarebjudningar visade verkligen resultat. Flickmöten och söndagsskolan var dock mest beaktade.

Sommaren 1877 besöktes Wilhelmsro av en ”mycket god systerlig vän” till Ebba. Vännen var troligen miss Eliza Hornbuckle från Brighton, en av Wilhelmsros mecenater. Hon blev mycket intresserad av arbetet i ”växthuset” och ville ekonomiskt stödja ett nybygge på tomten. Hösten 1877 lades grunden till Viktoriahusets västfasad och senhösten 1878 stod de västra och södra delarna av byggnaden klar.

Ebba Ramsay hade goda kontakter med Göteborg och England. Viktoria ritades av Göteborgsarkitekten J A Westerberg i en engelskinspirerad arkitektur. Ett reportage i Smålands Allehanda den 11 januari 1882 beskrev ingående ”Viktoriahemmet”:

Vi inträda först i den för 400 personer beräknade samlingssalen, vilken genom sina tvenne läktare, sina höga fönster, sin ståtliga ljuskrona och smakfulla dekorering i mörk ekfärg gör ett behagligt intryck. Denna sal skall icke blott begagnas till bönesammankomster, utan till föreläsningar i populära och vetenskapliga ämnen, varjämte den lär kunna hyras till andra allmännyttiga ändamål, såsom te x lantbruksmöten, offentliga högtider, konserter m m. I samma våning som festsalen ligger en större matsal för det med ”hemmet” förenade nykterhetsvärdshusets ”bättre” middagsgäster, läsrum, flera gästrum, badrum m m.

En trappa upp har fru Ramsay några rum för enskilt begagnande, vilka gränsar till ett större direktionsrum, varjämte även i denna våning finnas några gästrum beräknade för främlingar vilka förvärvat anspråk på att betraktas såsom ”hemmets” gäster. De rum som inte är upptagna för nämnda ändamål, lära komma att inredas till arbetsrum för fabriksflickor, vilka önska tillbringa aftnarna vid nyttigt arbete och i gott sällskap.

Vindsvåningen upptar, utom en rymlig vind, ett antal mindre men hemtrevliga rum som husets ägarinna låtit inreda för att i ”hemmet” kunna bereda en tillfällig fristad åt personer som av ett eller annat skäl äro oförmögna att sköta sig på egen hand.

Begiva vi oss från vinden ner i källarvåningen så kommer vi till det rymliga och ljuva rummet i vilket nykterhetsvärdshusets stamgäster komma att intaga sina måltider, varjämte fru Ramsay hoppas att därstädes få servera frusna torgkunder. Kök, kontor och andra lokaler fullständiga den präktiga byggnaden.

Artikelförfattaren berättar vidare att fru Ramsay inom en nära liggande framtid skulle förse denna byggnad med flyglar, vilka skulle inrymma ett sjukhus för barn från södra Sverige. ”Lyckas fru Ramsay realisera hela sitt vackra program skulle vi därför anse ’hemmet’ i dubbel mening hava förvärvat anspråk på namnet Viktoria.”

Hösten 1882 påbörjades byggandet av Viktorias norra och östra delar. Men alla storstilade planer tycks inte ha förverkligats. Ebba fick svårigheter med att driva Viktoriahemmet.

1878 hade Svenska Missionsförbundet bildats. Ebba Ramsay, som ansåg sig själv vara ”klart kyrklig”, beskrev konsekvenserna:

Öfverallt i Sverige vid den tiden delade sig de troende inom kristliga föreningar i tvenne grupper, det fann man till en början rätt tydligt i Jönköping. De vänner som hjälpt till vid Viktoriamöten, blefvo allt färre, och snart reste sig den stora Immanuelskyrkan på förstaden. Det var inget annat att göra än att be om hjälp från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, och söka få här en ständig verkande evangelist från dess missionsinstitut på Johanneslund.

Under 1880- och 1890-talen användes så Viktoriasalen som predikolokal. I början på detta sekel utnyttjade Norra Smålands Fornminnesförening salen som utställningslokal, men på 1910-talet återkom predikoannonserna i lokalpressen. Under en lång följd av år användes Viktoriasalen av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som till och med under några få år ägde fastigheten. Men stiftelsens verksamhet i salen avtog så småningom och 1944 flyttade Radiotjänst in i Viktoriasalen som då byggdes om. Sedan 1979 har bokcafé Viktoria bokförsäljning och programverksamhet i Viktoriasalen. (Idag 2025 är byggnaden tillbyggd och fungerar som hotell.)

Politikerna föreslår rivning av Viktoria. Jag kan själv finna flera skäl till att bevara huset för eftervärlden. Huset är en vacker byggnad och dess engelskinspirerade arkitektur är för Jönköpingsförhållanden ovanlig. Det är en viktig del av en gatumiljö mot Sofiakyrkan som i sin helhet är unik: det tidstypiska tvåvåningshuset vid Klostergatan, Johanneskyrkan, Viktoria och slutligen det originella Hayska ridhuset. Viktoria är också en del av kyrklighetens historia i Jönköping – numera finns inte så mycket kvar från det tid då Jönköping verkligen gjorde skäl för epitetet ”Smålands Jerusalem”. Men huset berättar också om gårdagens Fattig-Sverige och dess historia är knutet till en intressant märkeskvinna i stadens historia. Slutligen – det finns gott om tomma tomter i staden som kan bebyggas – varför då riva en unik miljö?

Ebba Ramsay hoppades själv att Viktoria skulle betraktas som en prydnad för staden. Under hundra år har hon varit det – låt henne få förbli det!!

Publicerad i Jönköpings-Posten 2 mars 1983. Efter en del protester skrinlades tack och lov planerna på ett terasshus på Viktoriatomten. Ebba Ramsay kan glädjas i sin himmel!