Anna Maria Claessons samlade texter

I en tysk internatskola missionärsbarn satt några gossar en kväll i adventstid för över hundra år sedan och knåpade med en stjärna av papper. De hade fått instruktioner av sin lärare hur de skulle vika, klippa och klistra och slutligen fästa en behållare för ett ljus inuti. Snart lyste den vita stjärnan som en Betlehemsstjärna hängande från taket i gossarnas stora mörka sovsal.

Inom Brödraförsamlingen i Herrnhut har adventshögtiden alltid varit viktig. Det var i deras internatskolor i Kleinwelka och Niesky som de första stjärnorna, då klotrunda med taggar åt alla håll, tillverkades som adventsutsmyckning. Stjärnorna blev omtyckta av brödraförsamlingens medlemmar och vänner. I Herrnhut inrättades så småningom till och med en ”Sternfabrik” som enbart tillverkade adventsstjärnor.

Kring sekelskiftet 1900 kom en tysk affärsman på idén att konstruera en stjärna med löstagbara spetsar som fästes på en metallstomme. Nu kunde stjärnan tillverkas fabriksmässigt och lätt transporteras för försäljning. Stjärnorna var inte längre enbart vita, både röda och ljusgröna taggar kunde förekomma. Inne i metallställningen hängdes en fotogen- eller glödlampa. Senare skapades en stjärna utan fast kropp, den bestod enbart av taggar som fästes i varandra. Färgen var nu röd eller vit. De största stjärnorna som hängdes i herrnhutiska kyrkor eller samlingssalar kunde även vara gula.

Med den fabriksmässiga tillverkningen började adventsstjärnans vandring ut i världen.

1912 flyttade en ung tysk flicka till Lund. Med sig i lysningspresent hade hon en adventsstjärna. Strax efter första världskriget förmedlade den tyska flickan Julia Aurelius till sina svenska vänner stjärnor från Stjärnfabriken i Herrnhut. Även Brödraförsamlingen i Stockholm sålde adventsstjärnor av denna typ. Så kom det sig att i ett och annat svenskt hem lyste de första adventsstjärnorna redan på 1920-talet.

1934 började en svensk pappersgrossist importera stjärnor från Tyskland. De var femtaggade platta stjärnor i gult eller rött och kostade 2 kr eller 2:50 kr per styck. Första året tog pappershandlarna hem några få exemplar, men det visade sig att adventsstjärnan snabbt blev efterfrågad och omtyckt som juldekoration.

Den ursprungliga religiösa innebörden kom allt mer i bakgrunden. Adventsstjärnorna utfördes i flera modeller och färgerna blev så småningom rött med gult i spetsarna. Och nu placerades den i ett fönster. På 1940-talets mitt fick adventsstjärnan sitt stora genombrott. Åren 1944 och 1945 såldes ett par hundratusen stjärnor varje år. Den var billig, alla hade råd med den, ja, den blev så vanlig att en och annan började rynka på näsan åt den och till och med kalla den lite nedsättande för ”proletärstjärnan”.

Men när så Hemslöjden lite senare började tillverka adventsstjärnor av halm eller träspån accepterades de även i de ”finare” hemmen. En halmstjärna kostade på 1950-talet 9 kr, medan pappstjärnan gick till 1 kr.

Idag finns adventsstjärnan i många utföranden. För de nostalgiskt lagda tillverkas fortfarande den gulröda pappersstjärnan. Men adventsstjärnor kan broderas, tillverkas av halm, trä, plåt eller av en ring elektriska lampor. Den religiösa betydelsen är så gott som förlorad. I vår tid kan man se adventsstjärnor hänga parvis i fönstren som vilken annan fönsterbelysning som helst.

Publicerat som del av lucka 6 i en adventskalender som jag tillsammans med Suzanne Pettersson skrev 1997 för Jönköpings-Postens räkning.