Anna Maria Claessons samlade texter

Under de mörka vintermånaderna levde man förr i den öppna brasans sken. Tjärvedsstickor fastsatt i en träställning eller en osande talgdank i en ljusstake eller en lykta kunde tändas om något arbete krävde med ljus. De finare talgljusen kom bara bara fram till jul. Men då lystes stugans mörka vrår upp av de många ljusen i takkronan eller julastaken.

Julhögtiden innebar också andra starka ljusupplevelser. Vägen till julottan lyste upp av julbloss som framställdes av en lång stör av fur eller gran som klyvdes så att en mängd sprickor uppstod. I dessa stack man in feta kådrika tjärvedsstickor i riklig mängd som hölls fast med hjälp av starka vidjor. På kyrkbacken lades alla blossen samman till en stor flammande bål.

I kyrkan bländades ögat av hundratalet vax-, talg- eller senare stearinljusen. Oset från ljusen och den behagliga värmen som alstrades gjorde alla dåsiga i den tidiga morgonen.

Så det var inte konstigt, att när det nya ljuset – det elektriska ljuset – kom till hemmen, så förlades det magiska ögonblicket då ljusknappen första gången vreds om till julhögtiden. Om så elektrifieringen skedde på 1910-talet eller 1950-talet, så var det vanligt att denna symboliska handling utfördes på julafton!

Ett liknande lokalt exempel är från år 1917, då friherre Fr. J. Von Essen erbjöd sig att dra en elledning till Ljungarums kyrka så att den kunde belysas under julottan.

Snart togs den nya ljuskällan i anspråk mer direkt i julfirandet. Handelsmännens skyltfönster och ”erkläring” av gatorna under julhandeln blev en del av julfirandet.

På julaftonen 1917 berättar tidningen Smålands Allehanda om Jönköpings stads första ”gemensamma julgran”. Idén kom från Danmark. Drätselkammaren tillstyrkte att en högrest, vacker gran som höggs på Ekhagens marker och med svett och möda restes framför Rådhuset.

Det var krig ute i Europa, här hemma protesterade människor mot fattigdom och matbrist. Men den gemensamma granen skulle ”representera tanken om allas samhörighet inom samhället och allas lika delaktighet av julens djupaste innebörd”.

Trots att stadens elverk uppmanat abonnenterna att spara el på olika sätt, kostade staden på den gemensamma granen ett femtiotal elektriska lampor som inmonterades bland de gröna, yviga grenarna.

Det var en vacker syn när granen tändes på kvällen och framträdde mot Rådhusets fasad och den gnistrande kalla vinterhimlen! Jönköpingsborna häpnade och fröjdades.

Den gemensamma granen återkom därefter varje jul. 1919 hade den döpts om till kommunal julgran, men dess placering var fortfarande framför Rådhuset.

Fler och fler hushåll fick elektricitet. På 1930-talet var det dags för nästa elektriska jultradition. Nu dök de första annonserna för elektrisk julgransbelysning av märket Osram upp i pressen. På trettiotalet tillverkades också de första elljusstakarna eller adventsljusstakar som de kallades. 1939 fick leksaksfabrikant Karl Sjölander i Värnamo en order från Philips att elektrifiera träljusstakar.

Modellen var given och anslöt till en vid denna tid vanlig ljusstake: en handskuren ljusbåge, brunbetsad och med gulddekor.

Men så kom kriget, tiden var inte lämplig för elektriska nymodigheter. Först på 1950-talet slog den elektriska julgransbelysningen och så småningom elljusstaken igenom. Den tidens elljusstake var sjuarmad med böjda mässingsarmar, hållare av bakelit och en fot av svartmålat trä. Foten utfördes så småningom av teakträ. På femtiotalet såldes också en bordshög ”ljusbukett” bestående av en knippe järnstänger försedda med ljus.

Andra elektriska juldekorationer, ofta lanserade på 1960-talet, var ljusslingor och utomhusbelysningar av olika modeller, adventsljusstakar för dyra ljus och ljusstjärnan. På 1970-talet fick dessa elektriska juldekorationer sitt slutliga genombrott. Och sedan dess tycks dess popularitet öka.

Idag glimmar inte bara de elektriska lamporna den gemensamma granen vid Rådhuset. I varje fönster i Jönköpings rådhus står en elljusstake!

Publicerat som lucka 3 i en adventskalender som jag tillsammans med Suzanne Pettersson skrev 1997 i Jönköpings-Posten.

Den inledande teckningen är gjord av konstnären Kilian Zoll (1818 – 1860) och föreställer interiören i ett torp mellan Eksjö och Rödjenäs.