Anna Maria Claessons samlade texter

År 1923 började Albert Bonniers Förlag ge ut tidskriften RADIO. På första uppslaget fanns en bild av svensk-amerikanen Ernst Alexandersson som utvecklat Marconis uppfinning, den trådlösa telefonen. I USA hade den första underhållningsmusiken sänts 1920 och i England och ute i Europa förekom broadcasting sedan ett par år. Men i Sverige var det förbjudet att använda trådlösa avsändar- och mottagarapparater. Men en rad ansökningar om koncession på rundgnistanläggningar låg inne hos myndigheterna för beslut.

Hur känns det att rundgnista? frågade tidningen sångaren Hilding Alander. Företeelsen var så ny att ord fick skapas. Rundgnista skulle motsvara engelskans broadcasting. Men snart blev rundradio det använda uttrycket.

Tidningen RADIO vände sig till teknikintresserad ungdom. Den innehöll information om hur radiotekniken fungerade, anvisningar på hur man byggde sin egen radio, reportage från de första utsändningarna, intervjuer med makthavare i syfte att påskynda teknikens frisläppande, ja t. o. m. en följetong: Radioprinsessan. Mittuppslaget var ett bildreportage under rubriken Radionytt i bilder från stater och städer:

Radiofonen är mycket omtyckt i de engelska hemmen. En mamma har funnit att det bästa sättet att få barnen i säng är att låta dem höra på en ”trådlös saga” vilket utsändes varje afton från broadcastingstationerna.

Under första världskriget utvecklades radiotekniken för militärens behov. På 1920-talet anpassades den för civila ändamål och på några få år kom radiosändningar igång över hela världen, få tekniker torde ha spridits så snabbt! 1932 sändes på morgonen andakt och gymnastik. Ett förmiddagsblock innehöll väderutsikter, börsnyheter och skolradio. Från klockan fem på eftermiddagen till elva på kvällen sändes underhållning, mest musik, och folkbildningsprogram, gärna föredrag, varvat med ett par nyhetsprogram från TT. På söndagarna förekom radioprogram oavbrutet från klockan tio på förmiddagen till midnatt.

Stora förväntningar knöts till det nya mediets möjligheter. Kommunikationsministern tänkte sig att landets alla nykterhetslokaler, 4000 stycken, skulle förses med en högtalande radiotelefon som varje vecka sände föredrag och musik. Chefen för Kungl. Telegrafstyrelsens radiobyrå menade att ”tråkigheten på landsbygden” skulle botas med rundgnisten. Läroverksstyrelsens chef ansåg det tilltalande att med radions hjälp flytta ut bildningsarbetet i de vidaste kretsar. Radion blev lösningen på ungdomsproblemet skrev RADIO i sitt första nummer:

Det är viss icke utan skäl, som man nu i flera år klagat över ungdomens förflackning och bristande intresse för allvarliga och kulturella ting. Det stora kriget, som raserat så många värden och plöjt så djupa fåror i tidens fysionomi, har inte heller lämnat ungdomen oberörd/…/ Flykten från hemmet och de innehållslösa sysselsättningarna ha betecknat de sista årens utveckling. Dansmani och nöjeslystnad ha gått hand i hand och gjort ungdomen på alla håll främmande för allvarliga och tankeväckande idrotter. Undra på att man på många håll funnit skäl att ropa varnande ord! /…/ Det synes oss nu, som om radion skulle vara ägnad att mera än något annat återföra ungdomen till ”den allvarsamma leken”, den lek, som ej är blott ”til Lyst”, utan lämnar djupa och för individens hela utveckling bestämmande spår efter sig. Den trådlösa telefonen är äventyret mera än något annat, den trådlösa telefonen lockar till sfärernas alla hemligheter. Den övervinner tid och rum, den når från kust till kust. Allt vad den unge i ljusa framtidsdrömmar ser för sitt inre tar här gestalt – med den lilla apparat han själv med flit och möda konstruerat, kastar han sig med ens in i världsrymdens hemligheter!

De unga amatörbyggarna, pojkarna i tonåren, röjde vägen för radiointresset. Men radion, placerad intill sittgruppen, blev så småningom samlingsplats för hela familjen.

1920-talet hade ett storkrig bakom sig. Man drömde om evig fred och förbrödring människor emellan jorden över. Världsspråket esperanto hade ett uppsving på tjugotalet. Också radion skulle skapa förståelse över alla gränser.

Teknikhistorikern Bosse Sundin skriver i boken Den kupade handen från 1991:

Radiovågorna gav omedelbar kontakt genom etern. De stoppades inte av klasskrankor, rasskillnader, geografiska avstånd eller nationsgränser. Hela världen skulle knytas samman i ett osynligt nätverk och evig fred förverkligas.

Publicerat 1993 i Tio tusen år, utgiven av Jönköpings läns museum och Jönköpings läns hembygdsförbund.

Fotograf: Göran Sandstedt.