Anna Maria Claessons samlade texter

Niels Swensson haAwer thetta /…/ Skrifet när iagh Sat i fängillset 79

står det med svart bläck på den skinnklädda träpärmens insida. Stilen talar för att året var 1579.

Bibeln är vad forskarna kallar en inkunabel, det betyder att den är tryckt före 1501. Forskare har velat se en tysk boktryckare Bernhard Richel som upphovsman till just denna bibel. I början på 1470-talet etablerade han sig som boktryckare i staden Basel. Richel gav ut böcker på tyska språket, ibland illustrerade med träsnitt. 1482 upphörde han med sin verksamhet.

Ytterligare en anteckning på pärmen berättar att Herr Petrus Johannis år 1512 skänkte bibeln till Jönköpings kyrka. 1683 fanns den upptagen i Ljungarums kyrkas inventarium. I sen tid förvarades den i biblioteket på herrgården Strömsberg i Ljungarums församling, Jönköping.

Under den katolska medeltiden var den latinska bibeln, Versio Vulgata, även i Sverige kyrkans bibel. Den kunde naturligtvis inte läsas av folket. När vi efter reformationen fick en svensk översättning av bibeln som helhet 1541, antyder formatet att inte heller den var avsedd för folket utan för kyrkans bruk. Långt fram i tiden bestod folkets religiösa litteratur av psalmboken och katekesen. Först med ökad läskunnighet, en förändrad trosuppfattning och ihärdigt arbete av bibelsällskap och kolportörer under 1800-talet blev bibeln tillgänglig för alla.

Sedan 1200-talet hade man i Europa kunnat tillverka papper av linnelump, som så småningom kom att ersätta pergament som underlag för skrivarna. Under medeltiden trycktes bilder eller hela boksidor efter skurna trästockar på det hanterbara papperet. Men Johann Gutenberg konstruerade ett instrument för gjutning av obegränsat antal exakt likadana metalltyper i början på 1400-talet. Denna uppfinning, som gjorde det möjligt att trycka böcker med rörliga typer, förenklade processen. Teknikhistorikern Bosse Sundin:

Gutenbergs uppfinning var med andra ord en av de första tillämpningarna av principen för standardiserad massproduktion.

Gutenbergs förebilder var naturligtvis de handskrivna bokstäverna. Hans textstil ansluter därför till handskriften och som ett arv från handskrifterna levde länge de många förkortningarna kvar. Initialer målades ofta för hand. 1483 trycktes den första boken i Sverige, ett missale för ärkestiftet. Men eftersom vi inte hade någon inhemsk papperstillverkning och de tyska invandrade boktryckarna var få, kunde det hända att böcker för svenska behov trycktes utomlands eller att böcker importerades, precis som den tyska bibeln som hamnade i Jönköping.

Många har beskrivit boktryckets stora betydelse för teknisk utveckling och för spridning av tankar och kunskap, inte bara genom ord utan också i bild. Bosse Sundin framhåller att boktryckarkonsten sammanfaller med spridningen av det siffersystem vi använder idag, de tio arabiska (egentligen indiska) siffrorna, ett system användbart för avancerade matematiska beräkningar:

Det är överhuvud taget slående vilken kraftfull kombination för informationsbehandling som boktrycket och dess standardiserade symboler för hantering av ord och matematiska tal innebär, 25 – 30 bokstäver och 10 siffror som kan kombineras för att uttrycka den djupaste visdom och därefter mångfaldigas tusentals gånger om.

Men Sokrates ansåg uppfinningen av bokstäverna skadlig och moderna medieforskare kritiserar deras ”snuttifiering” av omvärlden:

Alfabetet, och i synnerhet den tekniska utvecklingen på bokproduktionens område från 1400-talet, fr o m Gutenberg, ska ha förändrat människan så att hon kommit i otakt med sin biologiska natur, bl a genom att synminnet har överdimensionerats på andra sinnens bekostnad. Boktryckarkonsten har också tydligt avslöjat en principiell motsättning mellan kvantitet och kvalitet som i framtidens datasamhälle kommer att ytterligare accentueras. Boktrycket delar sönder verkligheten i små bitar /…/ Trycket kvantifierar det kvalitativa, bokstäverna gör våld på den verklighet den ska återge. Så småningom förändrar och likriktar de också människan. ”Den typografiska människan” är en deformerad eller i varje fall en ensidigt utvecklad människa.

Citatet är hämtat från Järv, H (red.): Den svenska boken. 1983 (sid 8)

Fotograf: Göran Sandstedt, Jönköpings läns museum.

Publicerad i Tiotusen år. Småländska kulturbilder 1992 utgiven av Jönköpings läns hembygdsförbund och Jönköpings läns museum.

.