Anna Maria Claessons samlade texter

Arbetsdagen var lång för 1800-talets fabriksarbetare, arbetet slitsamt och lönerna så låga att barnens arbetsinkomster var nödvändiga för en stor familj. Ett rum och kök var i bästa fall det utrymme en familj om åtta – tio personer skulle samsas på. Andra fick nöja sig med mindre. Fukt, kyla och drag var följeslagare både på arbetet och hemma. Spriten blev för många den enda ljuspunkten i ett hårt liv.

De bättre lottade oroade sig för de sociala spänningar som dessa förhållanden skapade i samhället. Välgörenhet blev ett sätt att uttrycka sin medkänsla och kanalisera sin rädsla. Att genom självhjälp höja arbetarklassens ställning ekonomiskt, socialt och kulturellt var målsättningen för de första arbetarföreningarna som bildades på 1860-talet. De var sammanslutningar av fabriksidkare, borgare och hantverkare. I Jönköping startades en arbetarförening 1867. Den var indelad i tre byråer. Hushållsbesparingsbyrån skaffade bland annat billiga livsförnödenheter av bra kvalitet till medlemmarna (i första hand genom att ordna rabatt hos handlarna). Förskottsbyrån lånade ut kontanta medel och kapital till yrkesidkare och Bildningsbyrån

skulle bereda föreningens medlemmar tillfälle att sammanträffa för utbyte av tankar, erhållande af undervisning, åhörande af föredrag, utförande af sång och musik, läsning af goda böcker och tidningar m. m.

Bland affärsandelstecknarna i förskottsbyrån fanns direktör J E Lundström och disponent B Hay, båda verksamma inom tändsticksindustrin.

Redan tjugo år tidigare hade dock Jönköpings Bildningsförening bildats med syftet att framförallt kulturellt ”höja” arbetarna. Båda dessa föreningar blev bara ett fåtal år gamla.

År 1883 gjordes ett nytt försök. Jönköpings Arbetare-förening hade enligt stadgarna som ändamål att

åstadkomma ett samband mellan alla arbetande klasser och yrken samt att befrämja bildning, välmåga och nöje.

Verksamheten bestod som tidigare i bokutlåning och sammankomster med musik, föredrag och sång. Liksom sina föregångare var föreningen inte skapad av arbetarna själva. Styrelsen bestod av personer från stadens borgerliga kretsar. Arbetarföreningen var en förening för arbetarna.

Standaret ovan avtäcktes på årsmötet 1884. Tre år senare lades föreningen ner på grund av inre stridigheter. Men standaret fick en fortsatt användning. År 1893 hyrdes det ut till Jönköpings Rösträttsförening, bildad 1890, som använde det vid en demonstration. Ännu syns spår efter en bortsprättad inskription. Sedan 1902 har standaret förvarats på Jönköpings läns museum.

Samma år som Jönköpings Arbetare-förening bildades, startade ett antal yrkesstolta typografer Jönköpings Typografklubb, den första fackföreningen i länet. År 1887 organiserade sig målarna och 1888 skräddarna. Först 1895 bildades den första fackföreningen utanför staden Jönköping.

Publicerad i Tiotusen år. Småländska kulturbilder 1992, utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund och Jönköpings läns museum. En liknande text publicerades i Jönköpings-Posten 8 juli 1986. Av tidningsartikeln framgår att en fröken Stigell tillverkade det vackra standaret. Per Ericson på Folkrörelsearkivet bidrog med en del fakta.