Anna Maria Claessons samlade texter

från ett arbetsliv som museikvinna

Den fattiges silver

I många hem stod på chiffonjén i finrummet en silverglänsande vas. Den var kanske köpt på marknaden, kanske var den ett minne hembragt av en sjöman.

Vasen var av s k fattigmanssilver, d v s glas blåst i en form och belagd med kvicksilver på insidan. Föremålen av fattigmanssilver var ofta dubbelväggiga och samma teknik användes länge i termosar av glas.

Av fattigmanssilver gjordes bland annat vaser, skålar och ljusstakar. Silverytan kunde dekoreras med målade blommor och/eller delvis förgyllas.

Fattigmanssilver började tillverkas i Europa på 1850-talet. De flesta föremålen i svenska hem var säkert importerade, men småländska glasbruk lär ha tillverkat föremål, som så kallade skrattkulor eller trädgårdskulor, i detta material. Dock var fattigmanssilvret ömtåligt och skört och den silverfärgade ytan förstördes lätt. Därför är bevarade föremål inte så särskilt vanligt förekommande.

När jag nu (2024) googlade på fattigmanssilver hittade jag en uppgift om att tekniken förbjöds på 1920-talet. Att utsättas för kvicksilverångor kan inte ha varit hälsosamt!

Men här en vacker ljusstake ur Jönköpings läns museums samlingar.

Publicerad i Jönköpings-Posten 29 september 1988

Profilbild för annamariaclaessonteliacom

Posted by:

annamariaclaessonteliacom

Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …

Senaste inläggen