Anna Maria Claessons samlade texter

Det är lätt att få den uppfattningen att kvinnans uppgift i 1800-talets borgerliga familjer var att brodera vid sybågen eller behagfullt spela forte-piano. Men även i dessa familjer ställdes höga krav på hennes förmåga att hushålla med resurserna. Familjens framgång var inte enbart beroende av mannens förmåga att skapa inkomster, utan också av kvinnans duglighet i hushållandets konst.

Från 1830, då hon som 27-åring gifte sig med häradshövdingen Wilhelm Kugelberg på Jära gård utanför Jönköping, fram till sin död 1890, antecknade Charlotta Kugelberg sina göromål i almanackan – allt från slakt, storbak, ölbrygd till vävning och ljusstöpning. Den slaktade oxens vikt, hur mycket talg som erhölls, hur många medisterband och senkorvar som gjordes och hur mycket gryn som gick åt – allt är noggrant antecknat i de tunna häftena. Ett femtiotal almanackor, som tillsammans ger en bild av hur en hustru hushållar på en större gård, finns bevarade på Jönköpings läns museum. Det Kugelbergska arkivet omfattar också matrecept, brev och gårdshandlingar som kompletterar bilden av hennes livsgärning som familjens hushållare. Bevarade är också ett tiotal almanackor skrivna av maken, Wilhelm Kugelberg, som ger motsvarande bild av mannens uppgift och roll i det gemensamma familjeprojektet.

Biografi

Charlotta Carlberg föddes den 23 november 1803 i Göteborg. Men hon växte upp i Sofia församling, Jönköping som enda dotter till löjtnanten Bengt Olof Carlberg och hans hustru Dorothea Sophia.

Den 30 maj 1830 gifte hon sig med häradshövdingen och kanslisten vid Göta Hovrätt, Wilhelm Kugelberg. WK, som Charlotta kallade honom, var då 29 år och ägare av gården Jära, belägen i Ljungarums församling strax utanför Jönköping. 1866 utökades gårdsinnehavet med närliggande Ekebergs gård.

Den äldsta anteckningsboken härstammar från det år Charlotta och Wilhelm gifte sig. Det första fem månaderna ger en bild av en ung kvinnas nöjesliv i staden. Här finns uppgifter om kostnader för assemblé- och konsertbiljetter. Synålsbrev, löslockar, kantband och svart silke är andra utgifter.

Men i juni, direkt efter bröllopet, handlar anteckningarna om inköp av smör, om brödbak och tillverkning av svagdricka. Snabbt går Charlotta in i en yrkesroll, nämligen den som hushållare på en större gård med allt vad det innebär av arbetsledning, planering och praktisk hushållskunskap. Sina sysslor som hushållare antecknar hon under hela livet i almanackor som bands samman med två anteckningsblad per månad. Totalt finns 53 almanackor bevarade för eftervärlden.

Den 31 augusti 1831 föds sonen Johan Olof, ofta kallad Janne. Från det året finns ingen almanacka i arkivet. Den 30 juni 1832 kommer dottern Sofia Lovisa Wilhelmina till världen. I almanackan har Charlotta antecknat att dopet sker den 8 juli. Faddrarna ger en bild av familjens nätverk av släkt, yrkeskontakter och andra förbindelser: Friherrinnan Leijonhufvud, Fru Kugelberg, Mamsell Sophie Telander, Lagman Löfvenadler, Baron Hierta och Kammarjunkare Gyllenhöök.

Från 1836, det år som Karl (Carl) Wilhelm August föds, finns ingen almanacka bevarad. Men 1839 antecknar Charlotta intill en notis om inköp av 5 skålpund pudersocker: ”Fredrick född den 20. November dess faddrar voro Fru Friherrinnan Hierta Fru Carlberg Kammarjunkare Gyllenhöök. Döpt den 3. December 1839”.

Charlottas almanackor innehåller i övrigt få notiser om familjelivet. Men konturerna av ett vardagsliv kan ändå anas. När barnen kommer hem från skolan i staden, när de slutar sin dansskola hos fru Sundström, om någon av dem insjuknar i scharlakansfeber, det är händelser som får en rad i almanackan. Senare dominerar de korthuggna notiserna om sönernas akademiska examina, regementsmöten och giftermål. En och annan gäst antecknas, liksom WK:s besök på den Kugelbergska släktgården Spellinge i Östergötland. Återkommande är uppgifterna om familjens sommarvistelser på rekreationsorter som Varberg, Lysekil och Strömstad eller till kurorter som Ronneby och Lannaskede brunn. När Charlotta är med på resan kopplar hon av från hushållandet. Almanackans sidor är tomma. Ovanliga väderfenomen kan också noteras: den 3 maj 1867 är Vättern fortfarande isbelagd, sju dagar senare är den ”ren från Is”. Mot slutet av Charlottas levnad, då det husliga ansvaret av olika skäl krympt, dominerar anteckningar om gäster och egna visiter, liksom noteringar om avlidna vänner och bekanta – alltid med en exakt angivelse av dödsfallets dag och klockslag, liksom datum för begravningen.

Familjen bestod således av man, hustru och så småningom fyra barn. Från 1852 var också Charlottes mor, Änkefru Löjtnantskan Dorotea Sofia Carlberg, bosatt på Jära. Fru Carlberg avled av ålderdom på Jära den 8 maj 1863, en händelse som Charlotta inte skrivit ner i almanackan.

Dottern Sophia förblev hemmadotter. Men äldste sonen, vice häradshövdingen Johan Olof (Janne) gifte sig 1862, yngste sonen Fredrik, då löjtnant vid Jönköpings Regemente, 1867. Carl, uppgiven i husförhörslängden som f. ryttmästare vid Smålands husarer, slog sig ner på Jära efter sitt giftermål den 6 december 1869. Tidigare på hösten, den 3 september, uppgav Charlotta att WK flyttat till staden. Hon och Sophia följde snart efter.

Från 1870 och framåt får almanackorna en ny karaktär. Kontakterna med Jära är visserligen täta. I iskällaren på Jära förvarar hon krusbärsbuteljer och stadshushållet får sina varor från lantbruket. Med ojämna mellanrum anländer mjölk, grädde, ägg, en halvtunna potatis, dito vete, kappar med ärter och famnar med ved. Men hushållandet ser nu annorlunda ut för Charlottas del, hennes ansvar för arbetsledning och planering minskar. På 1880-talet är det kanske Sophia som tar över ansvaret? I almanackorna finns nu mest anteckningar om visiter och middagsgäster.

Den 9 februari 1884 avled Wilhelm Magnus Kugelberg, dödsorsaken anges vara lunginflammation. Sex år senare, den 25 april 1890, dog Charlotta. Ingen dödsorsak uppges i Ljungarums församlings dödbok.

Hushållandets konst

Almanackor saknas för åren 1831, 1836, 1880, 1881−83, 1887−1888 samt för dödsåret 1890. Men under Charlottas mest aktiva yrkesperiod, fram till 1869, är serien så gott som komplett. Detta innebär en unik möjlighet att studera hushållandets konst.

Anteckningarna ger inblickar på detaljnivå. Namn på kor som slaktas, korvsorter som tillverkas, antal taljdankar som stöps, den slaktade oxens vikt etc. väcker hos en sentida kulturhistoriker fantasieggande och doftande bilder av vardagen för 150 år sedan. Brödet hängs upp i gamla och nya pigkammaren, i nya och gamla köket och någon gång i mjölboden. Svagdrickan och ölet sätts ner i källaren, iskällaren eller bränn(vins)källaren. Skallerkorvarna hängs i kökstaket. I familjens egen ”lilla källare” förvaras 1866 en stor brödtunna med lock, en mindre brödtunna med lock, en mindre äggtunna med lås och lock, en fjärding med bönor, en dito med spenat, en dito med grönkål och en osttunna med lock.

En analys av almanackorna blir med nödvändighet en etnologisk studie. Det finns en detaljrikedom i det till synes vardagliga materialet som för etnologen blir de skärvor som fogas samman till en berättelse.

Självklart finns en rad källkritiska frågor att ställa. Hur fullständiga är egentligen Charlottas anteckningar? En genomläsning av hela serien visar att notisernas intensitet varierar mellan åren och över tid. Det kan finnas flera förklaringar. Händelser i Charlottas eget liv – som exempelvis barnsbörd, egen eller andras sjukdom etc. – kan ha påverkat hennes arbetsinsatser. På gården fanns oftast en mamsell, hushållerska och/eller kokerska bland de anställda. Hennes specialistkunskaper torde ha haft betydelse för vilka uppgifter som under olika tider ankom på Charlotta. Dottern Sophie skolades också in i rollen som hushållare, vid ett par tillfällen är det hon som övertar ekonomi och ansvar. Charlottas arbetsinsats som hushållare har helt enkelt skiftat under livets gång.

Materialet väcker ytterligare frågor. Varför förde Charlotta dessa anteckningar? Ja, de har förstås karaktär av kom-ihåg och minnesanteckningar. Hur mycket ull lämnas till spinnerskan vid ett visst tillfälle? Vad har pigan fått ut av sin lön? Hur mycket brännvin och öl lagras i iskällaren? Men vid andra tillfällen, då vikten på oxens hud och njure noga anges, känns detaljrikedomen överflödig. Men alldeles säkert hade uppgifterna betydelse för Charlotta, frågan är dock hur?

Ett skäl för att föra anteckningar var förmodligen att kontrollera just hushållandets alla moment. Det handlade inte i första hand om den egna familjens konsumtion (det saknas exempelvis uppgifter om barnens underhåll och utrustning), utan om ”folkets” hushållning. Vad gick åt till tjänstefolket och vad kostade det?

Men varför har hon bevarat alla sina små anteckningsböcker? Enbart för att minnas det som varit? Eller fungerade de som redovisning inför WK eller för övervakning av mamsell och pigor? Eller var det för att kunna jämföra år från år? Använde hon rent av sina anteckningar för egna studier av hushållandets konst?

Två arbetsområden finns alltid med i Charlottas anteckningar. Det ena handlar om mäld och efterföljande brödbak. Det andra är slakt av nötboskap och svin (däremot inte får och lamm). Oavsett tillgång på tjänstefolk, bevakar Charlotta alltid noggrant dessa områden. Andra arbetsuppgifter återkommer mer sporadiskt, det kan handla om ansning av trädgårdarna eller ljusstöpning. Ytterligare arbetsuppgifter som självklart måste ha förekommit, exempelvis byk, nämns inte.

Varför tillhör bak och slakt alltid husmodern/hushållarens ansvar, medan andra sysslor kunde överlåtas på exempelvis en anställd mamsell? Hur såg egentligen husmoderns ansvar ut? Vilka gränser fanns mellan de olika ”yrkes”kategorierna på en stor gård som Jära under denna tid?

Arbetsledning

Familjen bestod som sagts av man, hustru och fyra barn. Men hushållet var långt större. Det omfattade ogifta drängar och pigor och andra anställda. En hastig studie av husförhörslängderna ger vid handen att tjänarstaben vanligen omfattade 10 – 15 personer.

Charlotta var 27 år då hon kom till Jära gård. Hur Charlotta utbildades för sin roll som hushållare får inget svar i denna uppsats. Men vid sin sida tycks hon alltid ha haft en mamsell. Mamsell var vid denna tid en vanlig titel på en ogift kvinna av viss börd och mamsellerna som förekom på Jära hade alltid ett borgerligt efternamn. Många mamseller var också husföreståndarinnor. Mamsellerna på Jära kan ha haft en liknande status. De var mellan 20 – 30 år och stannade vanligen 2 − 5 år i tjänst. Deras ungdom talar för att mamsellen var ett genomgångsyrke för unga flickor av lägre borgarklass. ”Mamsellyrket” var förmodligen ett sätt att lära sig hushållandets konst inför kommande giftermål eller inför en yrkesbana som anställd hushållerska.

I husförhörslängderna för Jära gård förekommer ofta en kokerska och en hushållerska. Båda var vanligen i 40-årsåldern och förmodligen väl kunniga i sina respektive yrken.

Charlotta hade också till sin hjälp fem pigor som stannade på platsen 1 – 2 år. Förutom dessa kunde ibland finnas på Jära en jungfru (med borgerligt namn) för uppassning av herrskapet och en ”deja” eller ladugårdspiga.

Till Charlottas uppgifter hörde att årligen på våren ”fråga folket”,d v s städsla den personal hon själv behövde för kommande år. Anteckningsböckerna innehåller även uppgifter om när de olika mamsellerna anländer respektive slutar.

Charlotta antecknar 1833 vad pigorna fått ut av sin lön i reda pengar. Året innan noterar hon vad pigan Anna ska ha i lön: 22 Riksdaler, 2 skålpund ull, ett lintyg, ett förkläde och ett par kängor. Men tjänstefolkets ersättning förefaller i övrigt ha sköts av andra än Charlotta. En studie av gårdsarkivet för Jära kan kanske ge svar på hur.

Många anställda på gården,som inspektorn med familj, drängar (ibland med familjer), kuskar, ladugårdskarlar m fl, ingick inte i Charlottas arbetsledning. Men det var hennes uppgift att planera hushållet för ”folket”, d v s alla de som inte hade egen hushållning. Det är därför som Charlotta alltid antecknar det mjöl som malts till folket, hur mycket malt som bryggts till dricka, hur många brödkakor som bakats och hur många ljus som stöpts till folket.

Planering

Tillsammans med sin mamsell eller hushållerska måste Charlotta ha planerat vilka arbetsuppgifter som skulle genomföras, när och hur det skulle ske. Hon tog ställning till fördelning av pigornas arbetskraft och om det behövdes extra hjälperskor. Charlotta förde anteckningar om arbetets resultat och höll kontroll på lagrens omfattning. Det tycks också vid många tillfällen ha varit hennes uppgift att lägga ut arbeten på kvinnor ute i bygden – som till exempel spånad, vävning och blekning av vävar.

Almanackorna innehåller inte någon nedskriven planeringen för kommande arbetsuppgifter. Det tycks som om året i grova drag hade en given arbetsordning. Sysslorna återkommer år från år. I slutet av oktober, under november eller i början av december infaller höstslakten som alltid omfattar två oxar och ett eller två svin. På vårkanten slaktas en eller två kor och ett svin. På hösten stöps årets ljus, ofta strax efter slakten som gav den talg som behövdes. På våren klipps fåren och ullen lämnas till spinning och vävning, medan linet bearbetas på hösten. Garn och vävar bleks under vårvintern eller sensommaren. Spånad och vävnad av lin sker året runt.

En arbetsuppgift som måste ha krävt en större insats av planering – eller erfarenhet – var malning av säd. De uppgifterna tar ojämförbart mest utrymme bland Charlottas anteckningar. Hon antecknar när och hur många tunnor av olika sädesslag som skickas till kvarnen, vilken kvarn som används och när mjölet eller grynen kommer hem. Hon särskiljer också familjens eget mjöl – vetemjöl eller finsiktat rågmjöl – från folkets, som ofta var av blandsäd (havre och råg). Ibland gör hon en anteckning om att säden är av årets skörd eller att mjölet var illa malet.

Ett viktigt inslag i planering är fördelningen mellan folkets mat och den egna. Med åren försvinner redovisningen för det egna hushållet, viktigare är att kostnaderna för folkets hushåll dokumenteras.

Charlottas receptsamling, som förvaras i Kugelbergs arkiv på museet, innehåller mängder av recept på småkakor, bakelser etc. Men notiserna om småbak är få under Charlottas mest aktiva år. När de förekommer är det enbart i samband med julhelgen. Gissningsvis speglar detta almanackornas karaktär – att i första hand redovisa hushållningen för folket.

Charlotta hade huvudansvaret. Därför antecknar hon också de få tillfällen som hon lämnar över det till sin dotter. I januari 1878 skriver hon om sig själv i tredje person: ”d. 18 sjuknade Charl: då Sophi mottog hushållet till dess hon sjuknade den 28 Augusti.”. Året därpå: ”I maij den 21 sjuknade Charl. Då Sophia emottog hushållet. Den 9 juni återtog Charl. Hushållet då jag av S: bekom 12 Kronor 42 öre af hushållspenningarne”.

Hennes sätt att uttrycka sig – ”Sophia mottog hushållet” – avslöjar att hon tydligt ser hushållningen som en arbetsuppgift.

Hushållskunskap

Vad skulle Charlotta behärska? Sammantaget innehåller 53 års anteckningar en mängd sysslor.

Bredden är imponerande. Frågan är hur djupa Charlottas kunskaper om respektive område var? Deltog hon handgripligen i alla sysslor?

Man kan också se hur vissa arbeten med åren förändras. De första tio åren av sitt äktenskap förekommer husbehovsbränning på Jära gård. Charlotta mäter upp de olika kvaliteterna, slår på flaska, lagrar och fördelar tjänstefolkets ransoner. När husbehovsbränningen förbjuds, får Charlotta i stället hålla reda på inköpta mängder och priset per ankare.

Andra sysslor ökar i betydelse under åren. Syltning och saftning är ett sådant område. En ökad sockerkonsumtion under 1800-talets mitt och andra hälft gör det möjligt att ta tillvara bär och frukt på ett helt nytt sätt. Vissa arbeten förekommer sällan. Så omnämns exempelvis finare matlagning mycket sällan.

Ekonomi

Charlotta antecknar löpande inköp av vissa varor. Hon noterar mängd och pris, men också om varorna fås från en handlare i staden eller genom vänners samordnade köp från Norrköping eller Stockholm.

Så inhandlar hon en eller två gånger om året 5 skålpund (drygt 2 kilo) kaffe. Pudersocker, brunt och vitt socker, toppsocker, kross-socker, melass-socker, raffinerat socker och sirup är olika benämningar på köpta sötningsmedel genom åren. År 1838 köper Charlotta – förutom 2 toppsocker – drygt 17 kilo socker, 1856 har det inköpta sockrets mängd ökat till 34 kilo och 7 toppsocker.

En återkommande vara är sill i tunna som köps ett par gånger om året. Från Göteborg införskaffas också spirlångor och gråsidor inför jul. Ibland kompletteras slakten med köpt kött och inför varje slakt köps 1 tunna salt, korvkryddor, rödlök och pepparrot.

Från och med 1856 köper Charlotta då och då stearinljus från Liljeholmens stearinljusfabrik. Ljusen förmedlas från Stockholm av bekanta, senare kommer de från handlare i staden. Men köpeljus till trots, Charlotta fortsätter att stöpa egna ljus av talg från de slaktade oxarna.

Jära gård, belägen strax intill Jönköping, måste ha sålt produkter som säd, kött, mjölk eller smör till stadens invånare. Men av detta syns inget i Charlottas almanackor, det framgår förmodligen av gårdens räkenskaper som sköttes av inspektorn och Wilhelm Kugelberg.

Charlottas almanackor ger vid handen att Jära gård hade två ekonomier: gårdens och hushållets. Båda förutsatte varandra. Förmodligen var de lika viktiga för familjens försörjning.

Nätverk

Genom att studera almanackorna får vi en bild av Charlottas och familjens nätverk i form av besökande vänner och släktingar, WK:s affärsbekanta, barnens faddrar, lärare och senare studiekamrater. Men det går också att kartlägga ett nätverk via gemensamma arbetsuppgifter som inköpen från Stockholm och Norrköping eller lån från grannar av exempelvis flaskor för det bryggda ölet. Andra nätverk var säkert mer affärsmässiga som inköp av ost och smör från omgivande lantbruk eller suggans besök på granngårdar. Utlagda arbetsuppgifter som spånad och vävning skapade kontakter och nätverk med andra samhällsskikt.

Genomgång av arbetsuppgifterna

Mäld

Under alla Charlottas aktiva år innehåller almanackorna uppgifter om när säd lämnas olika kvarnar, hur många tunnor som maldes, vilka sädesslag och vilken typ av mäld (finsikt, grova och fina gryn etc.) det handlade om och vad som mals till folket respektive för ”eget” bruk.

Anteckningar ger en bild av mångfalden. Charlotta skiljer på en rad kategorier: naturligtvis på de fyra sädesslagen, men också på skrätt rågmjöl, blandsäd, sammalen mjöl, finsiktat rågmjöl, kokemjöl (kan vara vete och korn), ny och gammal säd, spillvete, höstvete, vårvete, toppad säd, svarthavre (till gryn), fint vetemjöl, grötmjöl (sammalen råg), gryn (havre eller korn), hästmjöl (råg), vitt havre, brömäld, ärtor till sikt och potatis.

Kreatursmjölet är slösäd (icke fullmatad säd) och havre. Rågmjölet har en vid användning, som till folkets bröd, gröt, paltbröd och palt men också till rödfärgning.

Bak

När mjölet kommit hem från kvarnen följde ofta baket. Här finns uppgifter om tidpunkt, antal bakdagar, åtgång av mjöl till folket och till ”eget”, antal tjog och kakor som gräddas, var och hur mycket som hängs upp ”i taket” och hur mycket som bakas till folket och till ”eget”.

Brödbaket varar mellan 2 och 5 dagar, ofta med någon dags uppehåll. Mängden varierar mellan 26 – 173 tjog (520 – 2 520 brödkakor). Vanligen bakas på fem tunnor mjöl, vilket ger drygt 90 tjog bröd. Till folkets bröd används sammalet mjöl, sädesslagen är havre eller blandsäd av 2/3 råg och 1/3 havre.

Hur ofta bakar man på Jära? Ett exempel är 1851. Då var det bakdagar i mars (86 tjog), maj (173 tjog) och november (ca 170 tjog), Totalt producerades ca 8 600 brödkakor. 1843 var ett rekordår med 387 tjog eller ca 11 600 brödkakor.

Det mesta brödet hängs upp i taket: hos rättarens, i nedre pigkammaren, köket, gamla pigkammaren, gamla köket och mjölboden. Brödet kallas upphängt eller torrt, någon gång skriver Charlotta om att de bakar en mindre mängd mjukt bröd eller bröd till ätning. Andra benämningar hon använder är grovt och fint tunnbröd.

Vetemjölet är förbehållet herrskapet, som också använder finsiktat rågmjöl. Brödsorten här är ”tunnbröd”. Herrskapets bröd kan läggas i brödkistan i källaren.

Mer sällsynt bakas ”småbröd” och skorpor. Ibland anges vem som utför baket. Efter flytten till staden är småbrödsbaket däremot ett viktigt inslag i Charlottas vardag.

Potatis

Uppgifter om potatis är sällsynta i anteckningarna. År 1832 lades dock 18 tunnor potatis i källaren och då och då redovisas hur mycket potatis som mals eller rivs till potatismjöl och om resultatet är grått eller vitt potatismjöl.

Slakt

Slakten var definitivt årets stora händelse. Detta gäller även sedan Charlotta flyttat till staden och köttet till största delen måste köpas av slaktaren. Slakten innebar för Charlottas del i första hand köttets förädling till korvmat för folket.

Men i almanackorna antecknas också noggrant vilka djurslag som slaktas, djurens namn, vikter (även vikten på nötkreaturens njure och hud liksom istran på grisen), hur många dagar som slakten pågår och vad som sedan tillverkades. Även nödslakt antecknas: tidpunkt, vikter och orsak till slakten. Hur mycket flott och ister som erhålls noteras också.

Vid slakten görs framför allt en mängd olika korvar. Det handlar om skaller-, krossgryn-, syr-, kött-, sen-, medister-, blod-, risgrynskorv och medvurst. Dessutom görs pölsa, paltbröd och palt. Den största mängden utgörs av paltbröd, därefter kommer skallerkorv (en torkad korv på inälvsmat) och palt. En mellangrupp är köttkorv, pölsa, sen- och grynkorv, medisterkorv samt medvurst. Sällan görs blodkorv och risgrynskorv. Folkets mat förefaller till stor del ha bestått av paltbröd, skaller- och syrkorv.

Vid höstslakten tillverkas de största mängderna, men också de flesta sorterna. Vid vårslakten görs färre sorter. En uppgift som antecknas är vilka slags fjälster som används – raka eller krokiga. För att få en uppfattning om omfattningen på arbetet tar jag året 1847 som exempel. I november slaktas som vanligt två oxar och två svin. Av köttet och blodet blir det 16 tjog (320 stycken) paltbröd, 16 medvurstar, 16 senkorvar, 34 medisterband, 18 köttkorvar, 54 syrkorvar, 18 krossgrynskorvar, 12 blodkorvar, 40 pölsor, 24 paltar och 50 skallerkorvar!

Slakten förbereddes genom att säd sänds till kvarnen för grynmalning. Charlotta antecknar alltid hur många kannor som går åt. Men också vilka inköp av köpevaror som behövs. År 1834 köps till slakten: 2½ spann salt, ¾ skålpund skarppeppar, ¼ dito kryddpeppar, ½ dito ingefära, ¼ lod nejlikor, 1/11 lod kanel, 2 lod (?) muskot, 1/4 lod muskotblomma och ¼ skålpund salpeter.

År 1858 anges för första gången andra maträtter. Uppräkningen ger en bild av en mer varierad kosthållning: stekar, surstek, rullader, kalops, köttpudding, buljong och biffstekar. Att finare maträtter redovisas så sällan kan bero på att de tillhörde herrskapets mat. Ytterligare en förklaring är att de troligen var en del av kokerskans domäner.

Vissa korvsorter lämnas till rökning i staden, det gäller sen- och köttkorv, medvurstar och medisterband. Till rökning lämnas också olika köttstycken som skinkor, svinhuvud, bringor och oxnäbbar. Datum för inlämnande och hemkomst bokförs, däremot inte kostnaden.

Saltning som konserveringsmetod omtalas aldrig, men kan anas genom den saltmängd som köps in till slakten. Inte heller bokför Charlotta lager eller konsumtion. Återigen: saltköttet är kanske hushållerskans område? Efter inflyttningen till Jönköping, när Charlotta har långt färre anställda, antecknar hon hur mycket fläsk som lagts i saltbaljan.

Torkning är däremot en konserveringsmetod som Charlotta styr. Hon antecknar när och vad som läggs på torkning, liksom ofta var det förvaras. Det handlar om köttstycken, ryggbitar, oxläggar, paltbröd och skallerkorvar, de senare torkas ofta i pigkammartaket.

Ljusstöpning

Stöpning av ljus är en årligt återkommande syssla på senhösten efter slakten. Charlotta skriver ner när det sker, hur många och vilka slags ljus som produceras. I materialet finns en mängd kvaliteter: tjocka, halvtjocka, smalljus, smalare ljus, tjockare smalljus, smalare smalljus, kyrkeljus, småljus, vardagsljus, stalljus, lyktljus, tjocka lyktljus och dankar.

Den mängd talg som går åt varierar mellan 4 och 9 lispund, vanligast är 7 lispund (nästan 60 kg).

Brygd

Brygden omfattar öl och svagdricka. Charlotta antecknar när hon brygger, åtgång av havremalt, rågkli och kornmalt, när och hur många flaskor och krus som tappas liksom var de förvaras. Ibland genomför hon också en inventering av vad som finns i lager, redovisar antalet lånade flaskor eller bokför åtgång av ölbuteljer.

Brygden var en förhållandevis ofta återkommande syssla. År 1832 bryggs öl och svagdricka i februari, mars, maj, juni, augusti, oktober och november.

Charlotta gör också sockerdricka. År 1850 åtgår till sockerdrickan 9 lod humle, 5 ¾ skålpund socker, 4 äggvitor och ½ stop jäst.

Brännvinsbränning

Innan husbehovsbränningen upphörde, antecknar Charlotta när brännvinet destilleras, avmätts, vilka kvaliteter som erhålls (bästa sprit, något sämre, sämst, finkelbrännvin samt fördroppar) och hur många flaskor som det blir. Senare – första gången 1850 – redovisar hon inköpen: hur mycket som köps, av vem och till vilket pris. Någon gång finns i almanackorna en notering om hur mycket tjänstefolket har fått ut av sitt brännvin.

Får och ullberedning

Jära verkar ha haft cirka 20 får. En del kallar Charlotta ”renrasiga spanska”, andra var en blandning. De flesta var vita.

Hon håller reda på när fåren badas, klipps (i oktober eller maj) och hur mycket ull och lödja (sämre vårull, bukull) som erhålls. Något år antecknas vilka skinn som lagts ner i ”brännvinsboden”. En del av ullen säljs och Charlotta antecknar inkomsterna.

Fårslakten noteras inte av Charlotta, inte heller köttets användning. Detta väcker en rad frågor. Är fårslakten mamsellens ansvar? Eller tillhör den gårdens ekonomi, inte hushållets? Innebär det i så fall att köttet säljs? Och är ullen viktigast för fårhållningen? Frågor som dessa kan kanske få sina svar vid en fortsatt studie av gårdsarkivet för Jära.

Djurhållning

Varje år lägger Charlotta på en eller två suggor. När suggan förs till galten, varthän och antal kultingar som föds tillhör vanliga anteckningar. Ävenså vilka kultingar som sålts och för hur mycket.

Någon gång antecknas när grisen börjar gödas med potatis och havremjöl. Hon antecknar också när vissa oxar eller kor börjar gödas på drank och var det sker.

I samband med slakten antecknar Charlotta ofta djurets namn. Namnskicket avslöjar ett personligt förhållande till djuren. Vanligast är att korna har namn, ofta namn som på något sätt speglar utseendet. Det förefaller som man haft en repertoar av namn, eftersom flera återkommer under åren. Exempel på namn som förekommer är: Fagerrosa ,Pärla, Gertrud, Granna, Thora, Vithuva, Grevinnan, Rosa, Gärdsla, Vindla, Flamma, Lilja, Fröken, Karen, Röda Jorda, Brunkrona, Mormor, Brunetta, Friherrinnan, Beda, Jenny, Ädla, Grilla, Hjertkrona, Skotta, Blomstra och Sköna.

Tämligen frekvent namnges också oxarna: Bråkenhielm, Krumla, Skente, Olle, Lasse, Bläsen, Blomstergubban, Polkaoxen, Bruna oxen, Reutersvärd, Prästen och Fagersköld. Också här återkommer namnen.

Svinen namnges efter härkomst, exempelvis Prostens, Kofverydssuggan, Rogbergagalten och Västgötasuggan. Får och höns har inga egennamn, inte heller hundar eller kattor.

Slakten är som sagt ett viktigt kapitel i almanackorna. Däremot skriver hon ingenting om mjölkningen! Här tycks ladugårdsdejan ha det fulla ansvaret, vilket antyder att mjölken tillhör gårdens inkomster och därmed inspektors redovisningsskyldighet. En gård så nära Jönköping har helt säkert sålt det mesta av mjölken till staden.

Andra uppgifter är när hudar och skinn skickades till beredning hos garvaren.

Hästar omnämns bara indirekt av Charlotta, som 1857 då man bakat 8 tjog hästbröd.

Frågor väcks även här. Slaktas ytterligare djur för försäljning? Säljs livboskap? Förmodligen hörde detta till gårdens ekonomi och därmed berördes inte Charlotta.

Smör och ost

De första åren förefaller Charlotta redovisa en egen smörtillverkning. Hon anger datum samt mängden smör. Men redan 1835 finns en sammanställning av årets köpta smör: totalt 91 kilo! En rad inköpsställen och personer dyker upp under årens lopp: Ekebergssmöret, Peter Smör, sommarsmör från von Otter, marknaden, turbinsmör från Gällö, Wirsjö, Malmbäcksbönder, Bringetofta, Gubben med stora näsan, Björnskog och Kofveryd.

Uppgifter om osttillverkning saknas, däremot finns anteckningar om inköp av ost, vilken mängd, pris, vikt och varifrån. Västanå slott är en vanlig säljare. Var osten förvaras anges också.

Fjäderfähållning

Hönsen tilldrar sig Charlottas intresse under många år. När och varifrån hönsen köps, produktion av ägg per dag, hur mycket som läggs in för vinterns behov antecknas, liksom när hönsen börjar värpa. Under Charlottas sista år finns uppgifter om hur många ägg hon erhållit från Jära. Slakt av höns antecknas aldrig.

Under ett antal år redovisar Charlotta inköp av fyra gäss på sensommaren. Deras vikt vid inköpet i oktober och vid slakten några veckor senare redovisas, liksom inköpskostnaden.

Lin

Själva linodlingen, exempelvis sådd eller skörd, kommenteras aldrig. Jo, 1832 uppger hon att linet rengörs och att det blir efter 10 kappars utsäde en viss mängd finare lin och skäktefall.

Däremot finns flera gånger uppgifter om när linet rengörs, bråkas och häcklas (1838 tar den processen sju septemberdagar), samt naturligtvis uppgifter om mängder och olika kvaliteter (tågor, finblånor, grovblånor och skäktefall).

Spånad och vävning

Viktigt är redovisningen av utgiven spånad och vävnad, där uppgifter också finns om vilka typer av vävnader som beställs, var och när garn eller vävar lämnas till blekning.

De som utför spånaden omnämns vanligen som hustru till någon (Florinskan, Thalénskan, hustrun på Halla) eller med ett namn knuten till en plats: Fagerslätt, Berget, Herrtorp. Andra är Gumman i fattigstugan och Fattighuset.

Även hampa lämnas ut till kvinnor i bygden, det tvinnas till mattvarp.

Charlotta handskas med en bred repertoar av vävnader. Hon omnämner bomullsväv, blaggarnsväv, underkjortelsväv, näsduksväv, lärft, dräll (i mönstret ”lilla finskan”) grov handduksväv, handduksdräll, folklakan, fyrskaftad blaggarnsväv, treskafts lakansväv, entenning¹, byxväv, entennings handduksväv, halvlinne, enmanslakan och vattengarnstyg (avses möjligen garn som spunnits av vattenrötat lin).

Men vävning sker naturligtvis också på Jära. År 1839 vävs exempelvis en bomullsväv om 52 aln och en blaggarnsväv om 70 aln. Även garnet spinns på Jära. År 1832 köper Charlotta en spinnrock och en nystvinda. Säkert ingick i pigornas lott att spinna, men om Charlotte själv spann är däremot osäkert. ”Madam” spinner det finare linet.

På Jära finns också stora och lilla blekbågen för blekning av garn. Vävarna lämnas ut till andra för blekning.

År 1869 sänder Charlotta för första gången merinoull till Madängsholms Ullspinneri för att spinnas till varpgarn.

Trädgårdarna

En syssla som märkligt nog inte återkommer årligen är ”ansningen” av trädgårdarna. Möjligtvis beror det på tjänstestabens sammansättning ifall Charlottas arbetstid eller kontroll behövs. Men det finns ändå uppgifter om när och hur många dagar som gått åt till trädgårdarnas ansning.

Några gånger återkommer inköp av kålplantor, vilka kålslag det handlar om, hur många plantor, kostnaden och var de planteras. Hon kan också anteckna hur många spann och tunnor morötter, potatis och kålrötter som läggs ner i källaren till förvaring. Runt 1870 konserverar Charlotta också ärtor i buteljer.

Saftning och syltning

På 1860-talet kommer de första uppgifterna om syltning och saftning. Charlotta nämner krusbär med och utan vatten, hallon-, svart vinbärs- och smultronsylt, hallon-, krusbärs- och vinbärssaft samt krusbär och hallon kokade med sirap. Senare dyker jordgubbar, blåbär, körsbär, klarbär och moreller upp. Någon gång köper hon lingon.

Köpevaror

Charlotta håller noggrann koll på inköpen till hushållet. Kaffe, socker, stearinljus, sill, vin och sprit tillhör det som återkommer.

Tvätt och städning

Underligt nog dröjer det ända till 1877 innan byk och tvätt omnämns i almanackorna. Då har Charlotta flyttat till Jönköping och byken blir en viktig hushållssyssla när tjänstestaben är mindre. Hon har ”hjälper” som gör arbetet och Stryk-Emma och mangelgubben återkommer som extra arbetskraft. I almanackan anges byk (under tre dagar), mangling och strykning. Hon noterar inköp av såpa, boraxtvål och blåelse.

Även städning blir en arbetsuppgift som synliggörs i och med flytten till Jönköping. Nu återkommer årligen i december ett par dagars skurning, säkert med inhyrd arbetskraft.

Personlighet

Genom Charlottas almanackor får vi träffa en praktisk, handlingskraftig kvinna som med fast hand skötte hushållets ekonomi på gården Jära. I barnbarnet, läkarmissionären Fredrik Kugelbergs Minnesglimtar från farmors tid får vi möta en åldrad Charlotta, nu boende i Jönköping. Här följer ett utsnitt av den text som Fredrik Kugelberg skrev ner 1941 och som finns bevarad som handskrift på Jönköpings läns museum:

Minnesglimtar från Farmors tid

Om jag minns rätt, så var det under mina 3 sista skolår före min studentexamen våren 1888, som jag ihop med min bror Carl-Gustaf var inackorderad i farmors lilla hem, som hon hade tillsammans med gamla faster Sophie. […]

Vi barn tjusades kanske mäst av hennes humor och rättframhet i tänke- och talesätt, bottnande i en karaktär med starkt sinne för sanning, redbarhet och ordning, vilken senare egenskap i vissa fall kunde närma sig pedanteri. Farmor var en mycket grundlig tidningsläserska – hon höll ”Stockholms Dagblad”, av henne vanligen kallat ”nattmössan”, men föredrog ”Dagens Nyheter”, när detta blad, som den tiden hade en starkt rabulistisk klang i många öron, ifrån annat håll kom i hennes händer. Veckans tidningar lades, sedan varje exemplar noga vikts och slätats, som de hörde till linneskåpet, på hög och bars upp på vinden till evärderligt förvar. […]

Allra hälst minns man henne i den s. k. lilla kabinettet, ett litet obeskrivligt hemtrevligt rum med skvallerspegel åt gatan, beläget mellan matsalen och förmaket. Där höll hon till sin mästa tid, åtminstone eftermiddagarna och kvällarna, då vi såg henne. På bordet låg den älskade tidningen alltid framme tillika med det stora läsglaset och silversnusdosan. Av den senare gjordes ingen hemlighet, och ur den bjöds det frikostigt åt var och en som kunde änkas ha intresse av dess innehåll. […]

Farmor hade en mycket verklighetsbetonad och praktisk blick på både personer och förhållanden, men vad som alltid så mycket tilltalade mig hos henne var, att hon inte för den skull saknade sinne för det poetiska och till en viss grad det romantiska – […] Jag minns mycket väl med vilken hänförelse hon mer än en gång talade om den beundrade Tegnér, när hans ”Saga” kom ut, eller när han hade hållit något av sina berömda skoltal också i Jönköping.

I yngre dar hade farmor haft sångröst och trakterat ett underbart och mystiskt instrument med namnet luta – […] Och på en av de gamla vindarna på Jära, kommer jag ihåg, att vi anträffade en märkvärdig låda, som visade att farmor också haft artistiska anlag av ingalunda föraktligt slag. Den innehöll, utom en massa flaskor med fina stoffer i rägnbågens alla färger, oljor och pänslar, ävendels en del mycket vackra, omsorgsfullt utförda målningar av blommor, […]

Även tror jag att hon i yngre dagar lite försökt sig på att skriva vers. […] Såsom husmor på en gård på landet med många underlydande fick farmor ta hand om krämpor och olycksfall bland alla dessa, och hon talade gärna om sina doktorskurer, alltifrån ”ont mellan magen och bröstet” och avsnoppade fingertoppar i hackelsemaskinen. Ingenting stannar blodet så bra som att lägga på spindelväv. Säkerligen utförde hon en om stor förtänksamhet vittnande gärning, då hon under den stora koleraepidemien i Jönköping 1834 bestämde, att mjölkbudet från Jära inte fick resa med mjölken längre ner än till Österbrunn (ungefär där kasernerna nu är belägna), där stadsborna själva måste avhämta den. Inget enda fall av smitta inträffade heller på gården. Hade budet kommit in i staden, hade det väl inte undgått att mjölkhinkar ibland blivit sköjda i Lillsjöns vatten, som måst vimla av kolerabaciller, eller att mjölksurran själv läskat sig i sommarvärmen med en klunk därur, då allt dricksvatten togs därifrån. […].

1 Entenning = entränning = gles vävnad med en tråd mellan varje tand i vävskeden, använd till kläder men även som underlag för tapetsering av möbler.

Porträttet av Charlotta är målat ca 1845 av Kilian Zoll. Privat ägo.

Denna text är en bearbetning av rapporten En hustru som hushållar. En arkivstudie av Charlotta Kugelbergs anteckningar om husliga göromål på en gård utanför Jönköping under åren 1830 – 1890. Studien genomfördes 2008 med bidrag från Helge Ax:son Johnsson stiftelse. Publicerad i Jönköpings Hembygdsförening Gudmundsgillets Årsbok 2022