Anna Maria Claessons samlade texter

Hur var vädret den där dagen? Den 29 augusti 1775 då geologen Johan Abraham Gyllenhaal började sin fotvandring runt Visingsö? Ja, det brydde han sig inte om att anteckna, en bunt tätskrivna pappersark berättar istället om öns växter, insekter och geologi, om näringsliv, om folkets levnadsförhållanden, sjukdomar och klädedräkt, om deras dialekt och om ön historiska minnesmärken.

En ö nästan helt utan skog, så när som på Kronoparkens gamla furor, möter Johan Abraham då han anländer i sin roddbåt från Grännasidan. Bönderna måste hämta all ved och virke till gärdesgårdar från fastlandet. Så växtligheten utmed strandkanten där Johan Abraham nu vandrar söderut domineras inte av storvuxna träd – utan av buskar. Här finns gott om hagtorn, hägg, rönn, alm, hassel, slån, berberis, krikon och björnhallon. Och vildapel! För att nyttiggöra den otroliga mängden av vildäpplen borde ciderpressning uppmuntras av statsmakterna, skriver han på sitt anteckningspapper den 29 augusti. För hans resa till Visingsö är visst inte bara tänkt som en kartläggning av öns flora och fauna. Som den Linnélärjunge han är, skall kunskaperna förstås omsättas till praktisk nytta och komma landets ekonomi och befolkningen till gagn.

Johan Abraham är 25 år, han är en ung man i början av sin geologiska karriär. Tio år senare skall han komma att räknas som en av landets kunnigaste bergsmän. Men nu samlar han prover och uppgifter om Visingsös berggrund. Och beskriver så från vandringen utmed öns östra sida de imponerande lodräta skifferväggarna med grottor och uddar formade av vattnet.

Under första dagens vandring rundar han Näs, tittar som hastigast på slottsruinen, och i byn intill kommer han i samspråk med några bönder. Dessa passar på att beklaga sig för den unge mannen, som nog uppfattas som en utsänd överhetsperson. Sjön inkräktar allt mer på deras ängsmark och trots att lantmätare bekräftat att så är fallet, minskas inte deras skatteutgifter. Efter samtalet vandrar Johan Abraham vidare med sina anteckningspapper och första dagen avslutas i nivå med landskyrkan ( idag Kumlaby kyrka).

Vi får aldrig veta var Johan Abraham har sin logi under sin vistelse på Visingsö. Kanske bor han som många andra tillfälliga besökare på Kungsgården. Nästa dags anteckningar startar i alla fall därifrån. Den här dagen vandrar han runt norra delen av ön. Längst i norr kommer han till tals med några Edbo-byamän och frågar ut dem om hur de brukar sin jord. På ett halvt hemman hålls två hästar, två oxar, två kor, 1 – 2 ungnöt och sex får. Antalet djur räcker inte för att upprätthålla bördigheten i jorden och kreaturen kan inte enbart livnära sig på betesmarken, utan måste fodras extra med halm.

Johan Abraham träffar och talar med öns bönder, men de flesta av sina uppgifter om levnadsförhållandena på ön erhåller han från öns kyrkoherde Johannes Almquist. På eftermiddagen den 31 augusti besöker han Almquist som under sex år varit präst på ön. Prosten berättar och Johan Abraham antecknar flitigt. 750 personer bor på ön. Eftersom öns natur och näringssätt liknar Skånes är också Visingsöbornas sinne och kroppsbyggnad lik skåningens, anser prästen. Visingsöbon är trög till sinnet och hans kropp är grovlemmad och stor. Det gäller även kvinnorna som arbetar med grovt utearbete eftersom männen måste göra så många dagsverken vid Kungsgården. Livet är trots allt hälsosamt på ön. Smittosamma sjukdomar är sällsynta och dödligheten låg. Men ur prästens perspektiv är folkets moraliska egenskaper klandervärda. Här finns lättja, oaktsam hushållning, snatteri, otukt och osnygghet. Så anser prästen att man visst borde kunna ha ordentliga sängkläder på ön, då gäss skulle trivas på ön och ingen räv finns. Och nog är det skrytsamt av öbonden som aldrig behöver göra några längre resor att förse hövagnen med järnskodda hjul! Och varför bakar Visingösbon sitt bröd i form av mjuka, tjocka små kakor som kräver att bakugnen ofta eldas, när vedbristen borde få honom att baka mer sällan och helst vintertid?

Odlingslandskapet är öppet på Johan Abrahams tid. Gårdarna ligger samlade i hopgyttrade byar, alla oskiftade. De låga grå timrade bostadshusen består av två stugor (= rum) med en förstuga emellan. I den ena stugan bor hela hushållet, i den andra, som används som gästrum, förvaras kläder, tenn, koppar och annat. Till gården hör ett par bodar och ett får- och fähus under samma tak. Timrade lador ligger på var sida om logen. En del bönder har köpt enkla väggur av västgötar.

Det öppna landskapet genomkorsas av gärdesgårdar. All åker och äng är ingärdade, ofta delar byarna stängsel. Även mot sjön har byn varit ingärdad, men en och annan bonde har nu börjat bygga stenkistor ut i sjön och låter gärdesgårdarna gå vinkelrätt mot sjöstranden. Man tillämpar tvåsäde där hälften av marken ligger i träda vartannat år. Marken brukas utan nymodigheter. Än används nästan enbart årder och harv. Men säden slås nu med lie, förr var det allmänt att ta av säden med skära, ett mödosamt och tidsödande arbete. Sädesslagen är råg och korn. Ärtlyckor har blivit allt vanligare.

På förmiddagen den 1 september sitter Johan Abraham och försöker renskriva och få ordning på sina anteckningar från besöket hos prästen. Under eftermiddagen besöker han lektor Lilljenroth på Gymnasiet och Skolinrättningen som finns på ön sedan Per Brahes tid. Skolan håller till i den gamla kyrkan och i sakristian finns biblioteket. Så nästa dag sitter den bokintresserade Johan Abraham och går igenom böckerna och samtalar med Lilljenroth. Man pratar inte alls om folkets levnadsvillkor, utan Lilljenroth passar på att berätta om sina insatser för skolan och socknen. Om sin nyanlagda botaniska trädgård, om de förbättringar han gjort på sitt boställe, om planteringar av fruktträd och andra träd bland annat en allé mellan ”Gymnasii och Schole-husen” och om inrättandet av en reguljär båtförbindelse med fastlandet till gagn både för öborna och skolans elever. På norra sidan av en stor ättebacke har han låtit plantera ekollon, plantorna är redan ett par tum höga! Johan Abraham är imponerad av det driftige lektorn.

Mot kvällen sitter Johan Abraham i en roddbåt på väg över till Mjällby för att även på fastlandet studera berggrunden. Men den 5 september kommer han tillbaka till ön. Han går iland i Näs. Säkert är det en av Näsbyns bönder som dagen därpå ror Johan Abraham utmed öns sydöstra kust. Nu får han möjlighet att se de höga skifferväggarna från sjösidan. Han ser hur väggarna är randiga av grå, gröngrå och rödbruna lager, hur vattnet har genombrutit basen av en utstötande udde så ”at han liknade en hwälfd hjelp-stötta wid Waestergöttlands gamle Kyrckor”, och han beskriver Gilberts hål – en grotta in i vattenbrynet där enligt sägnen trollkarlen Gilbert sitter fången. Grottan är dock igenrasad. Han mäter branterna till 16 alnars höjd och från båten mäter han också Vätterns djup österut från Näsudden till 164 alnar och 2 tum.

Här slutar abrupt Johan Abrahams beskrivning. Kort därpå for han hem till Västergötland. Troligen kom han aldrig tillbaka till Visingsö. Johan Abraham Gyllenhaal dog 1788, 38 år gammal, som bergmästare vid Åtvidabergs kopparverk.

Publicerad i Jönköpings-Posten i början på 1990-talet. 1991 gav Jönköpings läns museum ut Gyllenhaals anteckningar från resan, anteckningar som legat i drygt tvåhundra år i Uppsala universitetsbiblioteks gömmor. Lektor Sven Kilander uppmärksammade museet på manuskriptet och har i boken J A Gyllenhaals resa till Visingsö 1775 skrivit inledning och kommentarer.