Anna Maria Claessons samlade texter

På hemväg genom Småland, efter att ha besökt Öland och Gotland, passerar Carl von Linné Jönköping. På morgonen samma dag han besöker staden, har han klättrat upp för ”Smålands mirakel” – Taberg – och konstaterat att från toppen har man den ”skönaste prospekt, där detta berg upplyft sitt huvud som furen bland enebuskarna”.

Det är den 19 augusti 1741 när forskningsresanden och vetenskapsmannen Linné kommer till Jönköping. Staden är välbyggd, skriver han i sin reseberättelse, och dess gator är breda. Husen är för det mesta 2½ våningar höga och de två övre våningarnas väggar går längre ut än den nedersta. Ännu finns rester av slottet kvar, dess vallar lyser i kvällssolen och öster om staden växer vackra eklundar. Jönköping är ”artigt belägen”, skriver han, omgiven av sjöarna Vättern, Lillsjön och Rocksjön.

Men djupast intryck gör besöket på Göta Hovrätt. Det har gått drygt sextio år sedan de stora häxprocesserna och bara trettiosex år sedan den sista dödsdomen utfärdades för häxeri. Här i hovrättens hus får Linné se det bevismaterial som bevarats.

Göta Hovrätts hus låg mitt för torget, i vilket hus vi besågom en stor samling av häxeriinstrumenter, såsom svartkonstböcker, dem vi läste och funno dem fulla av flärd och fåfänga, av gamla och falska recepter, av avguderi, av vidskepliga böner och böner till djävlar, de meste på rim like Bose verser. Här sågos ock andra konststycken av knytningar med trådar, silke, tagel, rötter. Vi blåste på det helgade hornet, utan att djävlar framkommo, och mjölkade mjölkkäppen, utan att få mjölk. Här sågs trolltyre, som varken trollkäringar eller djävlar gjort, utan den 3dje magen på ett idisslande djur. Här sågos fötter av örnar utspärrade med sina ramar, vilka trollkarlar brukade riva den på magen med, som haft rev; jag skulle tycka, att de ej mera därför borde brännas, än kineser, som sticka hål på själva buken, eller de medici, som uti stark kolik, bruka att bränna magen med moxa. Härpå fingo vi de rätta trollinstrumenter: knivar, hamrar, påkar och järnkulor, genom vilka människor blivit dödade av sina ovänner.

Vidskepelse, falskhet, avguderi – nej, den upplyste vetenskapsmannen, vars hela gärning är inriktat på naturens och nationens nytta, har inte mycket till övers för vare sig äldre tiders som sin samtids trolldom och magi – även om han fascineras av vad han får se.

Bara några dagar tidigare har han skrivit i sin dagbok, efter att ha nedtecknat en rad vidskepelser han stöter på i Småland: ”Till förekommande av sådant lapperi är intet bättre medel än att /…/ väl studera Fysiken och Historiam naturalum …” Det är märkligt, funderar han, att se hur olika vidskepelser har djupa rötter i antiken, hedenhös och katolsk tid. Varför inte samla in dessa vidskepelser för att sedan kunna utröna varifrån de kommit och vilka som är äldst? Om naturen ordnar begripliga mönster, varför skulle inte vidskepelser?

Men trots hans och alla hans lärjungars mångåriga arbete för ordning av naturens kaos och trots upplysning i människans tankevärld, så skulle tron på magi, trollkonst och övernaturliga väsen leva kvar långt in i 1800-talet.

Ordförklaringar:

lapperi = trolldom, vidskepelse

flärd = här fusk

Bose = djävul, spöke, troll

mjölkkäpp = varmed häxan från sitt hem kunde tjuvmjölka grannens ko

knytning = med en trollknut kunde en trollkunnig till exempel uppväcka vind, avstyra sjukdom som kramper m.m..

tyre = kådrik träbit

rev = magplågor

moxa = ett brännbart ämne som hämtades från Kina eller Japan och som brändes mot huden på det sjuka stället. Det varflöde som bildades i brännsåret ansågs föra bort sjukdomen.

Publicerad i Jönköping-Posten 5 december 1995