Anna Maria Claessons samlade texter

En scen i Carl Jonas Love Almqvists roman Tre fruar i Småland kommer för mig då jag förbereder söndagens äppeldag på länsmuseet: vi är på besök i en småländsk prästgård en dag på höstkanten. Årets fruktskörd har blivit ganska rik och denna eftermiddag är alla samlade för att skala äpplen. Ja, prostfar skalar förstås inga äpplen, han underhåller i stället sällskapet genom att läsa högt Aftonbladets följetong. Vid hans sida sitter Maria, hans älskade dotter, och klyver med stor skicklighet de skalade äpplena. Intill skalar två jungfrur frukten med långa köksknivar, så slöa att de varje kvart måste slipas mot spiskanten. Kolfatet på golvet är överfullt av äpplen.

På bordet står det stora stenfatet dit de rensade äpplena kastas. Prostinnan styr och ställer, övervakar och ger goda råd, sköter ugnen där de väl skurna klyftorna lyfts in i sina gråpapperslådor för att torkas inför vinterns behov; ”skär nätt flickor med knivarne, flickor, och gör inte så tjocka skal där! Låt icke skalen falla på golvet under stolarna, har jag sagt; och solka icke ned dem under fötterna! Vi skola torka skalen i ugnen efteråt; de äro sköna att röka med i rum, hela vintern; de gå nog åt. Var inte hamsiga med Guds gåvor!” Ja, prostinnan är i sitt esse, arbetet går ikapp, flickornas fingrar går som ”tangenter i presto”, kinderna glöder och ögonlocken klipper muntert. Så till sist tas det sista äpplet ur kolfatet, väggurets visare har knäppt sig fram till fem och nu vankas kaffe! Följetongen avbryts utan nåd vid ett kommatecken mitt i meningen.

Romanen Tre fruar i Småland brukar inte ses som något betydande mästerverk av Almqvist. Det är en våldsam och fantasifull rövarroman med handlingen förlagd till de småländska skogarna. Men det är också en samhällskritisk roman där Almqvist ventilerar många aktuella frågor; från kvinnoemancipation, kriminalpolitik, diskussioner kring ”läsarna” till propaganda för svamp som människoföda! Det är också en bok med utopistiska och samhällsförbättrande ambitioner. Insprängt finns skildringar av småländsk natur eller beskrivning av Jönköping och dess borgare. Här finns detaljerade och ljuva genrebilder som scenen med de äppelskalande flickorna i prästgården. Tre fruar i Småland är en historia som spretar åt olika håll, en frisk blandning av fiktion och verklighet. Almqvist ville få med mycket.

För oss i norra Småland är Tre fruar i Småland en spännande bok, eftersom Almqvist förlagt handlingen till våra trakter. Redan 1839 hade han kontakt med Jönköping då han tryckte den andra upplagan av Amorina på J P Lundströms tryckeri. I romanen har Almqvist använt sina egna personliga minnen och kunskaper om trakten och dess invånare.

Men tillbaka till äpplena. Det är inte bara en gång de dyker upp i romanen. När de två hjältarna, informator Medenberg och prästsonen Göran, skall lämna prästgården för ett av sina viktiga uppdrag, står prosten vid avskedet och bjuder på öl, och ”prostinnan vecklade in en äppelkaka i aftonbladspapper”. (Observera att Almqvist inte försummar att smyga in namnet på den tidning där han själv var verksam.)

Eller när herr Göran bjuds på middag i den lilla herrgården Kramstaholm. ”Detta namn är av olika orsaker pseudonymt”, skriver Almqvist – åter denna blandning av saga och verklighet! Herr Göran serveras ”äppelris” – en de härligaste komposition av äppelmos med risgryn och sylt – vilken blandning herr Göran i all sin levnads tid icke smakat. Härom ska mamma få notis, tänker han, ”bara jag först hunnit utrota Smålands ärkefiender”.

Eller då informator Medenberg avslöjar för herr Göran att han friat till dennes syster, Maria i prästgården. Herr Göran kommer att tänka på sin mor prostinnan. ”Vad gumman skall fäkta i glädjen! Hon skall göra sju misslyckade äppeltårtor efter varann.”

Hur kan den äppelkaka inslagen i tidningspapper ha tillagats som prostinnan stoppade ner i hjältarnas drummel (lådan på vagnssätet)? Vi väljer ett att många äppelrecept ur Hedvig Elisabeth Alströmers handskrivna kokbok från 1755 som förvaras i Jönköping läns museums arkiv. Recepten kräver omsorg och tid. Inte underligt att man kunde misslyckas om man blev exalterad över sin dotters giftermål!

Äppelkaka på annat sätt.

Man tager en god del äpplen så mycket man tycker likt wara,

skalar och skär dem wäl sönder från kärnhuset,

slår något wiyn derpå at der står något öfwer äpplena,

koka dem sedan wäl sönder som till ett äpplemos med et stycke smör, såcker och canel,

sedan de äro wäl kokade röres de sönder med en skie,

och slås 8ta ägg, dertill något fint stötta sockerskorpor och röres wäl ihopa

sedan tager man ett fat, och smörjer wäl smör öfwer bräddarne och fatet

och strör wäl öfwer rifwit bröd,sedan lägges de blandade äpplena derpå,

lägges så et tårtpanlåck på fatet med eld under på och låter så sakteligen bakas.

Så här kan mycket väl prostinnan ha gått tillväga då hon bakade sin äppelkaka. Kokkonsten förändrades sig inte mycket under de knappa hundra år som förflöt fram till 1842 – 43 då Tre fruar i Småland utgavs i Jönköping. Fatet måste ha varit eldfast, eftersom man i detta recept inte använde ugnen. Bakugnen var för stor och arbetsam att värma upp vid enstaka kakbak. Vanligt var i stället att man gräddade kakan genom att ställa formen på den öppna elden och lägga glöd ovanpå det flata stekpannelocket.

Publicerad i Jönköping-Posten 10 oktober 1994

9