Anna Maria Claessons samlade texter

I en femte artikel om Jönköpings läns hemslöjdsförening (de tidigare finns här på bloggen) skriver jag om hur hemslöjdsbutikens driftiga föreståndare Clary Wahlsten-Dahr förstod att hemslöjdsrörelsen behövde de offentliga institutionerna som kunder. ”För dem är hemslöjden som skapad” skrev hon 1936 och menade att endast hemslöjden kunde erbjuda dessa köpstarka och kräsna kunder kvalitet, skönhet och tidlös form.

Det är därför hon anställde en rad skickliga och kreativa mönsterriterskor på trettiotalet och framåt. År 1936 köptes också en vävstol där man kunde sätta upp fyra meter breda vävar. Tre år senare fick föreningen ett prestigefullt uppdrag som bevis på att den nya satsningen var framgångsrik. I ateljén på Östra Storgatan 11 vävdes en matta till riksdagshuset!

Men det var de kyrkliga församlingarna som blev de viktigaste kunderna. Textilkonstnärinnan Gulli Lundqvister, bosatt i Torup, anlitades när föreningen på fyrtiotalet utarbetade ett förslag på kormatta och antependium i Hyltebruks kyrka. Karin Berglind gjorde en kormatta till Ås kyrka och 1948 lämnades ett förslag till matta i Värnamo kyrka. Lundqvister deltog också i arbetet med att förse Göta Hovrätt med mattor.

I mitten på femtiotalet konstaterade föreningen att man nu hade mattor i ett tjugotal småländska kyrkor. Mary Moeschlin formgav en matta till Tånnö kyrka 1955 och 1956 gjorde Inga Mi Vannérus sin första kormatta för Mellby kyrka.

Året därpå var uppdragen fler, mattor levererades till Lemnhults, Hylletofta, Ödestugu och Gunnarskogs (i Värmland) kyrkor. Man gjorde också draperier till Sofiakyrkan i Jönköping och Fredriksdals kyrka samt en bildvävnad till Huskvarna kyrka. Stadsfullmäktiges sessionssal i Jönköping försågs med ett draperi av Ingrid Welander 1958 och samma år vävdes mattor till fem kyrkor och kapell och bildvävnader till Huskvarna kyrka och församlingshemmet i Barnarp. År 1959 tillverkades bland annat en rölakansmatta om 350 x 630 cm till länsresidenset.

Textilkonstnärinnan Inga-Mi Vannérus-Rydgran kom på femtiotalets slut att ändra färdriktningen. Visst gjordes fortsättningsvis också mattor, men nu breddades utbudet till mässhakar, stukor, antependier, predikstolskläden etc. Den första mässhaken, levererad till Ölmstad kyrka 1960, var vävd i ylledamast av Nora Andersson i Bankeryd.

Uppdragsgivare från den profana sfären kontaktade också Jönköpings läns hemslöjd. År 1961 gjordes bildvävnaden ”Vapensmeden” för Jönköpings Kommunala Flickskolas aula. ”Vapensmeden” var föreningens ditintills största uppdrag, men året därpå tillverkades stora draperier i HV-teknik till Drätselkammarens sessionssal i Jönköpings rådhus och till Smålands Banks huvudkontor i Jönköping. 1966 vävde Ingrid Nilsson och Linnea Svensson på ateljén en ridå kallad ”Som ni behagar” till Ljungarumsskolan i Jönköping, också den av Vannérus-Rydgran.

Under sextiotalet tillverkades inte mindre än nitton mattor till kyrkor, tjugosju större och mindre bildvävnader, trettiosex mässhakar, trettio predikstolskläden, tjugo antependier, fem större draperier och en ridå! De flesta offentliga uppdragen utfördes nu av föreningens effektiva och idérika konstnär, Inga-Mi Vannérus -Rydgran. Men förutom henne anlitade föreningen ofta Ingrid Welander.

De kyrkliga uppdragen var under sjuttiotalets begynnelse fortfarande många, fram till 1978 vävdes enligt årsberättelserna till exempel trettiofyra mässhakar och tjugo mattor till kyrkor i länet och landet. Årtiondet rymde också några stora uppdrag för profan miljö. År 1975 komponerade Ingrid Welander tre bonader till Södra klinikerna i Jönköping kallad ”Vattensymfoni” och Inga-Mi Vannérus-Rydgran fyra vävnader ”Tema med variationer” på uppdrag av Statens Konstråd till kvarteret Göta i Jönköping. Året därpå gjordes också en utsmyckning till kurslokalen i kvarteret Göta.

Men en allt sämre ekonomi tvingade fram nedläggningen av ateljén den 31 juli 1978. Inga-Mi Vannérus-Rydgran och väverskan Ingrid Nilsson sades upp. Några skakiga år förflöt och på våren 1984 varnade revisorerna för att den ekonomiska situationen såg mycket orolig ut. I februari två år senare var föreningens konkurs ett faktum. De kvarvarande fem anställda i butiken och ett femtiotal hemarbetare blev utan arbete.

Det första hemslöjdsmagasinet öppnade 1907. I sjuttionio år hade länets residensstad en hemslöjdsbutik. Nu återstod endast saknaden.

Föreningen samling av mönster, ritningar, fotografier och prov på sålda produkter övergick i Jönköpings läns museums ägo. Denna skattkista av skönhet och hantverksskicklighet presenteras nu 2003 – 2004 för första gången såväl i en bok som i en utställning på länsmuseet, båda uppkallade efter två mönster i samlingen: Frostrosor och Tulpaner.

Publicerad den 13 januari 2004 i Jönköpings-Posten som del V i en serie artiklar om Jönköpings läns hemslöjdsförening.

Boken har mig som författare, men jag står i djup tacksamhetsskuld till Ingvor Dahlström, mångårig medarbetare på Hemslöjden och senare Jönköpings läns museum. Ingvor bidrog med både sakuppgifter och värdefulla synpunkter på text och urval av illustrationer.

Inledande foto visar del av vävnaden Vapensmeden av Inga-Mi Vannérus-Rydgran. Foto efter Jönköpings-Posten.