Anna Maria Claessons samlade texter

från ett arbetsliv som museikvinna

Smycken från nödens tid

Europa efter Napoleonkrigen 1813 – 1814 var fattigt och utarmat. De välbärgade uppmanades att lämna sina guldsmycken i utbyte mot smycken av järn. Och järnsmyckena försågs med texter som: ”Med tack från fosterlandet” eller ”Jag gav guld för järn”. Men 1810-talets patriotiska gärning blev så småningom högsta mode. I Tyskland tillverkades Berlinen Eisen, d. v. s. svartlackerade, gjutna och pressade järnsmycken ritade av skickliga guldsmeder. Även i Sverige fabricerades järnsmycken. En invandrad tysk hantverkare startade 1827 Finspångs konstgjuteri. Men när järnsmyckena omkring 1840 blev omoderna, kastades de ofta. Få smycken av järn finns därför bevarade.

På Jönköpings läns museum finns detta halsband. Bilden är lånad från DigitaltMuseum.

Publicerad i Jönköpings-Posten 4 oktober 1988.

Profilbild för annamariaclaessonteliacom

Posted by:

annamariaclaessonteliacom

Lämna en kommentar

Om mig

Under ett arbetsliv som museikvinna har det blivit många texter. Det har handlat om allt från Carl Jonas Love Almqvist, krustänger, skarvsömskuddar till mormorstips och behovet av skönhetsråd i staden Jönköping.

Och ja, höll på att glömma, jag är etnolog, fil dr och har framför allt arbetat på Jönköpings läns museum och Västergötlands museum i Skara.

Idag är jag och min man bosatta i Brandstorps socken i Västergötland. Jag odlar min trädgård, ser till mina hönor och leker med barnbarn och lagottohunden Caesar och bolognesen Love. Och jag skriver fortfarande …

Senaste inläggen