Anna Maria Claessons samlade texter

Efter en lång och tung höst står åter julen för dörren. Kriget är äntligen slut, men ransoneringarna som pågått under ett par års tid fortsätter. Det är brist på nästan allt: potatis, bröd, mjöl, socker, kaffe, mjölk, ved, fotogen, skor …

Efter fyra år av krig har priserna sexdubblats. Kaffet kokas på råg, ekollon eller cikoria, mjölersättningarna är många – och hos handlanden Albin Johansson utställs en originell ”surrogatmöbel”: soffa, bord och stolar av pappersgarn. I livsmedelsköerna förekommer slagsmål, dock inte så allvarliga som vid vårens ”dyrtidskravaller” och hungerupplopp runt om i landet.

I juli rapporterades de första sjukdomsfallen av Spanska influensan. Spanskan har sedan dess skördat många offer, mest unga människor mellan 25 och 30 år. Regementena har drabbats av rena epidemier, flera skolor i staden har fått ställa in undervisningen och det råder förbud mot folksamlingar. Biografer, caféer och nöjeslokaler är stängda, men religiösa möten tillåts fortfarande. Västra skolan har i all hast gjorts om till ett sjukhus och inreds med utrustning från regementena. I pressen återkommer nu i varje nummer en stående spalt: Spanska sjukan. Ur dödslistan.

Livsmedelsnämnden i staden utökar matköket i Viktoriahuset och för att kunna förvara rotfrukter och potatis köper staden in det så kallade Hayska ridhuset på Väster. I pressen annonserar man om rotfruktsvecka. Det enda som finns gott om nu är kålrötter. Nämndens lager av vitkål är till stor del förstört. Det har förvarats i stukor i hörnet Myntgatan/Barnarpsgatan. Men vid upprepade stölder har stukorna öppnats, väta har trängt in och skadat den lagrade kålen.

Mjölkbristen är akut i november. Man försöker kontrollera den mängd mjölk som transporteras till staden på landsväg för att se om privat försäljning sker. Nämnden beslutar om en tilldelning av 2,5 dl mjölk per person varannan dag. Stadsbor i alla åldrar ger sig ut på landsbygden för att försöka köpa smör, fläsk, kött, ägg, höns, mjöl m m. Jakten på matvaror har aldrig varit så stor som nu och godtas inte pengar försöker man byta mot tvål, olja och sprit.

I en annons i dagspressen bytes en präktig kappa av tjockt tyg, obetydligt begagnad, mot 10 kg smör eller 5 kg smör och 20 kg vetemjöl.

Inför julen försöker livsmedelsnämnden ordna extra utdelning av fotogen, såpa, mjöl och sirap. Någon kakao går inte att uppbringa, men ett mindre parti om 400 saltade svinhuvuden säljs strax före jul. Varje familj får köpa ¼ dels huvud och efterfrågan är stor. Ost, som är en stor raritet, säljs om 100 gram för ett smörkort.

För andra året i följd strålar dock stadens julgran i Rådhusparken med ett stort antal elektriska lampor. Till hemmens julgranar säljer livsmedels-nämnden ett paket om åtta ljus, men bara till familjer med barn mellan ett och tolv år.

Men det är trots allt fred och ljusare tider väntas. Det blir en vit jul 1918. Kälkar och sparkar plockas fram och tack vare Västgötaböndernas leveranser fick Jönköpingsbarnen i alla fall mjölk till gröten.

Publicerad i Jönköpings-Posten 24 december 1988