Vem är det som börjar som djävul, förändras till julklappsutdelare för snälla barn och så småningom blir en harmlös julprydnad av halm under julgranen? Jo, julbocken – en viktig figur i det svenska julfirandets historia.
Under medeltiden hette ett av de helgon som uppmärksammades under kyrkoåret Sankt Nikolaus. Nikolaus var skolbarnens skyddshelgon. Den 6 december gick den helige Nikolaus, i form av en gammal farbror, runt och delade ut gåvor till barnen. I sällskap hade han en djävulsfigur klädd i svart fårskinnspäls och fängslad i kedjor. Nikolaus gav de duktiga barnen gåvor medan djävulen, som liknade en bock, hotade de lata med ris.
Med reformationen, då all helgondyrkan upphörde, försvann också Sankt Nikolaus här uppe i Norden. Men bocken levde kvar i olika julupptåg som ungdomarna roade sig med.
I bondesamhället gick de unga flera gånger samman under året. Med olika hyss och upptåg tiggde man mat och dryck till sina gillen. Inför julens dansgille kom bocken fram. Den hade ett bockhuvud, mer eller mindre realistiskt utformat, fäst på ett skaft. Över skaftbärarens rygg kastades en fårpäls. Tillsammans med bocken drog ungdomsgänget från gård till gård, de sjöng sånger, bocken gjorde krumbukter och bräkte, allt för att locka fram gåvorna.
Upptågen kunde bli så våldsamma att till exempel borgmästaren i Malmö år 1695 såg sig tvungen att införa böter för de som utövade ”julebockeleken”.
På landsbygden kom julbocken på annandag jul. Från Forserum berättas om en annorlunda julbock: ”Julabocken var fem pojkar klädda i fårskinn. Fyra blev ben, den femte låg på deras axlar och blev kropp. På hans rygg red en sjätte som blåste i horn eller dylikt. Efter bocken kom flickor i vackra dräkter sjungande. Man vandrade runt och fägnades.”
I Uppland levde en annan folklig bocktradition. I byarna fanns en bock av halm som i hemlighet bars omkring till de olika gårdarna med ett textat budskap. Det kunde berätta om till exempel gårdsägarens snålhet eller lösaktighet. Budskapet fungerade som ett skämt eller ett sätt att säga någon sanningen.
När man i de borgerliga hemmen vid 1700-talets slut behövde en julklappsutdelare kom bocken till heders. Och den rollen behöll han ända till tomten tog över hundra år senare.
Men John Bauer, Elsa Beskow, Jenny Nyström och Alice Tegnér, alla har de bidragit till att julbocken, trots konkurrens från jultomten, fortfarande är en del av vårt julfirande. Deras julbock är dock mycket vänligare och ofarligare än den äldre folkliga julbocken!
Och den folkliga julbocken av halm är förebilden för de halmbockar vi idag pryder julbordet med eller ställer under granen och en stor tillverkare och främjare av dessa har Skansen varit sedan 1910-talet.

Publicerat som lucka 5 i en adventskalender som jag tillsammans med Suzanne Pettersson skrev texter till 1997 i Jönköpings-Posten.
Inledande teckning kommer från Nordiska museets samlingar via DigitaltMuseum.


Lämna en kommentar