Anna Maria Claessons samlade texter

Ett bröllopsfölje i Unnaryd vid 1800-talets början var flera hundra alnar långt. I täten red hyensförarna, vilka kunde vara upp till tolv stycken. Deras hästar var dekorerade med kransar av blommor och färgat papper. Ett par av hyensförarna höll under armen var sitt hyende (kudde) och i tröjans bröstficka hade de ett halvt stop brännvin.

När det långa tåget med förridare, brudgummens tjänare, präst, brudgum, brudvagn m fl hunnit ett stycke på väg avvek hyensförarna ur ledet och red i vild galopp till kyrkan. Med hatten hälsade de på den väntande allmogen.. Hyendena bars in i kyrkan. Väl uppsuttna på hästarna igen söp de alla de väntande till och satte så av i sporrsträck för att möta följet.

Hur det hela kunde te sig, kan vi idag studera på en bonadsmålning i Nordiska museet. Under armen på den främste ryttaren anas hyendet: en kudde i lappteknik med tofsar i hörnen.

Hyendeförarna höll pällen över brudparet i kyrkan och efter ceremonin red de tillbaka till bröllopsgården med kuddarna som placerades på brudparets platser.

När bröllopet väl var över, kunde det hända att kuddarna hängdes upp på var sin sida om framkammarfönstret.

Skarvssömskuddar

Dynorna är gjorda i skarvsöm. Framsidan består av små olikfärgade kvadratiska eller triangulära bitar, vanligen av vadmal eller kläde, i geometriska mönster. I sömmarna mellan lapparna har infogats tygremsor, passpoaler.

Tekniken gav möjlighet att väl ta tillvara även den minsta tygbit. T o m en enskild lapp kan bestå av flera små lappar! Det är kanske inte så underligt att just det fattiga och karga Västbo, där invånarna väl visste att föda sig med stor uppfinningsrikedom, är kärnområde för kuddar i denna teknik. En uppgift gör gällande att skräddaren förfärdigade skarvsömskuddarna.

Kuddarna kan indelas i två huvudgrupper. Hos den ena har mönstret byggts kring en stjärna med fyra till åtta uddar. Den andra gruppen utgår från en kvadrat. Många variationer finns på dessa teman. I mitten förekommer den röda färgen, som ju av gammalt är en festfärg och särskilt förknippad med bröllop. Övriga färger är indigoblått, grönt, gult, brunt och grått.

Kudde i skarvsöm från Grantorp, Åsenhöga

Idag kan dynorna ibland te sig färglösa. Tidens tand har blekt de en gång så färggranna dynorna, men en titt på baksidan avslöjar den forna prakten.

Vid några tillfällen förekommer dynorna i par. Helt naturligt, de har ju använts vid bröllop. Av samma anledning finns ibland ett broderat årtal i mitten.

I hörnen är dynorna försedda med tofsar av 3 –4 rektangulära vadmalsbitar i olika färger. Understycket består av skinn med hårsidan inåt. Ibland är skinnet sämskat.

Framsidornas skarvsömsmönster avslutas med ett några centimeter brett band, ofta ett grovt ripsband. Några av dynorna har dessutom en enkel dekor i applikation eller broder.

I Jönköpings läns museums samlingar finns tolv dynor bevarade. Förutom dessa har jag studerat sex exemplar i Nordiska museet och elva som finns upptecknade av textilforskaren Julia Fredrikssons arkiv.

I Jönköpings län förekommer skarvsömskuddar i sydvästra delen mot Hallandsgränsen. Fynd finns från Ås, Åsenhöga, Kulltorp, Kävsjö, Gnosjö, Våthult, Reftele och Värnamo socknar.

Publicerad i tidskriften Hemslöjden 1989 nr 2. En variant på texten återfinns i boken Gamla svenska lapptäcken av Åsa Wettre 1993.